Farliga fötter

Ni la väl märke till den subtila vinklingen och allestädes i media presumerade fribrevet för cyklister? I vanliga fall är det ju bilisterna och deras ohejdade framfart och ohemula krav på utrymme som orsakar besvär och olyckor för cyklisterna. Men i denna undersökning (PDF) visade det sig att även gångtrafikanter utgör en stor och tidigare okänd olycksrisk för cyklister. I vilken utsträckning cyklister utgör risker för såväl bilister som fotgängare sätter utredaren Marco Dozza inget värde på. Men man kan anta att det är ömsesidigt med dessa trafikanters riskvärde för cyklisterna. It takes two to tango!

Hela 71% av alla skadade cyklister skadar sig i singelolyckor. Cyklisterna är alltså farligast för sig själva. När hörde ni någon cykelentusiast erkänna det? År 2010 avled 21 cyklister i trafikolyckor. Hur många av dessa som omkom i singelolyckor framgår inte.

I denna tekniskt övervakade cykelstudie framgår att cyklisterna befann sig på asfalterat underlag mer än 80% av tiden (eller sträckan, framgår inte av redovisningen). Vanligen torrt och i dagsljus. Sämre vägar och väglag noterades om en förhöjd risk. Så är det även för andra trafikanter, vilket påkallar anpassad hastighet och vägval. Så det är knappast någon nyhet. Men det kommer att användas som påtryckningsmedel för att kräva tillrättalagda höghastighetscykelbanor.

Lätta fordon (bilar) och fotgängare visade sig utgöra de två största och lika stor risk att resultera i en olycka (30%). Medan andra cyklister gav halva risken att orsaka en olycka för de aktuella testcyklisterna. tunga fordon (lastbilar, bussar, traktorer) var tillsammans med djur (3%) de lägsta riskerna, mindre än övriga orsaker. Ändå brukar cyklister klaga på lastbilar och uppfatta dem som farliga. Det kanske är bra, för då håller de sig undan. De konstaterade värdena innebär också ett gott betyg åt yrkesförarna.

Cyklism framhålls ofta som ett ideal och något som för alla kan ersätta bilen. Så är det naturligtvis inte. Under flera år sjönk antalet ungdomar som tog körkort, bland annat av grön-ideologiska skäl. Nu visar det sig att andelen av de senast årskullarna 18-åringar som tar körkort ökat med 5%. Det är bra för dem själva, både socialt och arbetsmarknadsmässigt.

Det här inlägget postades i Trafik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Farliga fötter

  1. Niklas skriver:

    Ja, på sämre cykelvägar var risken för olyckor förhöjt med en faktor 10. Korsningar med sikthinder ökade olycksrisken 12 gånger.

    Många cykelvägars kondition lämnar mycket övrigt att önska. Även om många bilvägars kondition också lämnar en del övrigt att önska, så är de flesta bilvägar mycket bättre än de flesta cykelvägar. Så om cykelvägarnas kondition blev lika bra som bilvägarnas kondition, så skulle många singelolyckor undvikas bland cyklisterna.

    Sedan är det nog snarare bristande fokusering på vägen snarare än själva farten som är förklaringen till den stora andelen singelolyckor hos cyklisterna. Som bilist kollar jag mycket mer på vägbanan än som cyklist. Dessutom voltar ju bilen inte lika lätt som cykeln, ifall jag kör i ett potthål (till följd av bristande vägunderhåll)…

    Om en cyklist blir rammad av en buss eller lastbil/långtradare, torde det få betydligt allvarligare konsekvenser för cyklisten än om vederbörande råkar köra på en fotgängare, som hux flux ändrar färdriktning utan att se sig för. Därav rädslan för bussar och lastbilar/långtradare.

    Att tro att cykel alltid kan ersätta alla bilresor, är naturligtvis inte särskilt realistiskt. Dock så kan många bilresor ersattas med cykel, om bara viljan finns hos resenären.

    • mats skriver:

      Cykel är väl i än högre grad än bilar ett lekredskap. Kanske en orsak till att man vant sig vid sämre trafikuppmärksamhet. Cykelkörkort? Krav på personlig skyddsutrustning, hjälm, handskar armbågsskydd, axelskydd, knäskydd, krockkudde á la ridväst?
      Personligt ansvar för hur man framför sitt fordon? Har för mig att det står något i lagen om det.

  2. Som aktiv cyklist vill jag bara säga det att riktiga cyklister behöver inte cykelbanor. De är till för flanörcyklister som inte vågar cykla fort och rakt.

    När man använder cykeln som snabbt och effektivt transportmedel är det säkrare att cykla på gatan än på cykelbanan. Dessutom plogas gatorna på vintern. Det finns plats både för cyklar och bilar på gatan, utan problem, om vi gör oss av med cykelbanorna. Gångtrafikanter och långsamma cyklister kan samsas om resten.

    • mats skriver:

      Du berör en annan aspekt av cyklandet här, cyklisters mycket olika förutsättningar. Som ung och rask föredrog jag också att cykla på gatan. Där var jag ofta sanbbare än bilarna. Idag cyklar jag i stort sett inte alls och skulle jag göra det skulle det inte vara för förflyttningen från A till B. Det skulle istället vara som alternativ till en explorativ promenad, alltså sakta och vingligt, med uppmärksamheten på omgivningarna.
      Att denna stora spännvidd mellan olika kategorier cyklister inte noterats blir till ett problem, dels för cyklisterna, dels för andra trafikantgrupper som tvingas justera sitt beteende till denna stora oförutsägbarhet hos cyklistgruppen.

Kommentarer inaktiverade.