Danmark har infört en ett strandskydd i enlighet med EU:s vattendirektiv. Sedan första september 2012 måste alla bönder lämna 10 meter av varje åkerkant mot vattendrag obrukad. Enligt EU:s normer har Danmark, liksom de flesta länder problem med vattenkvaliteten.
Personligen har jag svårt att se problemet. Vi lär oss i skolan att vatten består av två väteatomer och en syreatom, H2O. Men det är ju destillerat vatten. Naturligt vatten är alltid en soppa där vattnet är bärare av andra ämnen. Det är allt från lösta mineraler (näringsämnen) till dött biologiskt material, till sand och grus. Inte minst innhåller vatten vanligen också en ofantlig varitation av liv, allt från bakterier och alger till fisk och valar. Om inte näringsämnen funnes där skulle inte heller resten av organismerna finnas där. I destillerat vatten finns inte mycket liv, finns inte stora möjligheter till liv.
Så när man vill skydda stränderna från tillflöde av näringsämnen, gör man då det för att utplåna livet i vattendrag, sjöar och hav? En sak man vill stoppa är algblomning, något som inträffar vid korta perioder när temperatur och näringstillgång gynnar vissa mikroroganismer så pass att mängden av dem faktiskt blir synlig för blotta ögat. Det är inget ohanterligt problem för naturen, det är just ett naturligt fenomen. Men det är oestetiskt för badande semesterfirare.
När man ändå är igång och klampar in på markägarnas näringsfrihet passar man i Danmark på att konfiskera mark för allmänhetens nöje. I dessa ”skyddade” (st)randzoner är det tänkt att en allemansrätt liknande den svenska ska införas. Dessa tio meter ska nämligen upplåtas till promenadstråk åt friluffande danskar. Detta har naturligtvis inget som helst med vattenskyddet att göra. Det är ren och skär passa-på-konfiskering.
Där kommer allmänheten i sedvanlig ordning att skräpa ner med plaskassar, burkar och flaskor från drycker, uttjänta engångsgrillar, någon udda sko, halva cyklar, urin och fekalier med mera. Vilken nytta dessa föroreningar tillför de känsliga vattnen har inte redovisats. Poängen är ju att man med hänvisning till naturen på etablerat socialistiskt vis kan konfiskera ägande och låta allmänheten festa på privata tillgångar utan ansvar eller ersättning till den som drabbas. När problemen så småningom uppdagas kommer i vanlig ordning markägaren vid hot om vite anmodas att städa upp efter sina ”gäster”.
Problemet är nog större än några kvadratmeter…
Kritiken mot det danska lantbruket har ökat och har nog fler dimensioner än vanlig missundsamhet…
Jag har försökt att tolka detta här:
http://familjejordbruk.blogspot.se/2013/04/danskt-lantbruks-framtid.html
Om det inte skall bli för stora konflikter måste samtliga inblandade inse att förändringar måste ske.
Det behöver inte betyda att man socialiserar utan nytt sätt att se på sitt ägande och hur man utnyttjar det…
Men vad det innebär och hur, ja, det tilhör debatten, så att säga…
Hoppas på ett strandskydd som anpassas efter länets behov och att det ska bli lättare att få bygga i landsbygden och få chansen att utveckla den.
Dansken har ju i alla fall ryggrad nog att säga ifrån till kleptokraterna, det är ju mer än man kan säga om de ”svenske” och den så kallade ”allemansrätten”
Danmark är det land som vi i Sverige borde ta efter i mycket deras politik om strandskydd är helt klart rakryggad än i vårt fega land där man bara satsar på den svenska avundsjukan.