Tvångspolitik eller fri marknad i EU

EU-parlamentets miljökommité sätter nya mål för bilars utsläpp. De föreslår att redan år 2020 ska alla nya bilar släppa ut mindre än 95 g CO2 per kilometer. Kommittén avser att snabbprocessa genom alla EU-institutioner, kommissionen, rådet och parlamentet för ett principbeslut redan i juni i år. Egentligen vill de ha en gräns mellan 68 – 78 g/km, ett slutigiltigt beslut om nivån ska tas 2017. De gröna är missnöjda med att det inte blev hårdare och att definitivt beslut inte fattas redan 2014.

Detta är inget mindre än fullständigt oacceptabel inblandning i marknadsfunktionen som kallas avtalsfrihet mellan producent och konsument. Varenda CO2-molekyl som kommer ut genom avgasröret har betalats flera gånger om via multipla skatter på bränslet. Att införa förbud mot bilar med potential att släppa ut en viss mängd CO2 innebär en överstatlig reglering av markanden.

När vi skulle gå med i EG var det mycket noga med poängtera de fyra pelarna i gemenskapen. Den fria marknaden var en av dessa pelare. Jag är medveten om att huvudvikten lades på den fria rörligheten inom gemenskapen, men inte någonsin fick vi veta att det också skulle innebära att avtalsfriheten på marknaden avskaffades. Att införa en politiskt konstruerad mall för vilka bilar medborgarna får äga och köra bryter mot det mesta, även i övrigt av det som kännetecknar ett fritt samhälle. Vem är bättre skickad än medborgaren själv att avgöra vilken bil hon ska äga?

Kriget mot CO2 måste få ett slut. Det vore det mest kostnadseffektiva för hela samhället. Det finns inget hot mot klimatet från CO2, inget hot mot planeten. Via fotosyntesen är CO2 en förutsättning för livet här.

Var det någon som trodde att jag skojade när jag igår skrev om skillnaden mellan västdemokratierna och Ryssland, där jag påstod att skillnaden var liten? Matthias Groote, tysk socialdemokrat och ordförande i parlamentets miljökommitté har krävt att José Manuel Barroso ska köra över alla instanser och tvinga fram en kraftfullare politisk styrning av den redan politiserade handeln med utsläppsrätter. Marita Ulvskog instämmer på Newsmill.

Det är till denna sammanslutning vi skickar skattepengar och beslutsrätt över våra liv. Är det verkligen värt det? Är det till detta vi vill bruka vår rätt att rösta?

 

Det här inlägget postades i Frihet, Klimatbluffen, Miljö, Trafik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Tvångspolitik eller fri marknad i EU

  1. Thomas skriver:

    Jag tror att skillnaden infann sig när EU nådde sina önskade yttre gränser…
    Men det kräver kanske litet grävande i det som skett sedan dess.

    Att svensk riksdag numera sysslar med frågor som förr låg på kommunalfullmäktige förr, det märks ju.
    Så då måste mer väsentliga frågor hamna i Bryssel…??!

    Då blir frågan om svensk politik och byråkrati accepterar detta och slutar streta sina medborgare…
    Ty det räcker ju med det du berättar….

  2. Thomas skriver:

    Sedan undrar jag om inte försurningseffekten är underskattad.
    Vi kommer troligen att få upp den debatten på ahendan igen om något år…
    Kolla funderingarna runt åldöden…
    Kan vara en ny debatt.

    • mats skriver:

      De rapporter jag läst visar på att försurningseffekten är grovt överdriven. Dels är systemen buffrade, dels är anpassningsförmågan större än klimatneurotikerna gissat.

      • Thomas skriver:

        Precis. Så sägs det…..
        Men vi får se. Just problemen i vattnet utanför Kristianstad tyder på något annat.
        Enligt min uppfattning. Spännande.
        (Naturmorgon förra lördagen)

        • Thomas skriver:

          Jag har funderat på Östersjöns algblomning sedan sjuttiotalet och det är först under senare år som mina underingar stämmer bättre med hur forskningen arbetat.
          De lögner man presenterade för trettiofem år sedan och var så PK då, börjar rämna nu, men dt är mycket prestige bundet i frågan….
          Sanningen är inte uppe på agendan än….

  3. B-J Bjurling skriver:

    Borås Tidning, 28/2 2005. Finns det något att tillägga från senaste års forskning, menar du?

    • mats skriver:

      Har du någon länk eller en rubrik att söka på? Annars är jag utan möjlighet att veta vad det handlar om.

  4. B-J Bjurling skriver:

    Äh, allt detta är ju ett sidospår som inte har någonting med EU och CO2 att göra.
    Den artikel jag syftade på var ”Miljölagar och jordbruket” av Thomas Gunnarsson. En annan variant på ämnet av samme författare finns i Miljömagasinet nr 25 2007 under rubriken ”Östersjön och vattenkraften”. Man kunde kanske önska att föfattarn gjorde en ordentlig redogörelse för sina synpunkter på sin blogg…?

    • Thomas skriver:

      Ja, det började med att man lade fram en teori, 1975-76, om kvävets påverkan i havet som faktiskt bara var på två A4 -ark. Och drog igång en väldig cirkus. Sedan gick samma gubbar ut och påstod att de skulle förklara för bönder hur jordbruk fungerar.
      När jag då insåg att de var uppsägningshotade då deras arbetsålats skulle läggas ner, så började jag ana ugglor i mossen….
      Och dessutom så lyckades den ene få jobb aom professor och den andre en egen forskningsbåt…
      På min bekostnad.
      Det är klart att jag blev sur.
      Ty som jag påpekat så uppstod en rad restriktioner inom lantbruket som var helt kontraproduktiva…..
      Och som fortfarande inte nått någonstans vad jag vet.
      Men på åttiotalet så träffade jag Johan Söderström som visserligen helst pratade potatisodling, men som dock var ansvarig för vattenkvaliteten i Bohuslän länstyrelsen.
      Och han försökte förklara för mig hur det funkade…
      Jag fattade dåligt då jag jobbade mest och inte jade tid och ork att sätta mig in i detta…

      Ett var klart att efter 1950 har något hänt.
      Innan dess var det ett nettoinflöde av P till Östersjön och efter 1950-55 ett nettoutflöde av P ur Östersjön.
      För den som var med på landsbygden (sommarbarn) på femtiotalet så inser man att lantbruket ändrade inte karaktär förrän efter 1970 på allvar. Så det som skedde aå tidigt aom före 1950 måste haft en annan bakgrund.
      Och det var detta jag inte förstod och kanske inte Söderström heller.
      Däremot visade Söderström tydligt hur ointressant kvävet var i resonemanget, då det inte är ett mineral uqtn mer likt koldioxiden, en gas…
      Och dess naturliga källa är luften…
      Äremot P är ett mineral och helt nödvändigt för allt liv.
      Alltså, fokusera på P, så har man en klar linje att jobba utmed istället för att blanda bort korten och ödsla med pengar..
      Det var hans råd men ingen brydde sig… Då!
      Nu låter det litet annorlunda…
      Men mmycket prestige är nedgrävt så hur ändra på detta…
      Men frågan kvarstår… Vad hände före 1950-55

  5. Thomas skriver:

    Åsa danielsson hade en föreläsning på TV för nåt år sedan som gjorde att det klarnade..
    http://www.tema.liu.se/tema-v/medarbetare/danielsson-asa?l=sv

Kommentarer inaktiverade.