Det är förmodligen sant att vi behövde en ny och eventuellt större kader byggnadsarbetare (byråkrater) när vi rev ner enväldet och byggde upp det demokratiska (nåja) folkhemmet. Men nu är huset byggt och merparten av byggjobbarna kan hemförlovas eller omskolas till andra produktiva yrken. En fungerande byggnad behöver en vaktmästare som sköter den dagliga tillsynen samt till och från någon yrkesman som rättar till eventuell brister som uppstått eller utför smärre justeringar.
Vad man inte behöver, är att hela arbetsstyrkan från byggtiden är kvar antingen i stand-by eller ännu värre fullt sysselsatta med att fylla trapphus och korridorer med nya reglar. Till slut tar sig ingen fram och huset blir obeboeligt. Vissa våningar tycks reserverade för hyresgäster som endast lämnar sin lägenhet för att ta direkthissen (tunnelbana eller spårvagn) till sitt jobb på en annan våning. De tittar aldrig ut genom dörren och har aldrig sett vad alla nya reglar betyder. Förmodligen skulle de inte ens få upp dörren. Men via skattefinansierade propagandakanaler får de veta att bygget fortskrider och allt blir bättre och bättre bara de fortsätter att betala sin skatt, samt låter bli att glänta på dörren.
Den så kallade EU-förstärkningen har lett till att man nu har byggt ett skal utanpå det gamla folkhemmet, som därmed blivit ett hus i huset. Folkhemmets gamla byggjobbare är fullt sysselsatta med förstärkningar av folkhemmet för att det ska tåla trycket från det omslutande EU-palatset. Palatsets byggjobbare blir bara fler och fler och palatset växer ständigt i volym och kostnad. Ständigt föreslår palatsets arkitekter och byggjobbare nya reglar som ska förstärka folkhemmet, så det blir anpassat till palatsets behov.
Hela bygget är snart obeboeligt. Driftskostnaderna är snart årligen uppe i samma storlek som de ursprungliga byggkostnaderna. Men byggjobbarna vägrar ge sig av och göra något meningsfullt och nyttigt någon annan stans. Hur länge till kan vi ha det så här?
En tänkbar förklaring till att det kan bli så här återfanns i nyhetsflödet härom veckan. I vissa, kanske många, organisationer är det smart att vara dum. Alltså att det är gynnsamt för både organsiationen och medarbetarna om de bara jobbar på i förvissning om att de gör saker rätt, men aldrig ifrågasätter om de gör rätt saker. När politiker och byråkraters intressen sammansmälter och de gynnar varandra utan ifrågasättande blir medborgaren lidande.