PPP, vilse i pannkakan

Jag har flera gånger redovisat att jag inte är förtjust i PPP eller Polluter Pays Principle. Det betyder inte att jag tycker det är acceptabelt att smutsa ned eller förgifta. Däremot ser jag PPP som en socialistisk lösning på ett problem. Dessutom allt för ofta ett konstruerat problem.

Det vanliga sättet att åstadkomma PPP är att införa en Pigouviansk skatt. Redan detta visar på två olika sätt att det är ett socialistiskt påfund. Det uppenbara är ordet skatt och att “några” (medborgare, NGOs, staten) anser att de har rätt att godtyckligt beskatta vad som helst. Jo, det är godtyckligt, även när man ställer upp regler och hänvisar till vetenskap osv. Det är nämligen godtyckligt vad man bedömer som en förorening, vid vilken nivå, vilken skattenivå som ger rätt korrigering osv. Inte minst är bedömningen av de “sociala kostnaderna” eller samhällskostnaderna, vilket anges som huvudskälet till skatten, extremt godtyckligt. Andra exempel på godtycke här.

Det andra är att motivet till att införa den Pigouvianska skatten är att man underkänner marknadens självreglerande mekanismer. I god socialistisk anda anser man att skatter är boten mot allt som är “fel” med kapitalismen. Ja, rent av att skatt är en naturlig marknadsmekanism.

Pigouviansk skatt

Graf från Wikipedia

Som med så många andra “korrigerande” skatter blir snart skatteintäkten viktigare än korrigeringen. Det har redan hänt med kolkrediterna. Inom EU har värdet på kolkrediterna, på grund av minskade utsläpp, sjunkit så mycket på grund av minskad efterfrågan att Kommissionen överväger att höja priset, det vill säga skatten. För att säkra skattenivån! Att Marita Ulvskog hejar på säger väl allt.

Men jag har fler invändningar. När man accepterar PPP avhänder man sig all möjlighet att påverka sina egna angelägenheter. Det har en direkt motsvarighet i den bedrägliga metoden för slantsingling där villkoren lyder: Krona – jag vinner, Klave – du förlorar. Envar inser säkert att på slika villkor har man godkänt att motparten övertar all beslutanderätt över ens egendom. För att förtydliga, man underkastar sig godtyckets princip utövat av andra.

Den som vill socialisera egendom behöver alltså inte alls uppge det som sin avsikt. Via PPP kan man göra det oemotsagd genom att utmåla sig och sina gärningar som godheten själv. Varför spelar LRF med när socialisterna kräver minskningar av gödsel med mera, med en godtycklig hänvisning till PPP?

En aspekt på detta godtycke är att det har stora likheter med den förhärskande dogmen om kränkthet som för närvarande råder i samhället. Den som kan påvisa att “hen” blivit kränkt får ett övertag på sin motpart. Det gäller att vara först med påståendet och att inkludera att om motparten protesterar så blir hen ännu mer kränkt. Därigenom skaffar man sig tolkningsföreträde.

Man brukar påstå att Pigouvianska skatter kompenserar för den samhällsskada som enskilda marknadsaktörers beslut åstadkommer. Jag hävdar att det är de Pigouvianska skatterna som är samhällsskadliga på många sätt, jag har redovisat flera här ovan. Inte minst gör det stor samhällsskada att äganderätten och den därmed förknippade enskilda besluts- och förfoganderätten förverkas.

Denna skatt påstås av sina tillskyndare kompensera för negativa externaliteter, det vill säga oönskade bieffekter. Men man inser inte att skatt är en negativ externalitet på en marknad.

Till sist ett märkligt exempel från svensk verklighet. En markägare som köpt och betalat fulla marknadspriset för sin mark får inte öppna en grustäckt och ta naturgrus utan att först ansöka om lov och vid bifall betala en Pigouviansk naturgrusskatt på uttaget från sin egen egendom. Om däremot ett gruvbolag inmutar samma mark och bryter malm eller mineral på platsen, så behöver de inte betala någon gruvskatt.

Det här inlägget postades i Äganderätt, Miljö och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.