Veronica Palm och Carin Jämtin var de två kvinnor som höll ut längst i nomineringsprocessen som till slut valde Håkan Juholt till partiledare. Om jag minns rätt. Jag har alltid tyckt att Palm varit lite dåligt påläst, men det kan bero på att vi värderar fakta olika.
I processen att välja ny partistyrelse kom av någon anledning Ylva Johansson, som var nominerad från Stockholm, att väljas bort. Därmed fanns en öppning att få in någon annan från stockholmsdistriktet. Snabbt kastade man fram Omar Mustafa som accepterades utan omsvep. En muslim som sosse, en invandrare i socialismens tjänst. Vilken trofé i propagandan mot SD!
Förra flaggskeppet, Maj-Britt Theorin gick omedelbart i taket och krävde en plats i partistyrelsen för Johansson. Inte minst med tanke på att hon är en av få aktiva socialdemokrater som idag har ministererfarenhet. Snabbt visade det sig att andra hade koll på att Mustafa ideologiskt stod för en hederskultur som inte är förenlig med socialdemokratiska värderingar. Åtminstone inte till det yttre. Situationen förvärrades snabbt för Palm som är ordförande i Stockholms arbetarekommun. Det hela utmynnar i att hon uppmanar Mustafa att avgå. Han väljer då att lämna alla uppdrag.
Den konkreta fråga Mustafa föll på var att han kort före partikongressen bjudit in några talare till Muslimska Förbundet, där han är ordförande. Dessa ska enligt uppgift ha kopplingar till det i andra länder islamistiskt verkande Muslimska Brödraskapet, företrädande värderingar om bland annat kvinnans underordning. Sådant går naturligtvis inte hem i ett feministiskt parti. Det skulle inte heller gå hem i ett liberalt parti, inte ens i ett starkt konservativt kristet parti. Palm uppgav att hon varit omedveten om detta vid tidpunkten för partikongressen. Men sanningen är att hon själv var med på det mötet där dessa herrar talade. Man kan ju undra vad de nu sätter för värde på en ickemuslimsk kvinna som åstadkommit att en muslimsk broder på väg upp i en västlig demokrati faller på målsnöret?
Carin Jämtin, som efter kampen om partiledarposten är partisekreterare, har meddelat att hon tillsätter en arbetsgrupp som ska finna bättre rutiner för nomineringsprocessen inom partiet. I det arbetet ska de finna vägar att säkerställa följande; fundamentala utgångspunkter som gäller för den socialdemokratiska partiledningen:
1. Troende människor från alla religioner är välkomna på alla nivåer i vårt parti.
2. Våra företrädare måste tydligt stå upp för alla våra grundläggande värderingar.
3. Det är ytterst varje medlem som har ansvar för att agera och uppträda på ett sådant sätt att förtroendet för vårt parti och vår politik stärks.
Om detta får det aldrig finnas ett uns av tvivel.
På fråga 1 svarar jag, Mjaa, tro dä?
På fråga 2 svarar jag, Är det inte risk att debatten uteblir och det endast återstår likriktning?
På fråga 3 svarar jag, Jasså medlemmarna ska ha ansvar uppåt och inte tvärtom?
Det är nog inte bara Palm som förlorat hedern i denna process.
Modern politik i de västliga demokratierna präglas allt mer av en intern herre-på-täppan-lek där politikens resultat blir underordnat maktinnehavet.
Jag läste några kommentarer på andra ställen…
Man kallade Omar för judehatare, homofob och antifeminist…
Judehatare är ju ett problem, men han kan ju ha Göra persson som föredöme ty han balanserade ju den frågan elegant.
Homofob.. Det tvivlar jag på, ty homoexuella kontakter har väl alltid varit accepterat inofficiellt i hela den muslimska världen, alltid!?
Då är det bara feministbråket kvar.
I denna fråga närmar sig S utan tvekan SD, då den nordiska feminismen skiljer sig från den arabiska, som jag uppfattat det, genom en lång kulturell påverkan ända från vikingatid, genom svensk stormaktstid…
Då kvinnan fått bära det praktiska på hemmaplan…
Det är den process som nu genomsyrar S-politiken då snart alla S- kommunpolitiker är kvinnor….
Helt enligt den tradition som funnits i Sverige i över tusen år…
Så nog är utvecklingen litet intrssant, ty vi vet inte alls hur det blir…