Över hela världen, naturligtvis mest i den rika delen, finns idag tusentals människor som har sitt levebröd från att sitta och planera sådant som folk klarar bättre på egen hand bara de tillåts och lämnas ifred att göra det. Denna byråkrati gynnar i sin tur annan byråkrati, så ingen som kommit in i den ruljansen känner någon som helst motivation att bryta upp eller att avslöja det bedrägeri som föder dem.
En sådan utveckling, där allt fler lever av improduktivt arbete, på de produktivas förädling av värden, det kan aldrig vara hållbart i längden. Det borde de som ständigt tjatar om hållbar utveckling vara de första att erkänna och dra konsekvenserna av.
Vad är det då som gör att de kunnat hålla på så länge och kan fortsätta ännu en tid? Teknisk utveckling och utbildning, är mitt svar. Den tekniska utveckling som skrämmer dem så och som de därför desperat vill få kontrollen över för att centralplanera, är det som i fritt tillstånd ger mer av mindre så att det räcker till fler.
Utbildningen fyller flera syften. Ett är att människor som får en hög utbildning på köpet inbillas att de inte behöver bidra med något praktiskt i produktion och värdeökning. De får en känsla av överhet och de uppträder därefter. Mer utbildning än nödvändigt skapar ett klassamhälle av nyttiga idioter som fördärvar den republik eller den demokrati som gjorde deras utbildning tillgänglig och befriade dem från fysiskt arbete. Denna tendens återfinns i alla akademiska professioner, från ingenjörer till läkare och de nördigaste humanister. Undantag finns, men inte tillräckligt för att göra någon skillnad. De flesta kan hållas i byråkratisk schack av politiska kommissarier och hot om indragen lön.
Det finns en grupp som inbillat sig att de står över detta ekorrhjul med karriär, (mer status och makt med mindre insats). Människor som litat till sin egen förmåga och sina egna produktionsmedel, de som äger något. Deras ägande har ju garanterats i konstitutioner, grundlagar och konventioner. Så är det icke mer.
Den nya tidens elit, de icke arbetande har blivit så många att de inte längre hyllar samma moral. Deras nya vision om en centralplanerad, välputsad natur och ständigt ökande välstånd åt sig själva har fått dem att säga upp avtalet om äganderätt. Marx teser får ny aktualitet, i ny skepnad. Den som protesterar mot denna konfiskering av äganderätt måste korrigeras. Det ska ske genom utbildning och upplysning om vad den nya världen behöver för att överhuvudtaget överleva. Det är ägarnas skydlighet att ge upp allt sitt ägande för det allmänna bästa. Även om det så bara är att acceptera allmänhetens intrång på en aldrig så liten sommarstugetomt.
Det är kanske därför socialisterna har en sådan ”flair” att missbruka tesen i ” grundlagen” som tillåter ”folket” att låta sig själv beskattas? Inte genom konsensus men väll förförisk demagogi?
Demagogi, konsten att trovärdigt men till intet förpliktigande lova runt och hålla tunt.
Vår statsskuld är ca 38% av BNP.
Jfr t.ex. PIGS 2012 enl Wiki: P 124%, I: 127%, G: 153%, Sp: 84%. Och UK, F: 90%. Arbetslöshetssiffrorna där, i Euro-land, särskilt för ungdomen, är också intressanta…
I USA betalas nu 46% av federala utgifterna med lån; statsskulden är f.f.g. sedan andra världskriget över 100% av BNP [106%]…
För att rätt förstå en nation, ett folks, skuldsituation bör man också väga in hushållens samlade skuld. Som jag skrev https://www.frihetsportalen.se/2013/04/ett-svenskt-dilemma/ här den 22 april i år så är svenskarnas privata skulder uppgående till 240% av BNP. Vi har en välfärd men inget välstånd. Vi är omhändertagna, men har ingen frihet.
En av dina bästa texter, Mats. Ännu en rejäl avhyvling av makteliterna men också en välbefogad kritik mot dagens utbildningshysteri. Som faktiskt utvecklats till ett av våra allra värsta systemfel, med stora samhällsekonomiska förluster som följd, bl a på grund av alltför få kunniga yrkesarbetare och ett överskott av felutbildade humanister. Att rätta till denna felmatchning är långt viktigare än att öka antalet utbildningplatser. Björklund inser nog den saken, men är alltför passiv. Av rädsla för sin egen vänsterfalang, skulle jag gissa.
Du kunde med fördel ha tillagt att det också finns en naiv övertro på vikten av mer ”forskning”. Även på denna nivå finns det skäl för mer selektivitet och färre miljarder. De s k löntagarfondspengarna skulle göra mer nytta som tillskott till pensionssystemet. I vilket bör all forskning bedrivas utan politisk styrning. I dag är motsatsen allt vanligare.
Noterar också en välfunnen formulering (citat eller egen fatabur?) om poängen med fria marknader: ”ger mer av mindre så att det räcker till fler”.
Tack Åke! Jo, det var en egen formulering.
Håller helt med, det finns forskning som inte behövs. Åtminstone är det inte befogat med offentlig finansiering. Minns för flera decennier sedan hur en kvinna doktorerade genom att redovisa hur många gånger marina termer förekommer i Evert Taubes visor och att hon kunde knyta detta till hans uppväxt på Vinga. Tack, men det begrep vi redan och de som inte insett detta självmant lär aldrig förstå kopplingen om den så hängs om halsen på dem med ett pålstek.
Liknande exempel finns från senare tid med allt från feministiska petimeterstudier av könsskillnader till vetenskapliga gissningar om vad ett något varmare klimat kan tänkas innebära.
Verkligheten är väl den att dessa onödigtvis överutbildade måste hållas sysselsatta så att samhället kan redovisa något slags mening med livet (och byråkratin).
Vi har en större handlingsfrihet nu än några föregående generationer. Och det materiella välståndet är större nu än alla tidigare år.
– Matpriserna är rätt ointressanta. Fetma är en underklass-åkomma…
– Svenskarna är djupt skuldsatta; en tvåa eller trea i centrala Stockholm kostar miljoner. Men so what; man kan ju (som finansministern) bosätta sig utanför Katrineholm (om man jobbar nära Centralen…) Annars finns tunnelbanan till Botkyrka…
– Tidningarna är dåliga, ja. Men vem behöver dem idag? Jag tar mig fortfarande in till biblioteket för att läsa DN eller SvD, men det är rätt meningslöst. Nyheterna får jag från nätet.
– Böcker köper jag från utlandet; Amazon osv. (Det gick inte 1990!) Perspektivet har vidgats högst väsentligt! (Svenska böcker? Njaä…)
– Invandringen är ett problem för många. Vet ni varför den blivit nödvändig? Visste ni att vart fjärde barn ’tagits bort’ i landet, varje år sedan 70-talet? ”The pill” kom nämligen 1964, och sex blev meningen med livet.
– Så nettoreproduktionstalet (som ska vara minst 1,0) gick under 1 år 1968. Och har förblivit under (jo; en hårsmån över, åren 1990-1991-1992)… Ett minimum, 0,769, kom 1983. Så 1984 under Palme, började ’flyktinginvandringen’. Lik f-b-t var siffran nere i 0,725 år 1998.
– Så vad klagar ni för? Ni vill väl inte påstå att eran livsåskådning – där ligger nämligen problemet – är politikernas sak?
Staffan, det är lite oklart du vad menar att ”vår” livsåskådning består i, eller vilka ”vi” är? Men visst är det politikernas sak att bry sig om sitt folks livsåskådning?
Visst är det så att p-piller och fria aborter öppnat dörrarna (möjligheten, nödvändigheten) för en stor invandring. Detta är resultatet av fria svenska, kvinnor, män och familjers val.
Är vi så fria?
Människan är en överskottsprodukt idag.
Så varför ägna sig åt ”uppfödning” av arbetskraft?
I ett samhälle, som det svenska, där samhället kollektiva funktioner (en sorts övergripande överklass behov) går före individens behov, är individens traditionella livsstil ointressant utan människor i allmänhet betraktas som arbetskraft och konsumtobjekt. Människan skall exploateras enbart.
Hur skall man ändra på en sådan kultur som funnits ”ialla tider”?
Så vad samhället sysslar med är enbart att hålla människor som slavar, valboskap eller olika former av exploateringsobjekt!
Att betrakta människan som centrum i tillvaron innebär att människans existens går före allt. Aborter får inte ske. Särskilt inte om det är risk för ”handikapp”, vad det nu är…
Havande kvinnor skall prioriteras i samhället ( inte som nu då man rekommenderar abort i första hand för underklassens kvinnor).
Föräldraskapet och tvåsamheten måste gynnas skattemässigt för att skapa de sociala funktioner som krävs för att ett socialt närverk för alla skall fungera .
Skolans verksamhet skall främst gå ut på att bilda folk, inte utbilda (skapa perfekt arbetskraft)
Arbetslivet måste innebära att man skall försörja sig och sina närmaste, inte försörja en byråkratisk överklass.
Då kan arbetstiden kortas betydligt. Kanske till hälften…
Och många kommer att betrakta arbetet som sin ”hobby”…
Pensioneringen blir då inte en traumatisk händelse som man tvingas fasa inför i årtionden, utan blir en del av livet där man anses vara ”en mogen människa”, med livserfarenhet och tid till funderingar över livets gång…
Och ”ättestupan” som ju faktiskt finns, åldringsvården, den kan bli mänskligare.
Nej, nu drömde jag…..
Mänskligheten växer mot nio miljarder….
En liten überklass som glider i ett übermoln av überrika kommer att styra allt. Vi andra tror oss vara människor, fria varelser, och fastnar i det nya globala mediasamhället. Utan att tänka,utan att reflektera….
Jo, ju fler människor vi blir desto mindre värt blir varje enskilt människoliv. Var det så du menade?
Det känns så ibland, men intuitivt vill jag säga nej.
Problemet är ju att ”är man inget så har man inget”, vanligen…
Men är man något så kan man skaffa något….
Och har man något så kan man bli något…
Så då gäller det att bli något, om det så bara är en vanlig människa.
Därför tycker jag att utbildning kommer i andra hand.
Bildning i första hand.
Bildat såpass att man förstår.
Märklig attityd, Staffan D, att betrakta ”eran” (er) livsåskådning som huvudproblemet, med motiveringen att det inte finns så mycket att klaga på, därför att levnadsstandarden är högre än någonsin och statsskulden betydligt lägre än i USA.
Men är vi lyckligare än förr? Välstånd och välbefinnande handlar inte bara om pengar. De icke-ekonomiska faktorerna är svårmätta, så varken du eller jag kan ge något klart besked på den punkten. Men jag är övertygad om att Mats uttrycker värderingar och slutsatser som delas av en stor det av väljarna, kanske av en majoritet, även om inte så många vill (eller vågar) uttala sig offentligt. Själv har jag ofta kunnat instämma, med undantag för hans ifrågasättande av den s k polluter-pays-principen (viktig i klimatpolitiken) och en alltför positiv syn på kärnkraften.
En sak vet vi dock alldeles säkert: uppgifterna om den ekonomiska utvecklingen är betydligt överdrivna. Statistiken mäter enbart värdet av kommersiell verksamhet, men undantar bl a hemarbete. Tar man hänsyn till värdebortfallet på grund av minskat hemarbete, så elimineras troligen hela den bokförda ”tillväxten” under det senaste kvartsseklet.
Dessutom är det sanna värdet av ”produktionen” i den offentliga sektorn (stat och kommun) helt okänt, därför att det saknas marknadsbestämda priser. Nationalräkenskaperna är alltså närmast ett rent skämt – men tas som bekant på fullt allvar, även av professorer som inser den saken, men tiger av mindre klädsamma orsaker. Inslagen av intellektuell prostitution är en ganska ny företeelse som negativt påverkar välståndet på en rad olika sätt.
Statsskulden har inte heller något avgörande bevisvärde. Det relevanta är statens förmögenhet, det egna kapitalet, tillgångar minus skulder. Att sälja aktierna i Nordea och i stället amortera på statsskulden innebär bara att en real tillgång byts ut mot en finansiell tillgång, nettot är oförändrat. Men beslutet är rätt av ett helt annat skäl. I en marknadsekonomi bör staten inte äga och driva företag, inte kommuner heller för den delen.
Den sista raden är jag fundersam över…
De stora kapitaliststaterna, som Ryssland, USA, Kina med flera vårdar ju sitt statliga ägande…
Så jag kan inte se att ett obefintligt statligt ägande stämmer i en kapitalistisk värld, utan tvärtom.
Åsikten att staten inte skall äga eller kontrollera något, nattväktarstaten kallas det väl, är nog bara en teoretisk tanke utan verklighetsfunktion.
Om staten slåpper kontrollen över väsentliga funktioner, dit knappast Nordea hör, så har staten totalt förlorat sitt existensberättigande och kommer då att överlämna det mesta till ”slumpen”..
Då blir det ”KK” som tar över.. (Kalashnikov och Kartell)
Ingen kommer att ta ansvar för något utan alla kommer att hävda sitt eget revir.
Så därför måste staten äga och kontrollera väsentliga funktioner i samhället, och risken finns att man utökar utförsäljningen av statliga resurser, såsom Vattenfall och Sveaskog, eller LKAB. Sedan, med den inställning som politiken har, så är det enbart skatt på individen som staten har som intäkt och då blir staten individens fiende, ty det samhällskitt som krävs för att identifiera en stat har då försvunnit…..
Vi hade nog en liknande situation vid Gustav Wasas samhällskupp.
Men det kanske inte hör hit just nu….
Mats och Åke, ni lyfter resonemanget skyhögt och det är vi mycket tacksamma för. Frågan är, hur görs medborgaren oberoende av den beskyddande politikern. Hur får vi medborgaren att förstå som Mats påpekar att han på lång sikt inte kan parasitera på sina medmänniskors uppoffringar utan någon som helst motprestation?
Bra fråga, Samuel af Ugglas, som kanske inte har något övertygande svar – annat än tron på människors förnuft. Om Rysslands förslavade folk lyckades vältra Sovjetstaten över ända, om än med hjälp av Reagans vapenkapplöpning, borde väl vi klara av att backa bandet och återupprätta den välfungerande liberala stat som vi levde i fram till epoken Palme.
Men sant är förstås att Alliansen varit mer än lovligt passiv och under två mandatperioder nöjt sig med att reparera en del av fuskbyggets skavanker. Ingenting av vikt har gjorts för att skrota de planekonomiska cancerhärdar som Nils Lundgren en gång kallade för ”de heliga korna”. Feldt och Göran Persson åstadkom mer på detta område, avvecklade kreditregleringen 1988 och kastade ut politikerna från riksbanken. Det senare var visserligen en omvändelse under galgen, i försöken att hantera den begynnande 90-talskrisen, men ändå. Inflationen dödades med ett penndrag. Så enkelt kan det vara!
Dagens problem består bl a i att för mycket makt delegerats till Anders Borg, vår mest överskattade politiker, en medioker räknenisse, med övertro på ekonometriska modeller av det slag som fört hela västvärlden in i dagens skuldkris. Hans enda och ganska enfaldiga credo är ”ordning och reda i statsfinanserna”. I stället för att gå vidare med slakten på heliga kor, har regeringen skapat helt nya systemfel, väl så förödande som de gamla. Jag syftar främst på klimatpolitiken, som innebär att hundratals miljarder går förlorade – varje år.
Denna dårskap visar också på annat stort bekymmer: den tilltagande intellektuella prostitutionen och ämbetsmannakulturens förfall. I dag styrs universiteten av politiker och forskarna av politiskt tillsatta forskningsråd. Läroboksförfattaren, forne rebellen och nytänkaren Klas Eklund hör till de osannolika skurkarna i klimatdramat, i sällskap med f d koslaktare Lundgren.
Även näringslivet ägnar sig åt ett fult dubbelspel. Den fria marknaden hyllas i middagstalen, men vid avecen är idealen till salu, för en judaspeng i form av pekuniära fördelar (ibland av inbillat slag och därmed ett självbedrägeri eller ett rent politiskt ställningstagande). Urban Bäckström och hans styrelse har ett tungt medansvar för alla de miljarder som försnillas i vindkraftsprogragrammet.
.
Demokratin dör i mörkret, som vi nyss hörde en Watergateredaktör säga i God morgon, värden. Men han noterade också att sanningen sparkar. Förr eller senare.