Det finns ingen politik som är färdig, inget politiskt tillstånd som är färdigt och medger att man kan sluta bedriva politik och bara låta vardagen rulla på. Alltid och överallt finns det de som vill något annat. Så länge det inte är deras ord som gäller kommer de att fortsätta sin propaganda och sitt undergrävande av det etablerade.
Denna sanning gäller oavsett om den etablerade makten är religiös, sekulär, kapitalistisk, egalitär, hierarkisk, frihetlig, marxistisk, rationalistisk, romantisk eller något annat. Alla de andra intresseriktningarna kommer göra precis allt de kan för att vrida utvecklingen till sina intressens fördel.
En observation hur denna förändringsprocess går till, är att den liknar biljard. Det går inte, mer än i undantagsfall, att förändra den rådande ordningen i direkt konfrontation med densamma. Dess värnande om sina centrala värden är allt för starkt och uppmärksamheten för vaken på sådana attacker. Däremot lyckas motsåndarna ofta valla in sina frågor bakom motståndarnas linjer. Ibland kanske frågan gått inte bara i en, utan i två eller tre vallar innan den når sitt mål. Då är försvararen vanligen inte alert nog. Saken tycks ju komma från de egna leden, inte från de förväntade motståndarna på andra sidan försvarsmuren.
Klimathotet är en sådan fråga som vallats in bakom allt sunt förnuft och alla generationers erfarenhet av årsmån och naturliga variationer. Den stora statens garanti för välfärd, sjukvård, skola, pensioner, rättvisa och frihet är ett stort sådant fenomen där man lyckats valla in fråga efter fråga utan att folket begripit att det är trojanerna som kommer.
”Med ett schysst järnrör kan man slå världen med häpnad.” konstaterade en gång seriefiguren Rocky. Med en bra kö och en schysst stöt kan man bedra världen utan att den ens reagerar på att den blir svindlad.
”Den stora statens garanti för välfärd, sjukvård, skola, pensioner, rättvisa och frihet är ett stort sådant fenomen där man lyckats valla in fråga efter fråga utan att folket begripit att det är trojanerna som kommer”.
Så tillvida var Stalin och Mao hederliga jämfört med våra egna falska socialister, de förstnämnda tvekade ju aldrig att använda våldet för att uppnå sina syften och resultatet var ju rätt lätt att bedöma, garanterat om du vill, för dom drabbade.