I Jordbruksaktuellt nr 1 16/1 skriver Annika Bergman, LRF:s representant i Näringslivets Regelnämnd (NNR) om regelverkens (pdf) skadliga inverkan på företagandet. Hon inriktar sig mest på så kallad Gold-Plating, på svenska förgyllning eller plätering. Jag föredrar uttrycket plätering eftersom det har fler negativa konnotationer än förgyllning.
De som utför denna plätering är våra svenska myndigheter. De gör det medvetet när de pläterar EU-regler så att våra myndigheter ska se bättre ut än de behöver vara. Vad de egentligen gör är att de förfalskar sin självbild. Självklart är sådan skönmålning, förfalskning, skev verklighetsuppfattning, eller vad man nu väljer att kalla det, skadligt för svenska företag och Sverige i stort.
Det finns också en produktionsdämpning i Sverige som de flesta inte ser. Det handlar ofta om tjänstemän i offentlig förvaltning. De är vanligen ensamma inom sitt förvaltningsområde inom respektive organisation, de är ansvariga för tillståndsvigning, tillsyn och liknande. När de är frånvarande ersätts de inte av någon annan kollega, deras arbete läggs ner och blir liggande till de kommer tillbaks på jobbet.
För en företagare som ska utvidga, ge sig in på ett nytt område eller på annat sätt tvingas vänta på myndigheters beslut är detta besvärande. När företagaren dessutom måste få klartecken från flera instanser, som kanske väntar på varandra, inte frivilligt kommunicerar och håller kontakten, vilket fallet ofta är, då blir det riktigt besvärande. Typiskt nog tar inte dessa tjänstemän semester, åker på kurs eller är borta från sitt arbete samtidigt. Då blir ärendehanteringen ytterligare försenad på ett mycket irriterande sätt. För företagare verksamma på landsbygden, som i allt tvingas lämna redovisning över hur verksamheten påverkar stenmurar, torpruiner, skalbaggar, mygg, fåglar, sly och vatten. Vilket innebär att man för det mesta måste ha kontakt med flera avdelningar både på länsstyrelsen och kommunen, samt vanligen även skattemyndigheten, blir tiden från affärsidé till förverkligande kostsamt dyr.
Jag föstår att man inte överallt kan ha extrabemanning bara för att alla ärenden ska behandlas snabbt när aktuell tjänsteman är ledig. Det är ju inte som städning eller vaktmästeri på kommunen. Sådana verksamheter är så allmänviktiga att de alltid är bemannade och semstrar tas inte ut samtidigt.
Men frågan är varför det måste finnas så många regler, som egentligen inte behövs för företagarens verksamhet, utan endast finns till för byråkratins uppfyllande av hyllmeter i arkiven? Börjar man rationalisera från det hållet skulle vi med säkerhet få se en produktivitetsökning och ett ekonomiskt uppsving resten av världen skulle avundas oss.
Det är det som blir resultatet när politiker ges chansen att ” kriminalisera” medborgarna.
Briljant sammanfattning Samuel!
Principen är tydligen att ”medborgaren i en demokrati har generellt frihet och rättigheter. Politiska församlingar och myndigheter har dock oändlig rätt att med särlagar och speciallagar begränsa dessa friheter och rättigheter i viss mån och när så anses befogat. Någon gräns för hur många, hur mycket och hur ofta sådana inskränkningar får göras fins dock inte.”
Med andra ord: De små stegens tyranni!
Kombinerat med myndighetspersonernas credo, libido dominante, är resultatet ganska förutsägbart.
Inom skogsbruket finns det i alla fall hopp om en viss lindring, även om det kanske mest är chimär http://www.skogsaktuellt.se/?p=42173&pt=108&m=1422
Finns all anledning att fråga varför… http://www.skogsaktuellt.se/?p=42120&pt=108&m=1422
Tycker mig ha hört liknande utfästelser förr. Aldrig har de infriats. Byråkratin hittar ständigt på nya vägar att föröka sig vegetativt.
Jo, byråkratin borde kanske roundup- as emellanåt!