För att få Gårdsstöd måste man ha minst fyra hektar jordbruksmark och fyra stödrätter. Stödrätter är något man köper, det är ett slags kvot som ska hindra jordbruksproduktionen att öka. Man måste dessutom uppfylla Tvärvillkoren, det vill säga att man lovar att inte sätta sig på tvären och göra saker och ting på sitt eget sätt, utan precis som man blir tillsagd, på sin egen mark (min beskrivning). Även om man inte får stöd för all sin mark så gäller tvärvillkoren också för den mark som inte ger bidrag. Stödet är högst där avkastningen är högst och de behöver minst stöd, det vill säga Skåne. Där får man 2365 kr per hektar. I Norrland får man inte ens hälften. Det betyder att EU:s jordbruksstöd är utformat tvärs emot det stöd vi tidigare hade, som hjälpte dem som har dåliga naturliga förutsättningar. Istället kan man få kompensationsbidrag som är omvänt utformat. Man kan ha flera åsikter om detta, varav den att allt stöd är av ondo är en.
Ett annat bidrag man kan få är museifieringsstödet. Det heter inte så, det heter Utvald miljö – odlingslandskapets naturvärden och kulturvärden. Men det är ett museifieringsstöd avsett att skapa en potemkinkuliss av landskapet och landsbygden som man drömmer om att det en gång såg ut.
Man kan också få stöd för kvalitetscertifiering av sin gård. Det är olika varianter av ISO, Krav och annat. Detta innebär att tjänstemännen i EU och och svenska myndigheter subventionerar sina kollegor i den privata rådgivningsverksamheten. För pengarna man får i bidrag ger inget överskott. De räcker inte fullt ut för att betala merkostnaden för den inköpta tjänsten av certifiering. Även här ger man bort bestämmanderätten över sin egendom och sin produktion.
Följden av alla bidragskaruseller, i synnerhet gårdsstödet, blir att de små gårdarna styckas från sin jord. Denna går till ständigt växande gårdar som jagar sin egen svans. De stora gårdarna massproducerar stapelgrödor mot ett för lågt världsmarknadspris, bidragen blir den livboj som håller dem flytande för stunden. För att ”utvecklas” köper de in mer mark till överpris, långt över avkastningsvärde. På det viset säkrar de två saker för egen del. Dels kan de belåna sin gamla del av fastighetsinnehavet högre, eftersom de senaste noteringarna (som de själva skapat) på jordbruksmark visar på ett högt värde. Dels får de mer pengar i bidrag.
Långsiktigt skapar de dock en bubbla som hotar bringa dem själva i ruin. Dessutom har man slagit sönder en blandad ägostruktur på landsbygden, en struktur som utan de förödande bidragen skulle varit barnkammare för innovationer, diversifiering och utveckling. Sedan en tid höjs röster om att skrota baggbölerilagen så att de stora gårdarnas markägande kan ombildas till aktiebolag. På det viset skulle man kunna bygga privata små imperier som aldrig styckas vid arv och dels undandra dem från att styckas vid konkurs (eftersom man då endast låter driftsföretaget gå omkull, inte ägarbolaget). Med denna utveckling kommer också allmänhetens önskemål om museifiering av vissa områden som, efter vad som visats ovan, redan är bidragsberättigat.
De sämsta, värsta, konsekvenserna av denna ”utveckling” är dels att rådigheten över landsbygdens främsta resurs, marken, flyttar in till tätorterna och kanske även ut ur regionen. De människor som blir kvar, blir utan verktyg och resurser att verka där de bor. Lokal kunskap utarmas och förtvinar. Slutligen återstår inget motiv alls för privat ägande av mark, så det totala förstatligandet kan göras med ett pennstreck. De som tror att semester på landet äntligen blir det paradis man drömt om kan åka till ön Rügen och titta på den semesteranläggning Hitler lät bygga där för Tredje Rikets glåmiga storstadsbor.
Ansvaret för denna utveckling ligger på samtliga riksdagspartier och intresseorganisationerna för jord och skog. När man kontaktar Jordbruksverket för att få besked om detta får man inga svar.
Du är bra på att samla ihop tankarna!
Jag bidragsoptimerar numera och jag känner folk som hittills sökt stöd men nu funderar på att lämna stödsystemet för att återfå sin mänskliga frihet.
Då olika lagar försvann vid avregleringsbeslutet 1990, så kan man nog påstå att om man kan stå utanför stödsystemet så har man som bonde nog aldrig varit så fri som medborgare som idag.
Tack!
Fast friheten är jag tveksam till. Licensiering för att sälja foder, djurskyddet, biotopskyddet, kulturvärdesskyddet, dikningsförbudet…
Jag har en akut grej på min blog, just idag…
Om detta, fast värre…
Thomas, lägg gärna in en länk till den aktuella texten.
http://familjejordbruk.blogspot.se/
Klicka på mitt namn annars…
Jo, men där finns två snarlika. Dessutom om några dagar när du skrivit mer blir det ännu svårare att veta vilken du menar.
Visst..
Det finns föera löpande skandaler där myndigherna stjäl folks djur via anonyma angoverier…
Tre stycken just nu, som bara ligger på blogen just nu…
Den sista veckan…
Jag har faktiskt lyckats med konststycket att på fastigheten under samma år (2011) få dikningsförbud på en del och dikningsföreläggande med viteshot på en annan (ca 300m ifrån varandra) givetvis av 2 olika myndigheter. Och detta under en ”borgerlig” regering…
Grattis! Fick du inget diplom?
De kanske tyckte att jag slapp fängelse var belöning nog…
Mm. Det är en god sammanfattning, som sagt. Vad man rent stilistiskt kanske skulle önska är någon sorts vink om att en annan väg är möjlig.
Erich Fromm har påpekat, angående fackföreningar, att deras uppgift är att motverka medlemmarnas känsla av litenhet, av att bara vara en kugge i ett stort obegripligt maskineri. Fackets uppgift är att dra åt andra hållet, göra människor större. Och samma resonemang borde givetvis också gälla naturbruksorganisationer och partier. Bekämpa vanmakten! Ta tillbaka makten. Försök återskapa ett samhälle där det är enkelt att starta nya verksamheter, där var och en är viktig och förstår hur samhället fungerar. Går det inte att tänka sig ett samhälle, en väg, en föreningsstrategi som samtidigt ger utrymme för det största och det minsta, för lokalt och globalt, för krav och bulk? Som ger människor, naturbrukare och landsbygd möjlighet att växa, utvecklas bli mer självständiga och som minimerar statens, EUs, Icas Arlas och ickekonsumenternas makt över naturresurser och produktion.
Vad som framför allt skulle behövas är alltså att organisationerna skaffar sig en medveten samhällssyn, en samlad strategi för hur man vill att samhället ska fungera.
Jämför även Sveriges snyggaste bondes förra bloggpost ”om politiskt uppsatta mål” och andra halvan av Martin Moraeus stämmotal (sök på: ”äganderätt i fokus på stämmotal”).
Det har snyggbonden sammanfattat väl. Däremot hittar jag inte Moraeus tal.
Förlåt, fel av mig: ”Äganderätt i fokus i stämmotal”
http://www.lrf.se/Medlem/Regioner/Dalarna/Reportage1/Aganderatt-i-fokus-i-stammotal/
Jamen, denna utveckling har ju bönderna/LRF själva pushat för hela tiden.
Inser han inte att just LRF är statens och maktens arm ut på landsbygden..
Mr Ferris!
Det vore bättre att hänvisa till Kafka!
http://familjejordbruk.blogspot.se/2013/04/ur-novellsamlingen-den-siste.html
Den nya lagen om strandskyddet
När man gjorde om strandskydds bestämmelserna 2009 så har det blivit mycket svårare. Tidigare kunde man få dispens för gamla avstyckade tomter men det gäller inte längre. Samt möjligheten till lucktomter är även det borttaget i de nya bestämmelserna om strandskyddet.
Enligt den nya lagen så är det i stort sett bara genom att kommunerna utser speciella områden genom planläggning som det kan bli lättnader i strandskyddet. Att få så kallad enskild strandskyddsdispens utanför de här områdena, är det minst lika hårda krav på nu med den nya lagen.
Att söka strandskyddsdispens har också blivit mycket dyrare, än gamla lagen.Det har även blivit krav att man måste ha en kontrollansvarig som ska åka och kolla vid flera tillfällen så att allt går rätt till i ett eventuellt bygge av ett enkelt fritidshus. Det blir extra dyra sanktionsavgifter som följd.
Än så länge så har de nya strandskyddsreglerna minskat förhoppningarna att det skulle gå lättare att erbjuda attraktiva strandnära tomter till inflyttare i landsbygden.
Just just… Men det är ju det jag säger – hellre peka på ljuspunkter än att måla allt i nattsvart och låta bitterheten ta över. Så, vad har du själv, eller Familjejordbrukarna, för syn på naturbrukets förhållande till staten och samhället?
Jag resonerade med min granne om detta i går kväll.
Har inte fått klart riktigt i text vad vi kom fram till..
Mycket är en generationsfråga.
De som,skaffar gård idag kommer inte att acceptera inskränkningar i det de köpt!
Frågan är hur organisationen, LRF! Kommer att kunna tackla detta…
De vanliga kraven från överheten, att bara ha en att diskutera med och kravn från medlemmarna på personlig frihet.
Helst skulle jag se att LRF går under. Den gamla organisationen är bara dökött….
En konstruktion av staten, ju…
Landsbygdsutveckling på ett enkelt sätt
Politikerna borde kolla upp om det finns möjligheter att göra en översiktsplan för landsbygdsutveckling vid sjöar och hav. Undrar om man kan göra en kompromiss med strandskyddet att få sätta upp ett fritidshus på 30 k.v.m.
Ungefär 50 m från vattnet och göra en zon yta runt huset på ca 10 k.v.m. Runt om huset som då är privat. Resten av sjö-tomten kan vara för allemansrätten och även för djur och växt livet.
Jag tror att fritidshusen har haft sin bästa tid…
Att ha ett fritidshus är en generationsfråga. Främst är det folk, som nu har nått pensionsåldern, som haft en sommarstuga länge…
Sedan är det småbarnsfamiljer som har råd att ha en stuga…
Men sedan finns förstås danskar och tyskar som vill bort från det urbana livet, ett tag…
Som slutsats så tror jag ändå att fritidshus finns det tillräckligt av…
Och strandnära boende är nog ett urbant fenomen idag. En lägenhet med utsikt över vatten är litet exklusivt, än…
Men att ha en sommarstuga vid en myggrik strand är ingen höjdare…
Håller helt med dig Thomas, strandnära är helt övervärderat. Vilket gynnar oss som är vid sunda vätskor.
Som centerpolitiker för cirka 15 år sedan motionerade jag i Kils kommunfullmäktige att vi skulle inventera alla strandområden i kommunen och identifiera de områden där kommunen skulle begära generell dispens för markägarna att bygga vid stranden. Motionen avslogs. Tror jag var den ende som röstade för.
Mats, är vi tveksamma inför följande recension? Från Martin Moreus tal.
”Det får mej att tänka på en annan bok som jag precis läst. (Nu börjar detta tal likna ”dagens boktips”. Jag ber er att ha överseende med det). Boken heter ”Och världen skälvde” och är skriven av Ayn Rand. Entreprenören och uppfinnaren av den fantastiska nya metallen ”Rearndenmetall”, Hank Rearden har brutit mot en av statens regelverk och nu konfronteras han med tjänstemannen Dr. Ferris”.
”Dr Ferris smålog, ”Tror du inte att vi vet det?” Sade han med ett tonfall som om han ville övertyga en medbrottsling om sin överlägsna slughet. ”Vi har väntat länge på att få en hållhake på dej. Ni hederliga män är så besvärliga, ett verkligt huvudbry för oss. Men vi visste att du skulle ta ett snedsteg förr eller senare – och det här var precis vad vi väntade på”
”Du ser ut att vara belåten med det”
”Har jag inte anledning att vara det?”
”Jag bröt ju trots allt mot en av era lagar”
”Ja visst, vad tror du de är till för?”
Dr Ferris lade inte märke till att Reardens ansiktsuttryck plötsligt förändrades till uttrycket hos en man som får en första glimt av det han strävar efter att se klart. Dr Ferris hade passerat seendets stadium: Han var inriktad på att utdela de avgörande slagen mot ett djur som fångats i en fälla.
”Tror du verkligen att vi vill ha sådana lagar åtlydda?” Sade Dr Ferris. ”Vi vill att man ska bryta mot dem. Det är lika bra att du gör klart för dej att det inte är några söndagsskolegossar du har att göra med, att det här inte är en tid för vackra åthävor. Vi är ute efter makt, och vi ska ha den. Det finns ingen möjlighet att styra skuldfria människor. Den enda makt en stat har är makten att slå ner på brottslingar. Och när brottslingarna inte är tillräckligt många, tja, då skapar man fler. Man kriminaliserar så många saker att det är omöjligt för någon att leva utan att bryta mot en eller flera lagar. Vem skulle vilja ha en nation av laglydiga medborgare? Vad har någon för glädje av det? Men utfärda lagar som varken kan efterlevas eller upprätthållas – och man skapar en nation av lagbrytare – då kan man börja kassera in deras skuld. Sådant är systemet, mr Rearden, sådant är spelet, och när du väl förstår det blir du mycket lättare att handskas med”.
Nej, det där stycket finns inget att invända mot. Det kunde lika gärna ha varit skrivet av Kafka. Rand har en del guldkorn, jag står bara inte ut med hennes sätt att skriva prosa. Det vill säga det som finns mellan guldkornen.
Så borde plan och bygglagen vara istället?
Precis, detta är problemet med lagen, den verkar konserverande utan förnuft. Om besluten kan tas närmare folk som bor på stället, med Länsstyrelsen och Kommuner mer involverade. Då kommer deras lokalkännedom att kunna ge beslut mer baserade på sunt förnuft