SD och jag

Jag vet att somliga förknippar det jag skriver med Sverigedemokraterna, men jag är inte Sverigedemokrat. Så jag tänkte förklara några skillnader och likheter. Grundläggande om mig själv ända sedan barndomen är att jag är starkt för individuell frihet och i konsekvens med detta, liten inblandning från myndigheter och överhet. Jag är antihierarkisk och antitraditionell. Även om jag ogillar negativa definitioner så blir det i denna kortfattade redogörelse enklast att skriva så.

Från SDs hemsida kan man få veta att de är för ett samhälle byggt på samhörighet. Underförstått i SDs beskrivning av Sverige framgår att de tänker sig att det tidigare har varit ett homogent land. Detta har aldrig varit sant. Sverige är redan i utgångsläget ett mångkulturellt land. Skogsarbetaren och gruvarbetaren i Norrland har inte mycket i gemensam värdering med en högre offentlig tjänsteman i Stockholm. De dåligt assimilerade danskarna som vi kallar skåningar skiljer sig markant från andra svenskar, de förlorade ålänningarna har fortfarande mer gemensamt svenskt med oss än vad skåningarna tagit till sig. Bohuslänningar har andra perspektiv än merparten av svenskarna. Norgeorienteringen i vissa delar av i synnerhet Värmland, men även Dalsland, Dalarna, Härjedalen och Jämtland, är tydlig även om den tar sig olika uttryck i de olika landskapen. I Norrbotten finns klart avgränsad finsk befolkning. I hela övre Norrland finns en samisk verklighet alla tvingas förhålla sig till. Ovanpå detta finns både gamla och nya klassmotsättningar. Samhörighet är inte det som känneteckar ett Sverige ens sentida invandrare förutan.

Vidare vill de ha en gemensamt finansierad välfärd. Till viss del kan jag tycka att detta är anständigt. Men jag vill se ett betydligt större ansvar gentemot patienten inom sjukvården för hela den insats vården gör. Man gör på många håll stor skada men patienten kan inte få rätt. Det blir mycket tydligare maktrelation mellan kund och vård om man betalar själv för den vård man behöver. Det ska bli intressant att följa debatten som säkerligen uppstår när Arga Doktorn börjar sändas i höst.

Jag kan intstämma till viss del i assimilationspolitiken. En gemensam rättslig grund måste finnas i samhället. Men jag är mer liberal än konservativ. Det innebär att jag är ateist och inte kan se någon fördel med att förorda en viss religion före någon annan, inte som politisk dogm. Att islam kanske är den sämsta religion som uppfunnits är en bisak. Det som är nödvändigt är att det offentliga samhället är sekulärt och det viktigaste med religionsfriheten är friheten från religion. Om jag skulle tvingas välja religion skulle jag välja asatron. Den har miljö- och moralbeskrivningar hämtade ur norrön tradition som passar bra här. Dess utövande var i hög grad individualiserat i motsats till centralstyrt.

SD vill förhindra utanförskapet. Men jag hävdar att ett fungerande samhälle även måste bejaka det frivilliga utanförskapet. Ju mer tätbefolkad jorden blir desto viktigare blir det att individerna kan välja sitt utanförskap, sin egenart.

SD kallar sig socialkonservativt och samtidigt varken höger eller vänster. Glöm det. Konservativt är höger så länge det inte är socialistkonservativt. Hittills har alla partier som försökt vara mittenpartier mötts med viss förtjusning inledningsvis, men sedan har de blivit uppätna från båda hålla. Jag tror att det delvis kan förklaras av att de som kallar sig mittenpartier samlar människor med motstridiga intressen och därmed blir deras politik med tiden (ideo-)logiskt inkoherrent.

SD har accepterat den stora staten som mall för samhället. Jag vill ha en betydligt mindre stat, inte minst för att säkerställa individens frihet och äganderätten. En stor byråkrati kommer alltid, förr eller senare, att hitta på regler som inskränker dessa grundläggande värden. Det sker alltid, har alltid skett i de samhällen där man tillåter byråkratin att svälla. Den är ett ogräs som måste hållas efter. Det är helt oväsentligt om den motiveras med god vilja eller rättvisa. Den blir ändå alltid ett redskap för förtryck.

Att SD tydligast av alla riksdagspartier kritiserat klimathotet är bra. De skulle kunna bli ännu tydligare, utmana MP rejält i denna fråga. Det skulle jag gilla. Det skulle i bästa fall även ge andra partier modet att se, och säga sanningen om klimathotet.

Det inträffar då och då att jag och SD intar samma åsikt i någon fråga, men motiven för våra respektive ställningstagande skiljer sig oftast åt. Detta måste man kunna förklara för en intelligent publik och förvänta sig att de begriper.

Om jag skulle få en förfrågan från något parti om att hålla en föreläsning eller delta i en workshop för att ge min infallsvinkel på deras politik skulle jag ställa upp. Men tills vidare underkänner jag samtliga riksdagspartier och röstar på något annat. Jag anser inte att det är att slänga bort min röst, jag anser att det är enda möjligheten att få dem att förstå att jag inte gillar deras politik. Att rösta på ett parti bara för att det redan finns i riksdagen, även om jag inte gillar dem, det vore att kasta bort sin röst. Ja värre, det vore att sabotera demokratin.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på SD och jag

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Tack för att Du håller den emotionella, socialistiska hatpropagandan för dörren.
    Tyvärr är det allt för få som genomskådar den.

Kommentarer är stängda.