Nu har HaV, myndigheten för hav och vatten, siktat in sig på landsbygdens enskilda avlopp. Det är i sig inget nytt, kraven och krånglet har ökat under många år. Beskyllningarna om undermålig rening och nedsmutsning av framför allt Östersjön har varit leigo, i synnerhet med benäget bistånd av Naturskyddsföreningen. Dessutom finns naturligtvis affärsintressen som trycker på för att få sälja in sina produkter och tjänster. Myndigheten tror att startkostnaden på minst 7000 kr för tillståndet att åtgärda sitt avlopp kan ha en bromsande effekt på nybyggnationen. Verkligen?!
HaV utreder nu både miljöskatter för enskilt avlopp och en kortare skattebefrielse för den som investerat i en nyanlagd avloppsanaläggning. Men lättnaden är naturligtvis bara kortvarig, några år, max tio. Sedan ska staten ha in ”sina” pengar igen. För den som tecknar ett dyrt underhållsavtal med en certifierad firma kan en reducering av skatten komma ifråga. Men ingen hel skattebefrielse, naturligtvis.
Detta är bara vad HaV skissar på när utredningen sjösätts. Vad som presenteras när utredningen redovisas den sista juni i år kan man bara med förfäran vänta på.
Om jag förstått tidigare utredningar om enskilda avlopp och möjligheten att spåra gödningens effekter och spårbarhet i vattendragen, så är de möjligheterna små till obefintliga bara en kort bit från anläggningen. Detta har även bekräftats i domstol i exempelvis England. Då gällde det gödselspridning och kantzoner. Denna kunskap i kombination med vetskapen att näringsämnena måste cirkulera för att inte utarma den biologiska mångfalden, gör att man måste ifrågasätta nyttan med att jaga den sista ”nedsmutsningen”. Hur man än vänder sig har man rumpan bak. Det gäller även avloppsmyndigheterna.
PPP, Polluter Pays Principle, har sina begränsningar. Vad är skillnaden på vad som är naturligt och vad som är en förorening? Fel sak på fel plats, duger inte som förklaring. Vem ska avgöra det? Med vilken måttstock? Vad är rätt pris? Fler relevanta frågor kan och bör ställas.
RSS – inlägg
Åkrarnas renhet
Här ett insändarmanus som inte tycks bli tryckt i min lokaltidning. Debatten handlade om spridningen av slam från reningsverken på åkrarna:
Jag deltog i en branschkongress för livsmedelsindustrin på 70-talet. Matens renhet var ett tema, där en professor från Kanada även kom in på åkrarnas gödsling och menade ungefär så här:
Människans urin och avföring är den renaste gödsel man kan tänka sig. De mest långvariga gifterna, ex.vis tungmetaller, lagras upp i kroppen och går således inte ut i urin och avföring. Således kan man säga att ”skiten” blir ”renare” än maten vi äter.
Vidare innehåller dessa produkter alla mineraler åkrarna behöver för att producera den mat vi behöver. Det blir ett naturligt kretslopp.
Han anmärkte att konstgödsel alltid innehåller små mängder tungmetaller, som under årens lopp ackumuleras i åkrarnas jord. Ännu värre kan det vara med slam från avlopp för alla sorters källor utan kontroll på kemikalier eller tungmetaller. Han ansåg det ogörligt att rena det tillräckligt. Det kan bara renas från det man vet är farligt, inte från det man är ovetande om.
Den logiska slutsatsen blir att ta vara på den renaste gödseln utan att blanda den med annat. Han föreslog att nya bostadsområden skall ha separata avlopp för toaletter. De skall vara avskilda från alla andra avlopp, så att inte kemikalier från gatubrunnar, tvätt- och diskmaskiner eller schampo och färgrester kan komma med.
Dessa avlopp leds till en tank för varje kvarter, vilken sedan töms av en pumpbil. Liknande rutiner finns redan i olika områden på landsbygden.
I befintlig bebyggelse separeras avloppen allt eftersom man gör stambyten.
Riskerna för åkrarnas ackumulering av gifter är inte ett omedelbart problem, men något som vi måste åtgärda på ett eller två hundra års sikt. Då bör endast den allra strängaste renhet accepteras.
Lätt att leka med andras pengar, särskilnt under förespegling av att syftet är en god miljö.
Rätt båda två!
Jag skulle vilja sammanfatta era inlägg med att vår byråkrati väljer att kräva symbolåtgärder som bekostas med andras (de drabbades) pengar.