Grannsamverkan är bra, men det räcker inte. Rättsväsendet måste få ett uttalat uppdrag från rättsstaten, att skydda privat egendom även på landsbygden, inte bara i städerna. Rättsväsendet måste också få uppdraget att beivra brott mot äganderätten på landsbygden. Det är inte en tillfredsställande situation att landsbygdens folk är hänvisade till civilrätt för att hävda sin rätt gentemot brottslingar. Det gäller i synnerhet när vi talar om organiserad brottslighet.
Om inte rättsstaten tar det ansvaret, genomför nödvändiga förändringar, är jag rädd för att svaret från landsbygden blir medborgargarden och andra sätt att på egen hand både förebygga brott och skipa rättvisa.
Som allemansrätten idag marknadsförs är den en direkt inbjudan till människor med oärliga avsikter att kartlägga var stöldbegärlig egendom finns lätt åtkomligt. Sedan är det bara att åka dit i skydd av höstmörkret och ta för sig. Den stora världen är här nu, det kräver anpassning till den stora världens rättssyn på egendom. Sverige kan inte ensamt framhärda i naivitet. Det är dags för alla dem som sjunger Internationalen den första maj att inse att alla gäster inte kommer hit med broderliga avsikter. Vi måste omedelbart få tillgång till verktygen som gör det möjligt att hävda skillnaden mellan mitt och ditt. Det gäller såväl gästerna som de svenskar vilka har svårt att respektera den distinktionen
Den senaste tidens problem med bärplockare, de flesta hederliga och ärliga, visar ändå på att lösningen på problemet inte ligger i att vänta och hoppas på att problemet löser sig självt. I synnerhet det råa överfall i Dalarna som skildrats i lokalpressen här, här, här, här, här och här visar att skyddet av privat egendom och ägarnas säkerhet till liv och hälsa är en angelägenhet för rättsväsendet, inte något som lokalbefolkningen kan förväntas klara på egen hand. Åtminstone inte med den lagstiftning vi har idag och i det närmaste obefintliga möjligheter för hederligt folk att vidta några som helst åtgärder utan att kränka någon för något. Börja med att låta djurskyddsinpektörerna kolla upp bärplockarlägrena. Kanske har länsstyrelserna värdgårdar redo att ta emot dessa människor så de kan räddas ur sin misär och vanvård?
I min barndom, på 40- och 50- talet, fanns det en fjärdingsman eller polis stationerad i varje socken som var underordnad en landsfiskal i häradet. För att få någon ordning på bevakningen av den kriminalitet som drabbar landsbygden kanske det gamla systemet behöver återinföras, så att vi fick en polis stationerad i varje ”socken”, med ansvar för att lag och ordning upprätthålls i distriktet.
Som det fungerar idag läggs nästan alla brottsanmälningar ner i brist på bevis. I hög grad för att ingen polis besöker brottsplatsen.
Om det fanns en huvudansvarig för varje ”socken” skulle denne ha ett stort försprång i förhållande till nuvarande system där poliserna är stationerade i städerna och i hög grad saknar den person- och områdeskännedom som det gamla systemet besatt.
Dessutom skulle det gå att jämföra kriminaliteten i de olika ”socknarna” med varandra för att kunna analysera orsakerna till skillnader i kriminaliteten mellan ”socknar” med liknande grundförhållanden. Detta skulle ge erfarenheter för att kunna återskapa ett rättssäkert samhälle som vi i hög grad saknar idag.
Socialisterna har förslavat individerna (medborgarna i riket) som numera endast har imaginära andelar i något som oftast betraktas som gemensam egendom. Spillran av egendomsägare på landsbygden är sedan länge kriminella och styrs av skattefinansierade, oavsättliga så kallade ”tjänstemän” med privata agendor. Dessa i sin tur lever på att ”tjallare” som håller dem väl underrättade om händelserna på landsbygden t.ex. I djurskyddsfrågor, avverkningar i skogen, kemikalieanvändning i lantbruket. Det finns även hord av villiga tjänare som analyserar ett oändligt uppgifts lämnande som politiker anser sig behöva för att hålla ”objekten” under fullständig kontroll.
Det är Sverige, Guds nådiga år 2013, tack snälla ”tack snälla” Centerpartiet.