FN vill tvinga på oss en världsregering med totalitära befogenheter. I en skrift betitlad Our Planet – Rio +20, (PDF) daterad februari 2013, drar man upp riktlinjerna för hela planetens framtid. Visserligen finns det en friskrivning i inledningen om att allt som framförs inte med säkerhet är FN:s åsikt, utan de enskilda skribenter som framför dem. Men om det inte är FN:s åsikt, varför sprider man dem då under FN-flagg? Samtliga skribenter, inklusive presidenten (ordförande) i UNEP:s styrelse, talar sig varma för ett centralt världsstyre under UNEP:s ledning, allt för miljöns skull. UNEP är FN:s miljöavdelning. FN:s deklaration om mänskilga rättigheter verkar helt ha skrotats till förmån för intrinsikalismens världsherravälde.
”The document calls on governments, civil society and the private sector to join, and comply with, a series of commitments that aim to adapt our economies to the limits of the planet.”
Dokumentet uppmanar regeringar, samhället och företag att förenas och underkasta sig ett antal åtaganden som syftar till att anpassa våra ekonomier till planetens begränsningar.
”Another valuable success was establishing a High Level Political Forum that will help enhance the integration of the three dimensions of sustainable development – environmental, economic and social – in a cross-sectoral manner at all levels.”
En annan värdefull framgång var etablerandet av ett forum för högsta de politiska nivåerna, vilket kommer att vara en hjälp att förstärka sammanvävningen av de tre dimensionerna av uthållig utveckling – miljömässigt, ekonomiskt och socialt – i en sektorsöverskridande samordning på alla nivåer.
Det är mina översättningar. Låter dessa citat som något grundat i filosofi om människors lika värde, frihet, handelsfrihet, äganderätt etc? Nej, det mesta pekar direkt på en maktfullkomlig byråkrati, en nomenklatura, som lösningen på världens alla problem och bekymmer.
Skriften avhandlar de flesta tänkbara aspekter på temat miljö. För den svenska vargfrågan är det intressant att notera att generalsekreteraren i CITES, John E. Scanlon, berömmer den egna organisationen för att den ständigt lyckas freda allt fler arter. Det är idag cirka 5500 djur- och 29500 växtarter på listan. Man vill dessutom tillföra listan flera hundra nya arter vid nästa möte i Bangkok.
UNEP:s maktambitioner har kommenterats både på The Climatescam och på No Frakking Consensus, men ytterst sparsamt i MSM. Allt FN gör är ju heligt i Sverige. Där skulle en kritisk omprövning vara välkommen. Då menar jag kritik mot både FN och den egna inställningen.
http://www.youtube.com/watch?v=412s7iVU2rw
Välmotiverad kritik. FN är ju numera en lika parasitär och genomkorrumperad organisation som EU. Vi borde faktiskt lämna båda. För om sanningen skall fram, har FN inte heller längre någon roll att spela som fredsbevarande kraft, när det gamla fredshotet, Sovjet, har ersatts av ett i varje fall halvdemokratiskt Ryssland – en lika viktig förändring som att Tyskland numera är en stabil demokrati. Och Kina har fullt upp med att etablera sig som marknadsekonomisk stormakt; i sådana länder minskar utrymmet för krigiska äventyr. Återstår hoten från länder som Iran, men det kommer FN heller aldrig att kunna lösa. Mer troligt är att sådana despotiska regimer självdör, imploderar precis som marxismens forna hemland.
Också detta har jag redan berört. Undrar vad Schori skulle säga?
https://www.frihetsportalen.se/2013/01/sverige-ut-ur-fn/
Som sagt, jag har inte gått igenom alla dina 1100 inlägg, men noterar nu att vi är mer överens i denna fråga än ditt aktuella inlägg gav intryck av. Att Pierre Schori förtjänar att gisslas för sin acceptans av de demokratiska underskotten i FN är sant, men varför hänga ut enbart honom, pensionär dessutom, när våra aktiva politiska ledare (Reinfeldt, Björklund, Lööf och Löfvén) är lika stora anhängare av ett FN som ger gangsterregimer ett ibland avgörande inflytande?
Anar vi här en viss bias? Som kanske också bidrar till att förklara din tvekan inför en mer objektiv syn på svensk energipolitik. Du tar visserligen på en central punkt (koldioxidskatten) avstånd från den mentala blockering som utmärker bröderna i Climate Scam men ändå kvarstår – när det gäller effekten av slopad straffskatt på CO2 – en för mig svårbegriplig oförmåga att inse de genomgripande, smått revolutionerande, konsekvenserna. En kontrast gentemot din klarsyn i andra frågor, som EU och nu FN.
Borgerligheten har sina egna tabun och sina omhuldade särintressen (t ex ASEA:s reaktorer och kolkraftverket i Värtan), som bör underkännas lika tydligt som socialdemokraternas tro på Lenins teser om elkraftens särskilda betydelse. Eller hur? Och låt oss inte förtiga att vänsterns gullande med fjärde världens marxistiska diktaturer i praktisk politik accepteras även av Alliansen, skamligt nog.
Jag är inte glad åt alliansens undfallenhet mot FN. För att ha en i grunden borgerlig politisk uppfattning gisslar jag alliansen mer än många anser lämpligt. Jag har även uppmanat att inte rösta på dem om man vill se en förändring. För de motsvarar helt enkelt inte kraven.
Inget parti i riksdagen klarar de krav jag tycker man kan ställa på folkets representativa makt. Därför röstar jag på någon utanför riksdagen. Allt annat vore att kasta bort sin möjlighet att visa sitt missnöje.
Alliansen förtjänar att gisslas – det är säkert. Synen på FN, EU, biståndet och klimatpolitiken är bara toppen av ett isberg av övergivna värderingar. Folkpartiet har ingen aning om vad ordet liberalism betyder och Reinfeldt gav redan före senaste valet socialdemokratin vetorätt i alla viktiga frågor. Klassiska borgerliga krav skrotas. Man avvecklar försvaret och hånar familjen, tidigare ett honnörsord. Reinfeldt har mage påstå att den som tar hand om sina egna barns uppfostran saboterar den s k arbetslinjen. En hemmafru utför inget arbete, hävdar han. Och han påstår sig inte begripa vad ordet marknadshyra betyder. Men riksdagsgruppen lyder ledaren, i sant preussisk anda. Liksom den press som missvisande kallar sig borgerlig (enstaka undantag finns).
Vi lever kort sagt i ett demokratiskt tomrum, utan reella alternativ. Du har valt att rösta på ett parti utanför riksdagen (finns det verkligen något som motsvarar dina krav?) Min slutsats är att Sverige behöver ett radikalt borgerligt parti.
Men även arbetarrörelsen sviker sina ideal och väljare, efter att fram till kriget fört en resonabel, antikommunistisk linje och hyllat tesen ”kräv din rätt, gör din plikt” – ett i dag helt bortlömt tema. Båda blocken har ersatt denna moraliska hållning med raka motsatsen: en skamlig framtidsimperalism. Våra barnbarn tvingas betala notan för dagens excesser. Vart är vi på väg?
Mina frågor om energipolitiken avstår du från att kommentera, men du kanske samlar dig till ett längre inlägg i ämnet?