Civilisation är även lagar och regler skapade för att göra livet för människan drägligt. Varje paragraf av grön politik som inskränker på min rätt som människa och markägare att bruka min egendom till mitt eget och min familjs fromma innebär med automatik en försämring av min civiliserade status. Varje sådan inskränkning, varje kommatecken som ger byråkraterna rätt att bestämma över mig, förminskar mig som människa. Varje sådan inskränkning minskar civilisationens värde för mig och alla andra medborgare.
Ty varje sådan paragraf visar att lagstiftare och byråkrati inte litar på mig, inte litar på mitt omdöme, inte litar på min självbevarelsedrift. Därför omyndigförklarar de mig hellre. Ett samhälle där alla medborgare är omyndigförklarade inför byråkratin, det är ingen riktig demokrati, det är inget civiliserat samhälle. Det är en fasciststat, en diktatur. I vårt fall en diktatur i skepnad av demokrati, en demokratur.
Samtliga partier som sätter upp en grön agenda utan att fästa avseende på grundläggande medborgerliga rättigheter föreslår i praktiken att våra rättigheter konfiskeras och diktatur införs. Oavsett om de gör det med hänvisning till naturens intrinsikala värden eller ej, så blir resultatet av deras gröna drömmar en nattsvart mardröm för medborgaren.
Ja, det är ett mästerverk på 15 rader. Nyckelord: demokrati, samhälle, rättigheter, värden. Som jag ser det pekar det mot följande frågeställningar:
Vad menas med demokrati?
Vad är mål och vad är medel?
Vad är det samhället (stat och kommun etc.) är till för?
Vad är rättigheter och vilka kan ha dem?
Vad är värden och hur uppkommer de?
Råder det osäkerhet kring svaren på dessa frågor är det alltid den lilla människan som hamnar i kläm. En hästman eller en kokvinna. Eller ta de märkliga opinionerna mot markägarnas rättighet att använda sina marker till vindkraft eller biobränsleproduktion.
Det finns något oförklarligt konspiratorisk i ”nästans” metoder att söka ett herravälde som dom inte förstår vad det innebär. Det är den verkliga tragedin och de kan bara de som genomlevt tyranniet ta till sig. Vår generation som aldrig lidit nöd i form av hungersnöd eller socialist/kommunistiskt blodbad är nog tyvärr delvis förlorade till något okänt. Förklara för oss vad Du tror!
Ja, just det. Om det är tidsandan du syftar på så tänker jag mig att det är två separata fenomen som samverkar: dels den hegelska dialektiken som liksom pendlar från den ena ytterligheten till den andra fast den ständigt tar nya riktningar, dels en slags maslowsk hierarki där behoven eller värdena liksom staplas på varandra. För att drabbas av ilandsproblem eller trygghetsnarkomani måste man ha börjat ta de mer grundläggande behoven och värdena för givna. Man saknar inte kon förrän båset står tomt. Och visst är det lätt att förfasa sig och konstatera att pyramiden kommer att rasa om inte grunden är solid, men å andra sidan är det väl heller inte otänkbart att det finns något slags framåtskridande som lämnar det gamla bakom sig. Att min generation och din generation har rätt så olika syn på behovet av ett militärt försvar behöver inte tyda på att gamlingarna alltid har rätt. Jämför din generations syn på religion med generationen före er.
Demokrati enligt Ronny och Rolf
PS.
Å andra sidan kanske din kommentar skulle tolkas i en helt annan riktning; hur bör vi förhålla oss till vår nästa, hur bör intressekonflikter avgöras eller betraktas? Där tycker jag rubriken ger ett intressant anslag, fastän Mats kanske inte fullföljde det spåret till fullo.
Ronny Ambjörnsson skriver i Mitt förnamn är Ronny:
”Här i min by i Västerbotten kör den manliga delen av befolkningen på vintrarna omkring på snöskoter med den kvinnliga delen sittande bakom på släde. Det knattrar och låter, sprider bensinångor och otrivsel i det vintriga landskapet och folk av min sort protesterar, skriver på listor och söker på alla sätt stoppa trafiken. De vill ha en tyst och orörd natur. Det vill jag också. Men jag har väldigt svårt att ställa upp bakom alla dessa manifestationer, jag upplever dem som klassbetingade. Den utbildade medelklassen har genom läsning och kulturell uppmärksamhet lärt sig uppleva vissa värden i en tyst natur. För traktens folk innehåller denna natur andra värden där motorljud inte framstår som lika störande. Uppväxta i den svenska glesbygdens massiva tystnad är buller kanske tecken på liv och verksamhet: här kommer jag, där är du, skall vi köra ikapp till den där ladan!”
Gödsellukt och vinkraftssurr, motorsågens brääkande och rundsågsklingans inande – de är tecken på liv, civilisation, att någon försöker försörja sig. Något att glädjas åt.
I takt med att individualismen långsamt stärker sin ställning så tänker folk alltmer i termer av rättigheter. Och det är förstås alldeles utmärkt. Men rättigheterna måste ju för att fungera motsvaras av en motsvarande tolerans eller hänsynstagande gentemot andra människors rättigheter.
Eller för att citera Rolf Ejvegård: ”… i demokratins natur ligger att samhällssystemet skall befrämja enskilda människors välbefinnande och möjligheter till självförverkligande samt underlätta den mänskliga samvaron (…) I demokratins natur ligger (…) att man skall förädla människan, befria henne, ge henne möjligheter till självförverkligande …” På så vis sätter demokratin den enskilda individen i centrum.
Demokratin är alltså inte bara en form utan också, eller snarare framför allt, ett innehåll, en idé. Inte på det viset att den dikterar vad människor skall värdera eller hur de skall handla, utan att de själva måste vara fria att själva avgöra vad de skall värdera och hur de skall handla. På precis samma vis fungerar ju också det kategoriska imperativet.
Detta är viktigt eftersom det ger en tydlig tågording: det vi har ansvar för är i första hand vårt eget liv. I andra hand att låta andra sköta sitt. Man får inte använda andra som medel att nå sina egna mål. Så är du t.ex. vegan eller militant nykterist eller muslim så är du fri att äta eller dricka eller tro vad du vill, men du får inte utifrån dina ideal eller värden tvinga din nästa att följa dina ideal, inte ens med ”demokratin” som medel. Just eftersom det skulle strida mot demokratins idé. Djurskyddslagen djurskyddslagen djurskyddslagen!
Och detta är ingen objektivism eller metaetisk realism, utan den konsekventa konsekvensen av relativism eller nihilism.
Och att i det läget ha åsikter om det förnuftiga eller moraliska eller ekonomiska eller energieffektiviteten i sin nästas projekt är helt enkelt klandervärt. Det angår oss inte. Det är inte din eller min eller statens sak. Det är en rättighet att vara oförnuftig, omoralisk, oekonomisk eller slösaktig.
Det fanns mycket att hålla med om där. Bara ett varningens ord, det är inte givet att alla lägger samma betydelse i ordet demokrati, som du och jag.
Ändamålet helgar medlen för dessa maktfullkomliga byråkrater. Vad de än hittar på för förevändning, så är målet att successivt minska äganderätten – med tillhörande förfoganderätt och bestämmanderätt! Kommer nog att fortsätta tills någon tillräckligt kraftfullt säger stopp!
Så länge historien har några uppgifter att referera till har den orättmätiga kampen att dominera andra gått via mer eller mindre fantasifulla metoder att tillskansa sig makten över andras mark och egendom.