Englands premiärminister, David Cameron, har inlett en debatt med sitt partis ungdomsförbund om nödvändigheten av att vara med i EU. Dessutom har Cameron varslat om att han vill omförhandla och begränsa EU:s rätt att lägga sig i Englands rätt besluta i sina egna angelägenheter. Deras frihet och självbestämmande helt enkelt. Detta har fått ungdomarna att ifrågasätta medlemskapet
Detta har lett till vilda spekulationer om England eventuellt är på väg att lämna EU. En folkomröstning har kommit på tal. Opinionen är emot EU. Kommer England att lämna EU om en folkomröstning skulle ge det svaret?
Många utomstående har uttryckt rädsla för det eller uppmanat Cameron att ”besinna”sig. President Obamas folk har tydligt uttalat sitt missnöje med att frågan ens kommit på tal. Kommissionär Olli Rehn är oroad, Irland bekymrat, och så vidare.
I Haag den 22 januari får vi veta, då ska Cameron hålla ett större tal var det tänkt. Gisslandramat i Algeriet har dock fått Cameron att flytta talet till ett senare, ej angivet datum.
Min personliga åsikt är att även Sverige skulle behöva resa frågan. Det EU vi är med i nu är långt från det medlemskap vi tog ställning till i folkomröstningen. Men här lär det bli ännu svårare eftersom vårt medlemskap i EU skrevs in i vår grundlag vid den senast mycket olyckliga förändringen. För att vi ska kunna ta oss ur måste vi vara beslutsamma under lång tid.
Man kan också ställa sig frågan vilken form av internationalisering och globalisering som är rimlig och faktiskt rättsligt säker för individer och medborgare. Stor centralbryåkrati kanske inte är det bästa alternativet. Det folket behöver och vill ha kanske är lokalt anpassade olikheter och samtidigt avtal nationerna emellan som gör det möjligt att resa och göra affärer.
Tyvärr är det väl så att under de förhållanden som nu råder kommer socialisterna att infiltrera och undergräva den spillra av frihet som eventuellt finns kvar. Det finns det många tecken som tyder på. Framför allt om det är riktigt att Hr. Barosso är en förklädd kommunist!
På engelska Wikipedia kan man läsa följande:
In his college days, he was one of the leaders of the underground Maoist MRPP (Reorganising Movement of the Proletariat Party, later PCTP/MRPP, Communist Party of the Portuguese Workers/Revolutionary Movement of the Portuguese Proletariat).
Alltså rödare än röd. Men det var ju Ohly också . . .
Därtill kan man lägga alla politiker som inte ens tänker på sig själva som vänster, men accepterar och verkar för en stor stat och centrala beslut istället för individuell frihet.
Om man så vill, kommunister i gärning om än inte i tanke.