När du tänker på en myndighet med ansvar för natur, tänker du då på Boverket? När du tänker på en myndighet med fokus på folkhälsan, tänker du då på Boverket? När du tänker på en myndighet med ansvar för trafikplanering, tänker du då på Boverket? När du tänker på en myndighet med ansvar för strandskyddet, tänker du då på Boverket?
Om inte är det dags att tänka om! Genom att kanalisera utredningar och beslut via Boverket har byråkratin och politiken lyckats gömma undan alla funderingar och hänsyn till den grundlagsfästa äganderätten och egendomsskyddet. Allt mer av den socialistiska vaggan-till-graven politiken som vi försökt rösta bort genom att rösta på borgerliga partier och alliansen, föreverkligas nu via byråkrater på Boverket. Med allianspolitikernas goda minne.
Boverket tar nu även på sig socialstyrelsens roll och vill planera vår fysiska miljö så att vi tvingas motionera i vardagen. Det ska vara långt att gå till parkeringsplatsen i ditt bostadsområde. Framkomligheten med bil ska hämmas så pass att du väljer cykel även när den är ett mindre praktiskt alternativ. Man hänvisar till att man månar om din hälsa, men hur mycket är egentligen motiverat av klimatneurosen?
Det gäller att mala ner folkets förnuft och uppfattning om rätt och fel, vilket jag beskrivit här. Ofta får Naturvårdsverket och Boverket ett gemensamt uppdrag att utreda och föreslå något. Konfiskationen göms undan där den lättast undgår upptäkt.
När man ska luras med propaganda gäller det att missa målet lagom mycket. Så att de som verkligen berörs inte känner sig träffade. När de sedan vaknar är det för sent, kvarnarna har malt för länge. Precis som man parodierade i Liftarens guide till galaxen. Att försöka bota den svenska modellen med mer socialism är som att försöka bota hemofili med blodiglar.
Här nedan publiceras delar av ambassadör Mats Ringborgs inlaga till Naturvårdsverket och Boverket. Jag har inte själv varit på plats och kontrollerat om de uppgifter han lämnar stämmer. Min personliga erfarenhet av lantbruksnämnd, skogsvårdsstyrelse (medan de ännu hette så) och länsstyrelsen är att de har mer fel än rätt, så jag håller det inte för osannolikt att hans redogörelse är korrekt och kanske något i underkant. Läs och förundras över hur svensk byråkrati trampar på de mänskliga rättigheterna för att genomdriva konfiskation och undersåtefiering.
Ringborgs inlaga i sammandrag:
Som direktiven antyder visar kommuners och länsstyrelsers tillämpning av bestämmelserna att det finns oklarheter och tolkningsproblem. Dessa oklarheter och tolkningsproblem har lett till lokala och regionala skillnader i hur regelverket tillämpas. De har också haft konsekvensen att det finns ett stort utrymme för godtycke och subjektiva bedömningar hos de ansvariga handläggarna, något som inte sällan har lett till beslut som av allmänheten upplevs som orättfärdiga och orimliga. Myndigheters tolkning av regelverket har i många fall lett till ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Detta är förhållanden som undergräver tilltron till myndigheternas hantering. Det är därmed också givetvis något som lagstiftaren och centrala myndigheter måste förhålla sig till.
I ett aktuellt fall har länsstyrelsen i Stockholms län avslagit en dispens bl a med hänvisning till att ”utförda markuppfyllnader, som till sin utformning ger intrycket av att utgöra en privat infartsväg till fastigheten…utgör en sådan anläggning eller anordning som avhåller allmänheten från att beträda området”.
Detta är ett påstående som helt saknar grund. Det utgör i själva verket rena påhittet. Helt uppenbart har ansvarig tjänsteman inte har besökt platsen och inte sökt att verifiera påståendet. Infartsvägen till fastigheten berörs över huvud taget inte av de aktuella åtgärderna.
I samma ärende har den beröra kommunen grundat sitt avslag om dispens från strandskyddet bl a på påståendet att ”stigen till utsiktspunkten ca 5 m norr om fastighetsgränsen…har överfyllts med en brant slänt som försvårar allmänhetens tillträde till strandområdet”.
Även denna uppgift är gripen ur luften. Det har aldrig funnits någon stig på den aktuella platsen.
Om betydelse för strandskyddets syften
I 7 kap §18 miljöbalken finns föreskrifter om att länsstyrelse i enskilda fall kan besluta om att upphäva strandskyddet i ett område om det är uppenbart att ett område saknar betydelse för att tillgodose strandskyddets syften.
Erfarenheten från en rad fall visar på att ansvariga myndigheter inte har beaktat denna möjlighet. Som läget är nu förefaller många länsstyrelser betrakta allt som görs på ett strandskyddat område som otillåtet, vilket innebär att dispens förvägras. Tillämpningen blir därmed i många fall orimligt restriktiv
Ett aktuellt exempel är följande.
På en klippavsats invid en otillgänglig vik ca 4 m direkt över vattnet har ägarna till en skärgårdsfastighet låtit anlägga ett trädäck, som av misstag (slarv av entreprenören) kom att sträcka sig ca 20 cm in på ett strandskyddat område (en allmänning). Länsstyrelsen har kommit till bedömningen att den del av trädäcket som ligger på allmänningen (alltså de 20 centimetrarna) ”utgör en sådan anordning som medför en begränsning av allmänhetens tillgång till området varför det finns skäl att förelägga klaganden att undanröja denna”.
Påståendet att dessa 20 centimetrar begränsar allmänhetens tillträde till området är löjeväckande. Detta är en bedömning som alla som får kännedom om saken instämmer i (utom tyvärr av mark- och miljödomstolen som efter överklagande märkligt nog har anslutit sig till länsstyrelsens bedömning). Till bilden hör att det på samma plats – men mycket längre in på strandskyddat område – tidigare (fram till 2009) stod ett pumphus. Detta uppfördes kring 1997. Ingen hade under hela denna period någon synpunkt på detta förhållande.
I ett aktuellt ärende ansökte fastighetsägaren år 2002 om bygglov för att bygga en brygga på eget vatten. Berörd kommun lämnade ett skriftligt besked om att varken bygglov eller strandskyddsdispens behövdes eftersom det rörda sig om en brygga på eget vatten och för eget bruk.
Detta var naturligtvis ett besked som fastighetsägaren litade på och rättade sig efter och bryggan byggdes – en stor investering.
10 år senare gör mark- och miljödomstolen bedömningen att strandskyddsdispens erfordras och att den inte kan beviljas. Ingen hänsyn togs till det faktum att fastighetsägaren av den ansvariga myndigheten fått beskedet att strandskyddsdispens inte behövdes. Föreläggandet innebär att bryggan skall rivas.
Att det kan gå till på detta sätt är naturligtvis fullständigt oacceptabelt och orimligt. I ett rättssamhälle måste man kunna lita på ett besked från den ansvariga myndigheten. Ett myndighetsbesked skall inte kunna ändras med retroaktiv verkan 10 år senare.
Detta ärende har överklagats till Högsta domstolen.
RSS – inlägg
Resultatet kan väl knappast bli annorlunda med lagstiftarnas alster som aldrig kan bli utsatt för granskning av en fristående författningsdomstol.
Var det inte i Carl Lidboms tid som minister utan portfölj som han lyckades lura riksdagsmännen att godkänna över 1.100 lagförslag och ev. ändringar?
Det känns ju tryggt när medborgarnas skattepengar används på detta konstruktiva sätt… Borde inte vårdslös myndighetsutövning kunna bli aktuellt här?
Vårdslöshet förutsätter väl att man inte inser konsekvenserna av sitt handlande? Finns avsiktlig vårdslöshet som juridisk term?
Trolöshet mot huvudman funkar väl inte heller, eftersom det hela är sanktionerat av politikerna. Skulle svenska folket kunna inleda en grupptalan om trolöshet mot folket som huvudman, alltså egentligen ett brott mot demokratin och samhällsfördraget?
Tja, jag är ju inte jurist, men termen vårdslös myndighetsutövning finns ju t.o.m. inskriven i miljöbalken, varför det borde utnyttjas rätt ofta.
Ytterligare ett fall av vårdslös myndighetsutövning http://www.skogsaktuellt.se/?p=42202&pt=108&m=142
Sagolikt korkat! Det finns gott om björk i Sverige, sk. skyddsvärda arter med björk som hemvist lider ingen större brist på tillhåll. När myndigheten dessutom bara spekulerar och tycker att trädet ”kan hysa flera skyddsvärda arter”, då borde tillstånd medgivits. Bevisbördan att något måste skyddas bör rimligen ligga på den som kräver inskränkning i äganderätt och rådighet.
Jo, jag håller med dig fullt ut, inte minst vad det gäller bevisbördan. Tyvärr gäller ju omvänd bevisbörda idag.
Tips på enklare landsbygdsutveckling
Man skulle faktiskt kunna bygga fast stränderna är tillgängliga för alla Om det byggs 50 meter längre upp från stranden och man får göra en tomtmarkering i en fyrkant på ca 500 kvm som markägaren får ta i anspråk och bara bygga inom den rutan. Inom denna tomtruta skulle det få plats med ett fritidshus på ca 35 kvm samt ett litet förråd att ha saker i och ett utedass och även en grill.
Sedan är det lätt för Länsstyrelsen och kommuner att se om något har byggts utanför tomtrutan och då kan man bli skyldig att återställa detta. På så sätt kan fler få chansen att bygga vid stränderna och även de som vill gå vid stränderna kan få göra det.
Det skulle skapas mer arbete och en ökning av befolkningen på landsbygden och fler skulle kunna handla och utnyttja affärerna på landsbygden mer. Djur och växtlivet skulle också kunna få vara ifred vid stranden. Just för att all byggnation måste vara i tomtrutan. Då skulle allemansrätten och strandskyddet kunna samarbeta.
Det skulle sättas upp skyltar vid stranden välkommen att bada och vistas här. Så att folk inte avskräcks från att komma till stranden även om det står ett hus 50 m upp.
Bertil, du ger inget skäl till att markägaren ska (tvingas) acceptera en sådan tydlig inskränkning i sin äganderätt (rådighet över sin egendom). Är det där du drar gränsen för vad du anser vara lagom mycket socialism?