Det smärtar att se en människa ha så lite begrepp om vad hon säger. Så dålig kontakt med verkligheten. Det smärtar att se en människa i den positionen prata sådan gallimatias. Hur kan det demokratiska systemet, vår metod för att sålla fram och välja ledare misslyckas så kapitalt?
Jag tror inte allt konstigt hon säger kan skyllas på dåliga rådgivare. Men jag fruktar att två av dem heter Borg och Reinfeldt.
Energikommissionär Günter Oettinger byter fot och vill utveckla skiffergas. Det är en nyhet som förtjänar att berättas även i Sverige. Tidigare har Kommissionen svurit sig åt IPCC, Tyskland böjt sig ”die grünen” och försökt avskaffa allt som lämnar ifrån sig CO2. Men nu får de böja sig för verkligheten. Liksom även England är på väg att göra.
Till och med i Danmark, som höll i klimattoppmötet 2009 börjar tvivlen infinnna sig. Nu säger ledare för lantbruksorganisationer ifrån att knappast någon av de 78 punkterna i regeringens klimatplan gör något för klimatet. De skickar endast en dyr räkning till hela samhället.
Så vad ska Sverige göra efter Obama-besöket, när klimatalarmismen befästes som dogm? Törs vi bryta den pakten och framstå som opålitliga i internationella relationer? Eller kommer Sverige att bli den sista alarmiststaten och sitta med Svarte Petter?
I Australien förlorar Rudds klimathotstroende vänsterkoalitio. Labor gör sitt sämsta val på hundra år och tvingas lämna ifårn sig makten. I Norge är Stoltenbergs likaledes klimathotstroende vänsterstyre på väg åt samma håll. I Sverige väger det jämnt. Folken är hjärtligt trötta på klimatpolitiken. Här i Sverige är alla partier utom SD klimathotstroende. Folket vill absolut inte ha med MP i förarkabinen, följaktligen väger här ganska jämnt. Vilket av de gamla partierna blir föst att inse sanningen och vända i tid?
Visst pratar Ek i nattmössan, men det är ganska poänglöst, Mats, att kritisera våra politiska stollar, i stället för att angripa de i praktiken (om än inte i teorin) ansvariga: våra korrumperade professorer. Dom som antingen mot bättre vetande jamsar med och rättfärdigar klimatskojeriet, som Klas Eklund, eller de många som genom sin tystnad fungerar som möjliggörare. Och tyvärr har de få som påstått sig föra förnuftets talan, t ex Nils Lundgren – han som kallat klimatdoktrinen en ”fatwa” – vägrat tala klarspråk om vad en sådan hållning betyder för synen på våra energiskatter. Ett dubbelspel som påminner om Stockholmsinitiativets ohederliga agerande.
USA är ett mer pluralistiskt samhälle, med självständiga universitet och mängder av privata forskningsinstitut, ett faktum som förklarar deras ovilja att skriva under meningslösa Kyoto-avtal. Troligen – och förhoppningsvis – kommer inte Obama att kunna bryta IPCC-motståndet. Det som Ek och EU-kommissionen så lätt fixat i vårt mer auktoritetstroende Europa.