Det finns ingen brist på energi i världen. Det finns hur mycket som helst och en mängd olika metoder att utvinna den. Vad som däremot finns är ett efterfrågeunderskott, eller rättare sagt, ett köpkraftsunderskott. Det finns många, i synnerhet de som har minst pengar (precis som i allt annat), som inte har råd att köpa den energi de behöver för att höja sin levnadsstandard.
Energiskatter slår där in en kil mellan de som har råd och de som inte har råd. Skatter och krav på energisparande kommer aldrig lösa det problemet. De fattiga kommer inte att få tillgång till den energi de behöver med den politiken.
Alla samhällen med högkultur eller avancerad teknologi har haft ett överskott på energi. Överskott i betydelsen att det funnits mer att ta fram vid behov eller efterfrågan.
Sverige har en gynnsam energisituation. Vi har vattenkraft som täcker ca 45% av behovet på årsbasis och kärnkraft som täcker ungefär lika mycket. Detta gäller för elproduktionen. För mobila applikationer (vägtrafiken) ser det sämre ut. Men olja och gas finns fortfarande i stor mängd och klimathotet är ett påhitt som snart tappat allt stöd. Så det finns ingen anledning att hindra dem som kan betala, att köpa så mycket olja och gas de behöver.
Sveriges välstånd har byggts upp med tung industri. Den kräver energi, något som vi alltså har och kan köpa i tillräcklig mängd. Genom åren har vi också skaffat en mängd kunskap i industriproduktion och på senare tid även kringkunskap som exempelvis kommunikationsteknologi.
Ska vi kunna konkurrera med andra länder som våra grannar inom EU, USA och BRICS, så måste vi ta vara på de fördelar vi har. Att skatta och tvångsspara bort de fördelarna på energisidan är att likna vid nationellt självmord.
Denna insikt är inte självklar för alla svenskar. I DN hånar man till och med amerikanska företag som genomskådat klimatbluffen. Det kommer att göra ont i själen och samvetet för DN och liknande när de inser hur fel de haft.
Ett avlägsnande av alla energiskatter och självklart alla subventioner, öppna eller förtäkta, skulle bespara medborgarna många fördyrande kostnader bara det. Den billigaste energin skulle sätta nivån, istället för som idag, den dyraste.
”Det kommer att göra ont i själen och samvetet för DN och liknande när de inser hur fel de haft.”
De vet redan att de har fel. Det är lättare att hånar andra människor dock än att erkänn att man var så löjligt naive.
Tro inte, Mats, att DN och Peter Wolodarski inom överskådlig tid kommer att ompröva sin hållning i klimatfrågan.
I USA finns en helt annan pluralism, som DN (och i denna fråga även SvD) ogillar. Men den korta nyhetsrutan på DN.se innebar knappast något hån, som du skriver. Däremot är det sant att ledarsidan tidigare hånat alla s k klimatskeptiker och att Wolodarski vägrat be om ursäkt för denna uppenbara förlöpning – och därmed visat vad han går för.
Rätt, förstås, att kräva en avveckling av energisubventioner och speciella energiskatter. Det förstnämnda är enklast och viktigast, för att förhindra en felaktig resursallokering. På skattesidan vore den bästa lösningen att införa en tredje nivå i momssystemet, avsett för uppenbart miljöskadliga varor och tjänster. Förslagsvis på dubbla den normala momsnivån. För bl a all energiproduktion, exklusive träbränslen, som i stället beskattas med vanlig moms. Därmed fortsätter exporten att vara skattebefriad, som sig bör. Och som redan nu är fallet, vilket du rimligen känner till, även om din text ger motsatt intryck.
Detta alternativ ger nästan lika höga skatteintäkter som i dag, men skapar konkurrens på lika villkor och därmed ett markant högre välstånd. Konkurrensneutraliteten är det centrala, skattenivåerna är av sekundär betydelse. Omvänt: dagens nyfattigdom, låga pensioner mm är till stor del en produkt av vår felaktiga, för att inte säga dåraktiga, klimat – och energipolitik. Och den senare är i sin tur en produkt av forskarsamhällets skamliga tystnad, inte bara i Sverige utan även i internationella fora som EU och FN:s klimatpanel.
Tyvärr agerar även en del skeptiker ohederligt. T ex Stockholmsinitativet och deras blogg Climate Scam. Där stoppas inlägg som handlar om att ett nej till klimatnojan och diskriminerande subventioner eller skatter innebär dödsstöten för svensk kärnkraft. En censur som knappast går att förena med de liberala värderingar Frihetsportalen företräder, dock utan att du tycks vara särskilt bekymrad över dina vilsnegångna åsiktsfränders snedsprång.
Jag ser inte riktigt tolkningen av min text att exporten inte skulle vara skattefri. Det jag ville betona var att industrin måste verka på en fungerande hemmamarknad för att kunna skapa den kraft och erfarenhet som krävs i internationell konkurrens. Dessutom ser jag ingen rättvisa i att de som producerar för hemmamarknaden och deras kunder ska ha sämre villkor än utrikes kunder. En särbehandling medför dessutom alltid gränsdragningsproblem och en kontrollapparat som ska bekostas av något/någon.
Jag har argumenterat mot kärnkraft på TCS för några år sedan, men aldrig blivit censurerad. Så det är svårt för mig att veta/förstå/inse att du har blivit det. Jag får tro dig på ditt ord. Det är bara att beklaga om de missköter öppenheten så.
Syftar han kanske på tråden ”Folkpartiet om kärnkraft”?
Vi är eniga, Mats, om det viktiga: att skrota koldioxidskatten, elcertifikaten och övriga energiskatter. Men du säger inget om hur ditt alternativ ser ut. Enbart vanlig moms, eller vad? Jag vill i stället införa en miljömoms, på ca dubbla dagens momsnivå. Verksamhet som bevisligen leder till miljöskador eller hälsoproblem bör betala högre skatter (eller miljöavgifter) än harmlösa produkter som kullager eller skjortor. Med enbart vanlig moms blir statens inkomstbortfall mycket stort och kräver då att andra skatter höjs eller att utgifterna minskar.
Vad gäller exportens skattefrihet kanske jag feltolkade din text, du var för ovanlighetens skull lite otydlig, men detta är en perifer detalj som vi gå förbi.
Jag välkomnar ditt beklagande av att Climate Scam ”missköter öppenheten”, låt vara att du skönmålar en smula genom att undvika det obehagliga C-ordet (c som i censur). Och du behöver inte lita på mig, du kan prata med Peter Stilbs, som du tydligen har kontakt med, eller med den aktive censorn, Jonny Fagerström, bloggens anonyme moderator, som inte ens nämns i ”Om oss-presentationen” (eller är han kanske ersatt?)
Min undran är hur du ser på din egen medverkan i denna krets av hycklare, som gör anspråk på att vara den rena sanningens och yttrandefrihetens riddarvakter, men inte tål att bli motsagda på den enda punkt där jag (liksom du) anmält en avvikande mening. Nämligen att ett nej till AGW-hypotesen med logisk nödvändighet motiverar ett nej också till dagens extremt höga koldioxidbeskattning. Och betyder att den svenska kärnkraften är starkt subventionerad, vilket TCS bestridit, trots att källan i det fallet är en professor i vetenskapsteori, Ingemar Nordin. Genuin eller spelad okunnighet, det är frågan.
Den logiska kedjan innefattar ytterligare ett steg: utan stöd av koldioxidskatten och statens övriga kryckor (bl a en livsviktig rabatt på försäkringspremien) dör den svenska kärnkraften sotdöden. Det är detta Fagerström, Stilbs, Lars Bern m fl inte vill höra talas om, men de klarade inte av att gendriva min analys och valde då att avbryta debatten (med många betydligt ärligare deltagare, som kanske fortfarande undrar vad som hände).
B-J Bjurling frågar om jag syftar på vad han kallar Norgetråden. Nej, inte direkt, men den finns med i bakgrunden. Dåvarande ägaren, Maggie Crusell, tog klar ställning för kärnkraft och skrev dessutom ett slags programförklaring om sin egen grundsyn. Där talades bl a om energisparande som självändamål. Hon blev rasande när jag bemötte hennes ytliga, planekonomiska tänkande (något svar i sak fick jag aldrig) och ville slänga ut mig från bloggen – vilket tidigare bara vederfarits en sexgalning. Fast hon hade ändå det goda omdömet att först rådfråga läsarna och efter deras kraftfulla protester ändrade hon sig.
Men den nye ägaren, Stockholmsinitiativet och deras censor, Fagerström, sa i det senare skedet inte ett ljud till sina läsare (vad jag kunnat se). Han slutade utan förvarning att publicera repliker i en pågående diskussion! Till en början ljög han dessutom om ”tekniska problem”. Ack denna officersheder! Och vilket bedrövligt intellektuellt haveri.
Det sägs att även Uppsalainitiativets debattsida är censurerad, men de skryter åtminstone inte med sina moraliska företräden.
Det var mycket Åke!
Jag inser att ett slopande av alla energiskatter skulle innebära ett skattebortfall som inte helt skulle kompenseras av de borttagna subventionerna. För att inte tvingas höja andra skatter jag vilja se en rejäl bantning av offentlig sektor. Kanske allra mest på myndighetsnivå. Skär bort en massa onödig lagstiftning och ta bort en massa tjänster, naturvårdsverk, länsstyrelse, socialstyrelse mfl. Jag sticker ut hakan och påstår att de nämnda skulle kunna bantas till hälften utan försämring för medborgaren. Snarare skulle det rätt genomfört innebära en förbättring.
Jag är ingen stor vän av miljöavgifter. För bedömningsgrunderna verkar vara behäftade med mycket stora osäkerheter och godtycke, samt att ämbetsinnehavarna och påtryckarna tycks hämtas från den sida som ogillar privat ägande och företagande.
Dina erfarenheter av TCS bekymrar mig faktisk. Jag vet att Johnny tidvis varit mycket kategorisk i sitt kärnkraftskramande. Om jag förstått saken rätt är han sedan hösten 2012? inte längre redaktör för sidan. Men jag har inte totalkoll på vad de har för sig. Att Ingemar skulle delta i censur förvånar mest. Han brukar väl delta i Freedom Fest och som jag förstått det hyser han libertarianska åsikter. Men jag kan ha fattat helt fel.
Visst är en bantning av byråkratin en given sparkandidat, men tyvärr räcker det inte så långt, man måste ta större grepp för att kompensera bortfallet av energiskatter (i din skiss). Till det kan du/vi återkomma.
Beträffande Stockholmsinititativet och deras blogg Climate Scam har du all anledning att vara ”bekymrad” och jag skulle önska att du bidrar till att korrigera snedsprången eller röstar med fötterna om nu censurpolitiken fortsätter.
När det gäller Ingemar Nordin har jag inte påstått att han aktivt deltagit i munkavleaktiviteterna, men han har förstås ett medansvar för vad bloggmedarbetarna sysslar med. Hans ”försyndelse” är i stället att förneka att kärnkraften är subventionerad, det är anmärkningsvärt nog, i synnerhet för en professor i vetenskapsteori. Och att han har libertarianska åsikter är inte någon garanti för gott omdöme eller djupa insikter i olika sakfrågor.
Om inte en rejäl bantning av byråkratin räcker för att kompensera borttagna energiskatter, så visar väl det mycket tydligt vilken produktions- och välståndshämmare den skatten är.
TCS tilhandahåller trots allt mycket information om klimatkunskapen i världen. Dessutom ger en kommentar från mig där alltid utslag i läsare på min sida. Jag får alltså möjligheten att sprida andra idéer. En effekt som inte ska föraktas.
Det jag hade i åtanke med det libertarianska är att de brukar vara starka förkämpar för det fria ordet.
Just det, libertarianer brukar vara förkämpar för det fria ordet. Det är därför som censuren på TCS (The Climate Scam) är så förvånande. Inte minst mot bakgrund av all berättigad ilska man själva riktar mot en annan form av censur: FN:panelens uppenbara lögn att forskarvärlden är i huvudsak enig. Minoritetens starkt avvikande bedömningar förtigs.
En annan tongivande klimatkritiker, Lars Bern, gisslar de direktörer vid Siljan och annorstädes som deltar i den klimatpolitiska hjärntvätten. Återigen, med all rätt. Men samtidigt medverkar han – och TCS som organisation – till en jämförbart och lika falsk indoktrinering om kärnkraft. Att främja den verkar vara ett viktigare syfte än att avslöja klimatskojarna.
Denna dubbelmoral kring yttrandefriheten borde motivera fördömanden från alla sanna liberalers sida – även om jag håller med om att TCS förmedlar värdefull information av främst naturvetenskaplig karaktär. Ett dilemma för oss båda, men vissa värden är trots allt viktigare än andra.
Din kommentar i första stycket är vi givetvis eniga om, fast jag drar mer långtgående följdslutsatser än du.
Svensk kärnkraft är inte subventionerad, bara fanatiska idioter anser det.
När det gäller försäkringen så kan man enkelt slå ut alla skador på GenII+ (inte GenI som Tjernobyl eller GenII som de skadade i Fukushima eller TMI) på genererad elkraft, det blir inkl. Tjernobyl TMI och Fukushima några ören / KWh och med enbart GenII+ i det närmaste noll.
Nu byggs GenIII+ billigare än motsvarande kolkraftverk i länder som inte mördar sin kärnkraft med byråkrati, förbud och straffskatter.
Se bara hur två GenIII+ (byggs i par) kostar $4,7 i Sydkorea som har exakt samma regelverk på området som USA, men en effektivare tillämpning (fusket med certifiering avslöjades och visade att regelverket fungerar).
För övrigt är det idiotiskt att ett kärnkraftverk ska extrema krav på pumpar, ventiler, betong, armering, skruvar, strömbrytare och allt annat, även om reaktorn har 100% passiv säkerhet, d.v.s. att den inte ens går att provocera till en skada som drabbar områden utanför inneslutningen.
Numer byggs dessutom även ryska GenIII+ så de klarar missilattacker.
Det faktum att kärnkraft GenIII+ är mänsklighetens säkraste, minst miljöbelastande och billigaste energisystem, borgar för att denna andra kärnkraftsvåg blir fyra gånger den världen upplevde under 1980-talet.
För Sveriges del gäller GenIV och då autonoma reaktorer under mark som drivs av att destruera dagens kärnavfall och växlar mellan produktion av syntetiska drivmedel eller elektrisk kraft.
Detta för att Sveriges reaktorer kommer drivas länge än, ingen regering kommer göra om den ekonomiska och ekologiska katastrofen med Barsebäcksaffären.
O1 kanske läggs ner och då hoppas jag att även dess personal (inte minst högst driftansvarig) byter yrkesinriktning.
Sverige var världsledande, men kompetensen släcktes då kärnkraftsindustrin inte kunde möta ovetenskapliga hotbilder från den gröna rörelsen.
Att vara inställd på stopp 2010, så med kort varsel få ett evigt liv, gjorde att kompetens fick importeras för uppgradering, dessutom har de bästa drifttekniker gett upp Sverige.
Se bara vad straffskatten skulle räcka till.
För övrigt vore det enkelt att ersätta inkomster från energiskatter med effektivisering av den offantliga sektorn, inkl, kostnad för internationellt resultatlöst eller kontraproduktivt deltagande.
Sverige hade ett näringsliv och ett folk som hade enorm framtidstro 1950, då var skattetrycket 20% av BNP som i sin tur var kanske en åttondel av dagens i reala termer.
Sedan dess har teknikutvecklingen gjort att nästan alla som fattar beslut efter indata, regelverk och tidigare praxis kan ersättas av digitalteknik.
Hoppla där frigjordes många hundra tusen från tärande till närande verksamhet.
Märk att jag röstade på linje tre, men inte för att det var ett miljöbelastande eller oekonomiskt system.
Men för att svensk politik inte skulle utföra de nödvändiga reformer som redan då krävdes med resursförstärkning från kärnkraft.
Utan svensk kärnkraft skulle säkert fackets makt pressats tillbaka till förmån för mindre och mellanstora företag.
Den extrema förflyttning av beslutsmakt över resurser, från näringsliv och medborgare, till skattebetalda politiker, fackföreningar, andra icke folkvalda NGO, tjänstemän och myndigheter som skett sedan 1960-talet är huvudorsaken till att Sverige halkar ner i välstånd, relativt omvärlden.
Viktigast är att då beslutsmakten över resurser tas från medborgare och näringsliv, så ökar ineffektiviteten och även samhällets styrka att motstå såväl yttre som inre hot.
Sovjet visade det med tydlighet, Kina kanske rasar av samma anledning, men Kina är djupt kapitalistiskt där många sparar och bygger upp egna resurser, tas de från dem, så lär det bli upplopp.
Nu finns här en spännande motsättning mellan Gunnar och Åke. Om ni håller tonen snygg, ser jag fram mot en konstruktiv debatt.
Jag är inte tillräckligt insatt i varken teknologin eller ekonomin för att med säkerhet säga om kärnkraften netto är subventionerad eller inte. Min uppfattning från tidigare decenniers debatter har varit att den är subventionerad. Men idag, när man ser hur mycket exempelvis vindkraften subventioneras, så vete katten om vilket som är mer subventionerat per producerad kWh.
Jag ser så många besvärande kostnader och fördyringar med byråkratin, inte minst för landsbygden, att jag tror att en upprensning i regeldjungeln kan spara de pengar som skulle gå förlorade om man tog bort energiskatterna. Bara ett exempel jag nyligen hörde om, sjuttio tusen kr för ett bygglov på ett garage på en icke jordbruksfastighet på landsbygden! Är det konstigt om folk tycker det är för dyrt att bo på sådana villkor?
Sorry, tar tillbaka fantastiska idioter och ersätter med reaktorfysiskt obildade med känslomässiga aversioner mot civil kärnkraft.
Som exempel på hur modern kärnkraft GenIII+ med passiv säkerhet (72 timmar utan ingripande av människor, med totalt strömavbrott och byggda för att innesluta en härdsmälta utan utsläpp ifall ingen ingriper över huvud taget) ger jag kostnadsutvecklingen på en reaktormodell som togs fram av dåvarande ASEA atom.
APR-1400 byggs i par och de första kostade 6,2 miljarder dollar, det andra paret 4,7 miljarder dollar vilket är billigare än motsvarande kolkraft och därmed är billigare än gratis kol, då kol har så extremt dyr logistik (utom vid underjordisk förgasning där Fischer Tropsch metoden delvis sker i koldepån och tungmetaller blir kvar med kolaskan).
Det tredje paret som byggs i Sydkorea gissar jag kommer kosta 4,4 miljarder dollar ty serietillverkning pressar priset snabbt.
För USA som kanske ersätter hundra reaktorer under 2020-talet kommer priset om de väljer få modeller, exempelvis AP-1000 och APR-1400 (bägge sprungna ur delvis svensk teknik från Västerås) kommer priset gå ner mot $1,4/We.
Om kärnkraftsindustrin använt duktiga företrädare som exempelvis Hans Uno Bengtson, så skulle väljarkåren bildats och rädsla ersatts av kunskap.
Det är alltid mycket lättare att skrämmas än att ingjuta förtroende, jämför bara Kjell Alekletts arbete med mitt eller för den delen Hans Roslings.
Bygger du ett hundra stora reaktorer i ett land under tio år, så sjunker den högsta kostnaden för närvarande i USA, den som beror på tillämpningen av regelverk, mot noll.
De två stora GenIV som startar nu i Indien och Ryssland har med passiv säkerhet.
En teknisk detalj som även de minst insatta bör förstå är att bränslestavarna hänger med elektromagnetisk kraft, vid strömavbrott faller de ner i ett utrymme där avståndet mellan fissionerande atomer blir för stor för kedjereaktionen.
Faktiskt testades detta med Amerikas motsvarighet (stoppades 1994 av Clinton) som ligger till grund för GE-Hitachis S-PRISM, men där släpptes inte bränslestavarna utan då kylningen stängdes av så expanderade bränslestavarna så mycket att processen stoppade, utan att spricka och den passiva luftkylningen höll reaktorn i balans.
Simplast är i detta avseende är saltsmältreaktorer då de har bränslet i flytande form.
Den första som startades november 1954, reglerades enbart genom att låta kylfläktarna gå från max till noll.
Vid noll kylning gick reaktorn på ”tomgång” genom den termiska utvidgningen som ökade avståndet mellan bränsleatomerna.
Saltsmältreaktorer har många fördelar, dock inga som dagens kärnkraftsindustri tjänar på.
Exempelvis avgasas alla kortlivade isotoper kontinuerligt, reaktorn som drevs och provocerades maximalt 20.000 timmar i slutet av 1960-talet lät forskningschefen ta i sitt inre fyra timmar efter full effekt, tänk er det med en fastbränslereaktor.
Nu utvecklas saltsmältreaktorer av många grupper dock ej den tunga industrin som gör sina vinster på efterförsäljning av bränslestavar.
Nyligen vann en reaktorfysisk forskningsgrupp i Berlin en ”grön” tävling om det mest miljövänliga energisystemet, med en tvåsalts reaktor, då ändrades reglerna, för inte kan die Grünen ta in att allmänheten gillar modern kärnkraft…
Det där låter ju mycket lovande! Vi har väl två stora känslomässiga hinder att övervinna i Sverige innan vi vågar satsa på kärnkraft igen. Det ena är rädslan för BOMBEN. Sverige har ju haft en rad prominenta personer som arbetat för fred och förfasat sig över bomben och lyckats förknippa kärnvapen med kärnkraft.
Det andra är skräcken för radiaksmitta, i brytning, transport, produktion och efterlagring. Rapporter från Tjernobyl tycks ju visa att individer som ”otränat” exponeras för radioaktiviteten avlider. Men de som får tillvänjning lever hög utsträckning som innan och med förvånansvärt få genetiska skador.
Något som skulle vara riktigt intressant vore om vi kunde få tillgång till minireaktorer som är i lagom storlek att försörja byn (100-200 hushåll och lite småindustrier).
David LeBlanc bygger sådana för oljsenadsindustrin i Kanada, de lär vara i drift före 2020.
Annars har Toshiba sin 4s som ger 10MWe men det är närmare för några tusen hushåll.
Indien har en modell med 15 års autonom produktion av vätgas för omvandling till värme eller el samt lagring för att följa behovet.
100kW i termisk effekt, du får runt 60kW vätgas och värme till ett mycket stort hus, vätgasen kan driva ett kraftvärmeverk typ bilmotor med generator.
Den är tänkt för avlägsna gårdar eller forskningsstationer, men lär aldrig bli tillåten i Sverige, till skillnad mot 4s och en del som kallas atombatterier.
Det är samhällsekonomiskt vansinne att först bygga ett nationellt elnät, så lägga på så höga skatter och nätavgifter att näringsliv och privatpersoner bygger egna energiöar, men så kommer det bli och då kommer dagens skatter/avgifter tas bort.
Åter till debatten med Åke.
Nu har Frankrike och USA som första länder skrivit på ett avtal som gör att kärnkraft blir den i särklass bäst försärkrade mänskliga verksamheten.
http://www.world-nuclear-news.org/NP_Initiative_for_global_liability_3008131.html
Globalt är det som kallas smr den teknik som lovar mest, ty det är få länder som har så bra utbyggt elnät som Sverige.
Märk att inte ens Tyskland klarar att bygga kraftledningar från vindkraften i norr till industrin i söder.
Tjeckien räknar med att exportera kärnkraft till södra Tyskland, vilket Frankrike gjort länge.
Frankrike är ett bra exempel på varför jag röstande på linje tre.
Efter den första oljekrisen ritades Frankrikes energipolitik ut, på 19 år byggdes kärnkraft för 80% av landets elbehov och en mycket lönsam export.
Detta gjorde att Frankrike inte behövde effektiviseras som Tyskland.
Resultatet ser vi nu, jag gissar att Frankrike blir det EU-land som avslutar euro som hårdvaluta.
Man kan inte föra en skräpvalutapolitik med en hårdvaluta, det var därför konvergenskraven infördes och jag trodde på europrojektet.
Men då Grekland släpptes in och både Frankrike och Tyskland bröt flagrant mot kraven, vägrade böter därefter, så var projektet dödförklarat.
Nu måste valutan sänkas med hyperinflation för att de länder med svagast reformkraft ska kunna minska sina skulder.
En ny hårdvaluta kan skapas av den mest effektiva gruppen och mindre effektiva kan använda den utan inflytande som många länder använder dollar och därmed ger USA ränte och amorteringsfria lån, över 60% av alla dollar finns utanför USA som just ränte och amorteringsfria lån.
USA är jag inte orolig för, de slås bäst i underläge och har en nationalkänsla till skillnad mot eurogruppen där motsättningar och nationalism växer för var dag.
Kanske måste jag hälsa på dig en helg Mats, det är så mycket jag vill diskutera med dig och du har en ganska skild livserfarenhet mot min så jag räknar med att öka min kunskap en hel del.
Kanske i vår?
Nu har du skrivit mycket på kort tid Gunnar, så det tar lite tid att smälta, men mycket intressant. Jo, det skulle vara spännande att träffa flera av de som ofta kommenterar här, starka viljor och mycket varierande bakgrund och kunskapsområden.
Jag skrev en lång kommentar som jag inte orkar upprepa… jag skriver en helt ny med andra infallsvinklar.
Ersätter fanatiska idioter med, reaktorfysiskt okunniga med känslomässig aversion mot civil kärnkraft.
Kärnkraft är politik, därför har tekniken aldrig haft möjlighet att konkurrera civilt i enlighet med energisystemets potential, militärt har det varit helt dominerande sedan 1950-talet.
Mycket är ett resultat av ickespridningsavtalet från slutet av 1960-talet, men det har inte hindrat Indien, Pakistan, Nordkorea, Sydafrika, Israel eller snart Iran.
Det finns i huvudsak två bombtyper, den som är enklast att tillverka är en U235 bomb som den Hiroshima mottog.
Den är så simpel så någon test behövdes ej, svårigheten då var att separera U238 från U235, en metod var att mekaniskt mala ner uran för att sända det genom ett fält där den tyngre isotopen koncentreras närmast, det var den metod Sadam Huseins chef på området använde, den användes först vid University of Berkeley under tidigt 1940-tal.
Den vanligaste metoden är numer att förgasa uran med fluorid till UF6 som körs i gascentrifuger där den tyngsta isotopen koncentreras ytterst.
Men redan under 1960-talet lär Israel (med uran från Argentina) använt laserteknik, vilket kräver så lite energi så att den är omöjlig att avslöja med satellit.
Numer har den tekniken utvecklats så snart vilken garageterrorist som helst kan bygga potenta uranbomber, men ingen terrorist vill ha dem, däremot kanske de vill bygga skitiga bomber av exempelvis plutonium från obevakade ryska ishavsfyrar?
Det skulle inte skada många men den gröna rörelsen har skrämt så stor andel av befolkningen så effekten skulle bli enorm.
Den andra tekniken som Sverige utvecklande är mycket mer komplicerad är plutoniumbomber, det kräver en sfär som omges av snabba och långsamma konventionella sprängmedel så att den imploderar exakt.
Detta var bomben över Nagasaki som krävde en test av en prototyp för att visa att beräkningarna stämde.
För plutoniumbomber krävs extremt rent plutonium av isotopen Pu239, därför är dagens kärnavfall helt odugligt och upparbetningen som USA lyckades tvinga många länder att gå ifrån hindrade inte spridningen av kärnvapen.
Kärnvapenländer tillverkar Pu239 med speciella tungvattenreaktorer som stängs av dagligen för att inte Pu239 ska fånge en neutron och bli för kärnvapen odugligt Pu240.
Dagens svenska kärnavfall innehåller mest uran och faktiskt högre halt U235 än naturligt uran, så en mängd kortlivade isotoper där Cs137 är den mest långlivade vilken ger moderna reaktorers avfall 300 år som slutförvarstid, då har Cs137 halverats 10 ggr och nått bakgrundsstrålning.
Så finns fyra långlivade isotoper där plutonium har lägst strålningsaktivitet och därmed längst livslängd.
Efter 10.000 år är allt i dagens svenska kärnavfall uran och plutonium(som inte duger till bomber) med så låg strålning att det är fysiskt hanterbart, därför USA´s lager aldrig är tänkt för längre tid än tiotusen år.
Det är relativt enkelt att krossa dagens en gång använda bränslestavar, avgasa kortlivade isotoper för slutförvar i 300år, så mata en snabb reaktor med resten.
Ryssland startar nu sin fjärde snabba reaktor i sin BN-serie, den ska destruera kärnvapenmaterial, men kunde lika gärna destruera svenskt kärnavfall.
Först 2020 ska den femte BN-generationen starta, den kommer få en sluten bränslecykel och har redan ersatt tio VVER-1200 under 2020-talet, elproduktionskostnaden blir 2,23 us cent /kWh, det är enkelt att beräkna då reaktorn är mindre än BN-600 som varit i drift sedan 1980 och har drifttillstånd till 2020.
Härden blir som ett badkar och just den kompakta utformningen leder till stor kostnadsreduktion.
Bränslekostnaden blir nära noll och bränsleutnyttjnadet 70gånger svenska reaktorer.
Jag tror inte att det duger, 2020 kommer många fabriksbyggda GenIV finnas på marknaden och flera har upp till 300 gånger dagens svenska reaktorers bränsleeffektivitet, dessutom så höga temperaturer så termokemi kan utnyttjas.
Av dessa anledningar är SKB och dagens slutförvarsfonder överfinansierade.
Med ett resurseffektivt regelverk så skulle SKB frysa all sin forskning, bygga ut mellanlagret under Östersjön och förbereda för att köpa nya reaktorer för produktion av syntetiska drivmedel efter 2020.
Det skulle bli gratis energi (betalat av det öre/kWh som gått till resursineffektiva SKB).
Med detta resonemang visar jag att slutförvaret med sina fonder är en tillgång, inte en kostnad (om inte den gröna rörelsen får makten och förbjuder mänsklighetens mest välståndsskapande energisystem).
Så till försäkringskostnaden.
All verksamhet är i så fall subventionerad då ingen verksamhet är försäkrad för alla tänkbara händelser.
Tag kemiindustri, vattendammar, vattenverk, läkemedelsindustrin, med mycket mer.
Dessutom kan vi nu efter 15000 reaktorår med allt säkrare reaktoteknik plus ett antal militära, räkna ut kostnaden.
Om vi tar med Tjernobyl som provocerades av fulla sovjetsoldater, saknade inneslutning och var av typ GenI, samt TMI och de skadade i Fukoshima som var av typ GenII (d.v.s. utan utsläppsfilter) och slår ut kostnaden på antalet producerade kWh så blir det runt 2öre/kWh, men om vi tar svenska reaktorer GenII+ så blir kostnaden noll…..
Tar vi GenIII+ som ytterligare förbättrat säkerheten (och sänkt kostnad för drift samt byggnation genom passiv säkerhet) så visar modern civil kärnkraft med tydlighet hur resursskapande tekniken är.
Lågt räknat så räddar kärnkraft 80.000 människor vart år, genom att tränga ut motsvarande kolkraft, dessutom har miljontals botats från cancer med civil kärnkraft.
Slutligen så ökar kompetens och stabilitet i de regioner som bygger kärnkraft, kompetenshöjningen ger ringverkningar i hela samhället.
Så kom igen Åke, vad räcker en premie på dryga fyra miljarder /år till?
(det är straffskatten som infördes för att kärnkraft annars är för lönsam, Tyskland gick än längre)
P.S. den största vinsten är låga elpriser och stabila leveranser (i länder med effektiva system, Sydkorea har länge haft ett snitt på nästan 97% tills några stängdes av den senaste certifieringsskandalen) därför bör kärnkraft ägas av elintensiv industri eller bättre samhället, men byggas och drivas på entreprenad. hur många tusen miljarder har Sverige tjänat på att svensk kärnkraft under 30 år gett landet så mycket lägre elpriser än konkurrentländer) d.s.
Mats,
Som du vet delar jag din radikalliberala grundsyn och uppskattar dina breda insikter och din hederliga debattstil. Gunnar Littmarck är din raka motsats, i varje fall vad insikter och debattstil beträffar. Ohederlig tror jag inte att han är, däremot svårartat enögd vad atomenergin anbelangar . En tekniknörd, som oförtröttligt predikar kärnkraftsindustrins rosigaste evangelium. Han och jag står på samma barrikad i växthusdebatten, men det räcker inte. Efter att tidigare ha spenderat alltför många timmar i hans sällskap på The Climate Scam, TCS, drog jag slutsatsen att han var oförmögen att delta i meningsfulla samtal.
Hans inlägg här på Frihetsportalen bekräftar tyvärr den saken, med den inledande (och ganska typiska) idiotförklaringen av alla som inte delar hans tro på kärnkraftens generation IV som världens frälsning. Efter din lilla vink ångrade han sitt övertramp några timmar senare, tack för det. Men han pratar strunt även i sin mindre förgripliga omformulering, där han påstår att jag hyser en ”känslomässig aversion mot civil kärnkraft”.
Ingenting kan vara mer osant. Mina analyser bygger på vedertagen ekonomisk metodik och har publicerats i bl a Ekonomisk Debatt, Affärsvärlden, Ny Teknik, DN, SvD samt mer utförligt i skriften ”Kärnkraften har gjort Sverige fattigare” (2002). Allt öppet redovisat, men fritt utrymme för gensagor, av Littmarck eller andra. Mina kollegor i ekonomskrået har tigit. Så lätt hade jag inte kommit undan, om det funnit allvarliga brister i mina kalkyler och slutsatser. Det är begripligt att berörda särintressen (läs kraftbolagen) och kärnkraftspositiva partier försökt tiga ihjäl denna viktiga, men politiskt ”känsliga” diskussion. Ekonomkårens tystnad är mer anmärkningsvärd, för att nu välja ett understatement.
Debatt är att ge och ta argument samt helst också att formulera en begriplig och väl underbyggd ståndpunkt. Inte att, som Littmarck, bombardera läsarna med osorterade notiser utan bevisvärde. Det räcker inte att veta en hel del om den pågående teknikutvecklingen (det gör GL förvisso), först när en ny teknologi finns i kommersiell drift går det att bedöma dess prestanda, lönsamhet och framtid. Ibland inte ens då. Tänk på Concordefiaskot, det borde ha lärt Littmarck, Fredrik Reinfeldt, professor Nordin på Climate Scam och alla andra reaktorkramare att skilja mellan det tekniskt möjliga och det ekonomiskt önskvärda.
Du själv förstår denna grundläggande skillnad, men har ännu inte insett vilken ekonomisk katastrof den svenska kärnkraften har varit (och fortfarande är). För mig har dock vår principiella enighet räckt ganska långt; samsynen om klimatet och om vikten av konkurrens på lika villkor och därmed kravet att alla subventioner och straffskatter måste slopas. Den linje som Gösta Walin och jag hittills varit ganska ensamma om att driva. Många på TCS går halvvägs, förordar marknadsekonomi, men förstår inte vad den innebär.
GL demonstrerar sin okunnighet om helhetsbilden, genom att bestrida ett så solklart faktum som att de svenska kärnkraftsbolagen varit, och fortfarande är, starkt subventionerade. Han tror att detta motbevisas av att även vindkraften lever på subventioner (elcertifikaten). Den enkla sanningen är att BÅDA dessa energislag sitter i pappa statens knä, helt beroende av bidrag i olika former. De vindsnurror som nu är det synliga utslaget av en dåraktig klimatpolitik, hade aldrig byggts i ett liberalt Sverige med fri konkurrens på energimarknaden. Detsamma gäller faktiskt flertalet av de 12 reaktorerna i vårt groteskt överdimensionerade kärnkraftsprogram. De felinvesteringar som gjort Sverige flera hundra miljarder kronor fattigare.
Föga överraskande förstår BL inte heller skillnaden mellan priser och kostnader. Han tror att elreans låga priser var en vinst för folkhushållet när de tvärtom informerar om de oerhörda förlusterna. Under den s k elrean fick kraftbolagen bara täckning för sina RÖRLIGA kostnader, ungefär halva totalkostnaden. Så gott som ingenting blev över för att förränta det insatta kapitalet. Därav förlustnotan på bort emot 300 miljarder kronor. Med vindkraftsbyggena kastas ytterligare cirka 100 miljarder i sjön. Men observera att jag pratar om Sverige. Det är som varit fel i vårt land med sina stora tillgångar på vattenkraft och biomassa, kan vara rätt i resursfattiga länder som Italien eller Spanien. En viktig distinktion, sin sällan beaktas.
Att GL berättar amsagor spelar å andra sidan inte så stor roll, han är en ”småhandlare” bland alla de stora bovarna i klimat- och energidebatten. T ex Klas Eklund, läroboksförfattaren, som menat att IPCC:s påståenden inte FÅR ifrågasättas. Eller Svenskt Näringsliv, som – i strid med sin chefsekonoms (Stefan Fölster) åsikter – stöttat vindkraften i ett kompromissande som syftat till att skapa politisk enighet om att på nytt tillåta ny kärnkraft. Och detta i den förvirrade tron (sann eller spelad) att mer kärnkraft betyder lägre elpriser. Direktörerna på Storgatan, med m-politikern och f d riksbankchefen Urban Bäckström i täten, har inte ens förstått (eller tiger om) att elpriserna på en fri nationell marknad blir desamma oberoende av om den produceras med hjälp av kol, naturgas eller kärnkraft. Fölster har nu, helt följdriktigt, ersatts av en ung, kvinnlig, okänd förmåga hämtad från regeringskansliet. Vem blir förvånad om hon utan protester ansluter sig till klimatkyrkan och hyllar den välståndsförstörande energipolitiken?
Med sådana vänner behöver liberalismen inga fiender.
Jag försöker sammanfatta.
Av Gunnar förstår jag att det är tekniskt möjligt och ur alla hanteringssynpunkter försvarligt att bygga nya kärnkraftverk, samt att dessa levererar ström stabilt och pålitligt.
Av Åke förstår jag att det är skillnad på vad som är tekniskt möjligt eller önskvärt och vad som är ekonomiskt försvarbart.
I princip förstod jag det redan innan, men ni har båda på ett bra sätt fördjupat mina insikter. Vi är nog alla tre ense om att förändringar måste till. Det som jag har svårt att se är var man börjar, annat än att man börjar med att minska subventioner och pålagor. Det är, som jag ser det, först när man börjar närma sig en verkligt fri marknad som man kan få en vettig överblick över skogen och inte bara se träna.
Då kommer marknaden, som ett lackmustest eller UV/IR-belysning, avslöja vilka energislag vilka anläggningar som åtminstone bär sina egna kostnader. I det läget blir det mycket enklare att fatta rationella beslut, både om, hur mycket och vilket slag av ny kapacitet som ska byggas.
När det syns kommer de som vill investera att kunna göra det på goda grunder och de som ska välja leverantör kan göra det med gott hopp om säkra leveranser till goda priser under lång tid.
Hur detta faller ut kommer att bli olika i varje land, beroende på lokala förhållanden. Här kommer inte att finnas ett rätt.
Sedan återstår det där med politiska opinioner och låsta positioner. Jag sätter mitt hopp till förnuftet, men inser att det aldrig blir hundraprocentigt.
Helt rätt Mats, det är totalt meningslöst med en debatt som inte på djupet dyker in i teknik och preciserar var kostnaderna ligger (för kärnkraft i länder som Sverige ligger inte kostnaden på att uppföra, driva eller riva dem, den stora kostnaden är straffskatt, förbud (max tio reaktorer på dagens platser) och extremt dyr regelverkstillämpning).
Fundera på vilka verksamheter som skulle klara modern kärnkrafts pålagor och ändå finnas.
Framtiden visar vem som har rätt, jag känner mig säker på att jag vinner mot Åke än enklare än jag vunnit mot Kjell Aleklett.
Jag påstår att den andra kärnkraftsvågen som kommer bli fyra gånger starkare än den första, kommer starta några år före 2020 och ändra den globala energimarknaden.
Det är trevligt att slippa debattera och i stället låta verkligheten visa vem som gör mest korrekta prognoser.
Det är naturligt att inleda en liberalisering av energimarknaden –införande av marknadsekonomi! – med att slopa alla subventioner och diskriminerande skatter, som skatten på koldioxid. Om det har vi inga skiljaktiga meningar. I själva verket är ju detta nästan allt som behöver göras, bortsett från marginella åtgärder som att slopa Energimyndigheten, stödet till energiforskning, kraven på energideklarationer och annan meningslös byråkrati.
För att säkerställa konkurrens på lika villkor bör dock staten även höja avkastningkravet på Vattenfall genom att eliminera inflationsfaktorn (=överföra gratisvinsterna till ägarna, skattebetalarna) och kräva en utdelning på 6 procent av det satsade kapitalets faktiska nuvärde. I dag utgår man från det nominella, bokförda värdet, vilket är detsamma som en dold subvention, eftersom privata företag måste förränta sitt reala kapital, som det återspeglas i börskurserna.
I övrigt vill jag bara kommentera en formulering som kan missförstås. Syftande på valet mellan kärnkraft och andra alternativ skriver du: ”Hur detta faller ut kommer att bli olika i varje land, beroende på lokala förhållanden”. Precis vad jag själv hävdade: kärnkraft är fel i Sverige, men kan vara rätt i andra länder. Men sen tillägger du ”Här kommer inte att finnas ett rätt .” Helt sant om du syftar på världsmarknaden, men osant om du talar om Sverige (eller andra enskilda länder). För Sveriges del finns bara ett bekräftat rätt: att kärnkraft har varit är ett felaktigt val. Och ett uppenbart, sannolikt rätt: att det så kommer att förbli lång tid framöver.
Varför då undrar kanske både du och andra läsare? Jo, därför att kärnkraftsverk är extremt kapitalkrävande och måste vara igång året runt, som s k baslast. Men faktum är att vattenkraften ger oss all den baslast vi behöver (under överskådlig framtid). Inte ens om alla nuvarande reaktorer stängs krävs någon ersättande baslast, däremot tillskott av topplast (mottryckskraft och gasturbiner). Problemet är således INTE att kärnkraft är dyrare än huvudkonkurrenten kolkraft (inte heller nämnvärt billigare), men BÅDA är olämpliga kraftslag i ett land som vårt, med gott om vattenkraft och biomassa (som värmekälla). Du inser säkert logiken i detta resonemang, men bekräfta gärna.
Dessutom är det ju så att vi i Sverige använder väldigt mycket elvärme, nära nog halva reaktorkapaciteten. Det var politikernas lilla trix, att med hjälp av den s k elrean (ca halva det kostnadstäckande normalpriset) dölja det gigantiska elöverskott som de tolv reaktorerna gav upphov till. När nu elpriset normaliseras kommer givetvis elvärmen successivt att fasas ut (villaägare med elvärme kan med rätta känna sig lurade, när de nu tvingas slänga ut sina elradiatorer och till höga kostnader installera vattenburna system).
Men på plussidan står att det därmed också blir väldigt enkelt att fasa ut även vår felinvestering på kärnkraft. Den som Palme påstod skulle rädda oss undan ”backstugorna”, men i själva verket fört oss en bit i just den riktningen, mot sämre reallöneutveckling jämfört med omvärlden och mot allt fattigare fattigpensionärer.
När jag skrev att det inte kommer att finnas ett rätt, menade jag för hela världen. Sedan får man hålla i minnet att teknikutveckling kan göra att det som är det enda rätta vid en viss tidpunkt inte längre är lika självklart vid ett senare beslut.
Kapitalavkastningskravet är ett intressant spörsmål. De stora vattenkraftskommunerna får i stort sett ingenting för den resurs de exporterar. Inte markägarna heller, i den mån det finns privata markägare intill kraftverk och dammar.
Kan det vara för att slippa ersätta dessa som staten som du säger ger ”en dold subvention”? Men med mitt perspektiv kan det lika gärna uttryckas om en dold beskattning, vilken dyker upp som en dold subvention hos förbrukaren.
Teknikutveckling påverkar, har jag ifrågasatt den saken? Däremot har inte jag fått några svar från Littmarck om hans påstående att generation IV inte bara löser avfallsproblemet (det verkar sant), utan också producerar el till så låg kostnad som 25 öre per kWh, jämfört med ca 50 öre i dagens reaktorer (fritt kraftverk). Så länge han inte kan belägga den utsagan med trovärdiga kalkyler, framstår mina starka tvivel (som tycks delas också av KTH:s reaktorexperter) om att ny kärnkraft blir lönsam i vårt land inom överskådlig tid. .
Du undviker, vad Sverige anbelangar, att besvara min direkta fråga om skillnaden mellan baslast och topplast. Ifrågasätter du mitt påstående att vattenkraften ger oss all den baskraft vi behöver för överskådlig tid?
Sant att en dold subvention kan motsvaras av en dold beskattning. Men båda är lika skadliga, så slutsatserna påverkas inte. Att vattenkraftens privata fallägare snuvats på en stor del sin berättigade ersättning är uppenbart.
Du skriver ofta långa inlägg, så jag glömmer att kolla om jag får med allt. Ibland uppfattar jag inte ens frågan.
Jo jag tror att vattenkraften räcker till som baslast. Sedan undrar jag om det finns någon spikad definition av baslast? Är det lika med minimiförbrukningen när industrin har stängt på sommaren, eller är det normalförbrukning en vardag när landet upplever sin årsmedeltemperatur på +8°C (eller vad det nu är)?
Så bra att det handlade om glömska. Men jag saknar din slutsats, även om den förstås kan underförstås. För om nu vattenkraften räcker som baslast, så följer med elementär logik att Sverige inte behöver någon annan typ av av baslast, varken kolkraft, kärnkraft eller oljekondens. Som topplast kan inget av dessa alternativ kan bli lönsamt. Och lönsam svensk vindkraft finns givetvis inte ens på kartan. Som jag tidigare sagt: alla de miljarder som nu satsas på vindsnurror kunde lika gärna kastas direkt i sjön.
Exakt var man drar gränsen mellan bas- och topplast är mindre viktigt. Man kan, som du skriver, välja årets lägsta effektbehov en varm sommardag, men bortse från Industrisemestern (därför att det årliga reaktorunderhållet kan förläggas till denna period). Bara på den effektnivån kan baslast i form av kärnkraft utnyttjas för fullt, ca 8000 timmar per år.
För vattenkraften ligger det praktiskt möjliga kapacitetsutnyttjadet på ca 5 000 timmar, p g a det ojämna vattentillflödet och kostnaden för höga dammar. Den räcker ändå med råge till för att täcka baslastbehovet. Därmed vet vi att broder Littmarck har fel, vad Sverige beträffar.
Bra också att du efterlyser GL:s utförliga kostnadskalkyl. Den uteblir, som alla kan notera. Han väljer att citera en rysk rapport med en ospecifierad rubelkalkyl (!!). Bevisvärdet ligger mycket nära nollpunkten.
För en diskussion om vår svenska kärnkraft är dock sådan kalkyler ovidkommande. Det räcker med att kunna skilja mellan baslast och topplast. Vilket rimligen även GL kan, fast han väljer att spela dum. Annars rasar ju hans korthus.
Om du inte är en erfaren entreprenör och dessutom har en djup teknisk förståelse, så har du noll chans att se kärnkrafts kostnadspotential.
Tag en Gen IV som är sprungen ur en forskningsreaktor under 1960-talet.
BN-1200
”The BN-1200 is being designed by OKBM for operation with MOX fuel from 2020 and dense nitride U-Pu fuel subsequently, in closed fuel cycle. Rosatom plans to submit the BN-1200 to the Generation IV International Forum (GIF) as a Generation IV design. The BN-1200 will produce 2900 MWt (1220 MWe), has a 60-year design life, simplified refuelling, and burn-up of up to 120 GWd/t. Intermediate heat exchanger temperature 550°C, with 527°C in secondary sodium circuit and 510°C outlet at 14 MPa from steam generators. Lead cooling is also a possibility. Thermal efficiency is 42% gross, 39% net. It is expected to have a breeding ratio of 1.2 initially and up to 1.35 for MOX fuel, and then 1.45 for nitride fuel. Fuel burn-up is designed to progress from 14.3% to 21%. It will have 426 fuel assemblies and 174 radial blanket assemblies surrounded by 599 boron shielding assemblies. The capital cost is expected to be much the same as VVER-1200. OKBM envisages about 11 GWe of such plants by 2030, possibly including South Urals NPP. Design is expected to be complete in 2014, and tentative plans are for construction of the first unit at Beloyarsk (unit 5) from 2015 with commercial operation from 2020. A construction decision is due in 2014. It is intended to produce electricity at RUR 0.65/kWh (US 2.23 cents/kWh). This is part of a federal Rosatom program, the Proryv (Breakthrough) Project.”
Efter forskningsreaktorn byggdes den första halvcivila stora GenIV i Kazakstan.
BN-350 försörjde en stad med elektricitet och avsaltat dricksvatten mellan 1973 och 1994.
Den skulle fortfarande varit i drift om inte Sovjetimperiet imploderat.
Bridtalet var 1.2 (den producerade 20% mer nytt kärnbränsle än den konsumerade.
1981 startade BN-600 som är Rysslands mest driftsäkra reaktor och har drifttillstånd till 2025.
BN-800 startar nästa år och ska destruera kärnvapenmaterial, men kunde lika gärna destruera det vi i Sverige kallar kärnavfall.
BN-1200 blir mindre än BN-600 och får i det närmaste noll i bränslekostnad (minus för länder som har avfallsfonder) samt en driftkostnad på under 30% mot dagens reaktorer (genom passiv säkerhet och effektreglering med automatik som styrs av naturlagar).
Kostnaden 2,23 US cent /kWh inkluderar inte destruktiv byråkrati som utvecklats efter Parkinsons lag.
Så i Sverige skulle det säkert kosta 30öre/kWh och då försörja horder av byråkrater och även som i dag, strålningsfobiska ”kärringar”.
Det är sant, dagens kärnkraft är skyldig att finansiera ovetenskapliga motståndsgrupper.
Om du pluggar några tusen timmar och har IQ över 160, så kommer du inse potentialen med masstillverkad autonomisk walk away safe kränkraft GenIV.
Skriv ett mail till mig då du klarat intelligenstesten och offrat några tusen timmar på teknik du nu ogillar.
Lycka är att inse sina fel, bli berikad och då vidare.
Eller hur min vän Åke?
Det är imponerande siffror du presenterar, Gunnar. Men är de aktuella, har du någon kalkyl eller källa du kan hänvisa till så man kan kolla det själv och göra en rimlighetsbedömning?
Testa den månatliga uppdateringen på World nuclear.
Eller bättre.
Lär dig exakt vad som skiljer ett moderna kolkraftverk från ditto kärnkraftverk.
Så använd din gubbskalle, vilket Åke ännu inte lärt sig göra,
Mina siffror är från officiella data från 29 aug 2013, det gäller bara att läsa och förstå…
Kanske ska jag skriva ett långt gästinlägg här?
Hjälper du mig Mats, så det blir rumsrent?
Jag drabbas så ofta av människoförakt då motdebattörer inte ens klarar de 186 jag senast nådde.
IQ är en kass värdemätare då snart artificiell intelligens kommer klara 200 på alla tester, men till dess kan vi sålla bland de debattörer som formulerar tanka värda att läsa.
Eller hur Åke?
(vet jag var elak, men ärlig och dessutom vill jag snabba på processen)
Jag har aldrig gjort något IQ-test, så jag har väl än så länge noll. Dessutom tänker jag aldrig göra något, för jag har alltid misstrott dem på rent logiska grunder. För att ett IQ-värde ska vara relevant måste testet kunna mäta alla aspekter av en människas intellekt och inte bara fraktioner av det. Om vi alla är unika, original, hur ska någon kunna ha fantasi, förstånd och insikt nog för att konstruera ett rättvisande test för någon annan människa?
Du behöver inte skriva ett långt inlägg. Det räcker om du ger oss en länk där siffrorna finns offentligt tillgängliga.
IQ tester är dumheter, men då familjemiddagsdiskusionerna övergick till personangrepp så tog jag min första vid tolv år ålder och fick 142 på en vuxentest.
Svante och farsan hatande det, ty efter det tvingades de in i retoriska kamper de visste att de hade noll chans att vinna utom den enda, konvertera till den uppfattning jag för tillfället hade.
Jag har utvecklat en förmåga att ”dammsuga” alla jag möter på indata jag saknar… trist och kasst, men det gör att pojkar som Åke har liten chans att tillföra ny kunskap. tyvärr.
Dagligen så är jag mentor till människor där jag inte är så överlägsen och aggressiv som i ”molnet”
P.S. Svante som äger och leder världens mest potentielle företag ( COMSOL vann priset världens bästa matematikprogram 2002 från i övrigt korkade NASA) hatar att möta mig i även simpla famlijesamtal, vissa vill aldrig förlora om än de har fel, jag älskar att förlora för att jag har fel, ty det ändrar min tankemodell) d.s.
Mats,
Jag inser att det är på tiden för oss att byta funderingar IRL, men jag har inte tid fören i vår.
För mig är det viktigt att möta dig (inte minst efter ditt inlägg om hur vår demokrati kortsluts).