Då och då blir jag kontaktad en privatpersoner som anser sig ha kommit i kläm vid kontakter med myndigheter. De upplever att ingen lyssnar på dem. Deras problem nonchaleras av myndigheterna, rättshjälp går inte att få varken via försäkring eller egen kassa. Deras besvär anses för oväsentliga för alla instanser för att lägga energi på. Här är ett sådant fall.
En person har fått en del av sin mark bebyggd av Vägverk och kommun i oskön förening. Fastigheten är en mindre jordbruksfastighet med ianspråkstagen strand i västerläge vid en känd svensk sjö. Vid byggandet av nya riksvägen för några år sedan tog Vägverket bort en stor (minst ø 300 mm) vägtrumma ett hundratal meter från denna fastighet. Trumman ledde vatten från vägens avrinningsområde till ett dike som inte passerar den aktuella fastigheten. Den trumman ersattes vid byggnationen av ett 145 mm plaströr som nu mynnar rakt in på fastigheten. Vid regn händer det att vattnet sprutar som en brandspruta in på tomten som översvämmas.
I samband med vägbygget ville kommunen ha en GC-väg (gång- och cykel) och bjöd markägarna 1 krona per kvadratmeter. Markägarna tackade nej och föreslog andra sidan vägen lite högre upp i backen, vilket skulle ge utsikt över sjön. Men kommunen ville prompt ha GC-vägen inpå knuten på fastigheterna vid stranden. Vägverket byggde GC-vägen som kommunen betalade.
I hastigheten glömde Vägverket dels att planera in ett dike längs vägen och dels blev det inte klarlagt om kommunen hade markavtal att få bygga GC-vägen på privat mark. Så nu har den aktuella fastighetsägaren utan ersättning fått sin östra gräns ovandlad till GC-väg. Dessutom anlade vägverket en ur trafiksynpunkt väl anpassad parkeringsplats mitt för den aktuella fastigheten. Dock utan konsekvensanalys av hur det skulle påverka närliggande fastigheter. På den parkeringsplatsen stannar ofta turistbussar på långfärd och släpper ut sina passagerare för en bensträckare. Alldeles för ofta passar någon av dem på att uträtta sina behov i slänten ner mot bostaden. Inga sopkärl eller liknande finns på platsen.
Vid provtagning nyligen (utförd av Alcontrol i Karlstad) av hushållsvattnet från den grävda brunnen befanns vattnet vara ett av de mest förorenade provtagaren stött på. De allvarligaste föroreningarna bestod av vägföroreningar samt fekalier. Fastighetsägaren har sökt kontakt med både kommun och Vägverk, men hänvisas bara vidare eller till den andra instansen. Ingen av dem vill ta ansvar den uppkomna situationen.
Ägaren börjar bli gammal och är intresserad av att sälja och flytta till ett bekvämare boende i en tätort. En lokal mäklare har värderat fastigheten till 2,7 miljoner kronor, med reservation för att situationen med dricksvattnet och översvämningen samt den oklara fastighetsgränsen kan påverka priset. För närvarande är högsta budet 1 miljon kronor.
Är detta en tidstypisk bild av rättssäkerheten för enskilda medborgare i konungariket Sverige, eller är det bara ett extremt sällsynt undantag från en väl fungerande myndighetsutövning och omsorg om medborgarna? Jag lutar allt mer åt det förra.
Mmm..
Då jag en gång jobbade på en Miöjöförvaltning så insåg jag denna utveckling.
Chefen också, vilket han uttryckte redan när ja började…
Förr var byråkratin intresserad av att samhälllet fungerade.
Nu är man bara intresserad av att det fungerar för sin egen del….
I varje samhälle kan man alltid bära en byråkrati, även om inget annat fungerar…
Sammanväxning av samhällsbyråkratin och kapitalet är ju given så länge energin flödar…
Landsbygdsutveckling i strandnära lägen bör förenklas
Om man vill bygga vid en sjö där det är lågt bebyggelse tryck i landsbygden bör det bli mycket lättare att få göra en tomtruta ungefär 50 meter från strandkanten. Det kan vara en tomtruta på ca 500- 1000 k.v.m. Beroende på hur stor fastigheter är förstås.Där markägaren för endast ta denna tomtruta i anspråk och bara bygga inom denna tomtruta och har som skyldighet att inte bygga utanför denna tomtruta.
Den som bygger måste verkligen hålla sig inom denna tomtruta och inte röra resten av marken fast han äger det. Då stör man inte livs villkoren för djuren och inte stör allemansrätten, på samma sätt eftersom det finns en fripassage.
Om man bara håller sig till tomtrutan och inte rör resten av marken. Där skulle det vara mycket lättare att få ett bygglov och strandskyddsdispens än vad det är i dag. Om man inte håller sig inom tomtrutan (den privata zonen) då kan man få räkna med dyra böter som straff.
Det är viktigt att tomtrutan markeras så att det verkligen syns att det är en tomtruta och att man håller sig innan för den. Det skulle det vara lätt för tjänstemännen att kolla detta genom flygfotografering eller att någon passerar och ser att någon byggnad är utanför tomtrutan och då får man betala dyrt och återställa så att man blir tvungen att hålla sig till tomtrutan.
Att man verkligen lämnar en fri passage och bara håller sig till tomtrutan borde det också vara ett särskilt skäl för dispens. Reglerna för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) bör förenklas ytterligare genom att kommunen och Länsstyrelsen skulle ha ett samarbete istället för att Länsstyrelsen ska överpröva de dispenser kommunen har godkänt. Man kan inte ha två olika myndigheter det blir för rörigt och det försvårar landsbygdsutvecklingen i onödan.
Bertil, nu är det tredje gången du postar samma text och svaret är detsamma. Myndigheter ska inte bestämma vad och var jag får bygga på min mark.
Då trummornas maximala flödeskapacitet är ungefär proportionell mot kvadraten av innerdiiametern, så blir den nya trummans flödeskapacitet endast ca 23 % av den gamla trumman… Så det är trist hur lågt hydrotekniken värderas idag bland myndigheterna.
Den bristande respekten för den privata äganderätten lär ju fortsätta så länge det saknas något personligt tjänstemannaansvar i Sverige.
Jag ser ingen anledning att strandskydd och allemansrätt ska ha företräde framför äganderätt. Det ska vara upp till markägaren att bestämma var på sin mark vederbörande ska placera sina byggnader.
Jag håller fullkomligt med dig Niklas om detta. Tack för din kommentar!
Det var modigt tänk och modigt sagt. Var beredd på mobbing, sanktioner eller repressalier!
Äganderätten och allemansrätten och strandskyddet
Vi håller fullkomligt med dig om att markägare ska ha rätt att använda sin mark hur de vill just för att dem äger den. Men som det är i dag med dagens strandskyddslag så får man inte i anspråk ta någon mark överhuvudtaget om man bara har en tomt vid en sjö utan hus.
Det skulle finnas mer möjlighet om man skulle få göra en kompromiss att man får i anspråk ta endast en liten bit av marken, det är ju bättre än att inte få använda sin egen mark överhuvudtaget. Detta gäller för tomter vid vatten som aldrig har fått möjligheten att bebyggas. Alltså som t ex nybyggnation av ett fritidshus. Vi är själva markägare utan stugor vid sjöar.