Naturvårdsverkets agenda om allemansrätten

Naturvårdsverkets rapport från dialogmötena om allemansrätten är på 28 sidor. Jag redovisar här i huvudsak det som avviker från eller inte finns med i SLUs rapport, som jag kommenterade igår. Detta är naturvårdsverkets uppfattning om vad som var av vikt i dialogen, nedtecknat av Maria Vidarve, i urval av mig.
Precis som igår är kursiv fetstil mina kommentarer till den redovisade texten. Kommentaren kommer efter den kommenterade texten.

Dialogmötena skulle inte bli förhandlingar eller en dragkamp. Varje person skulle bidra med sitt perspektiv.
sid 4

Gruppen var ense om att det behövs mer information om allemansrätten och att Naturvårdsverket helst ska ta på sig den rollen. Att brott mot terrängkörningslagen, nedskräpning och skadegörelse behöver leda till efterföljder var också en sak som gruppen var rörande eniga om.

Märkligt att ingen  föreslog Justitiedepartementet som instans att handha frågor om lagstiftning och efterlevnad.

Gruppen kom i övrigt inte fram till några gemensamma rekommendationer om hur olika problem kan hanteras.
sid 6

Vi ville undersöka lösningar inom nuvarande regelverk. Vi ville till exempel ta upp frågan om kommersiella/organiserade verksamheter på annans mark och hoppades att gruppen skulle ta fram till exempel praktiska verktyg för att underlätta kontakter mellan markägare och kommersiella aktörer eller andra organisatörer.
sid 9

Det är OK att vilja ha andra regler för allemansrätten men den diskussionen får ske i andra fora.

Vi kommer behöva mer statistik för att dimensionera de problem som flera tar upp. Det är viktigt att se om och hur de i sådana fall har förändrats över tid.
sid 15

Detta nämnde inte SLU! Det är också tydligt att NVV har haft en agenda fast de inte velat erkänna det.

Miljöbalkens regler om samråd.
Om det finns en risk att naturen skadas, ska den som vill använda marken ta kontakt med länsstyrelsen (så kallat 12:6-samråd). Lagstiftningen ger inte markägaren någon talan, men länsstyrelsen kanske oftare borde informera den som äger marken ändå.

Ett oerhört allvarligt ingrepp i äganderätten!

Markägaren kan heller inte ge användaren ”exklusivitet”, det vill säga att ingen annan kan använda marken eller resursen.
sid 16

Jo, en stämpling på skog är helt klart en ”exklusivitet”. Där finns alltså en prejudicerande norm.

En följdfråga som kom upp är om det är ett problem eller inte att allemansrätten inte är definierad i lagstiftningen.
Det är ett problem, men det löses inte av mer lagstiftning, utan är främst en fråga om information och utbildning.
sid 17

 NVV vill reservera tolkningsföreträde för sig själva.

Andra menar att den lagstiftning som finns inte hjälper den som äger marken.

Det behövs också mer lag som ger markägaren rätt att agera för att skydda sin egendom och sitt intresse.

En anläggning ska ”förädla” ett värde som finns på en plats men domen förtydligar inte anläggningsbegreppet.
sid 18

Det handlar om skidspårsdomen i Mora. NVV verkar tycka att en anläggning måste kosta markägaren mycket pengar innan denne får börja ta betalt för upplevelsen eller utnyttjandet.

Deltagarnas uppfattning om dialogmötena.
Meningsfullt eller inte har också att göra med vad Naturvårdsverket gör med resultatet. Det är fortsatt ett gungfly för markägare.
sid 19

Om lagföring av brott.
Av förvaltningslagen framgår att myndigheterna ska bilda en helhet. Det betyder att vi, även om det inte är vår fråga, ska lyfta frågor som vi ser att myndigheter behöver göra något åt. Det är klart att vi ska söka sammanhang där vi kan föra fram detta.
sid 23

Det som finns att läsa behöver vara tilltalande. Men ofta spelar det som står att läsa inte så stor roll. När det gäller många överträdelser får vi spåra bakåt istället, lägga ansvar hos dem som säljer snöskotrar, hyr ut kanoter etc.
sid 25

Listan om vad man i slutänden fortfarande var oense om, denna lista redovisades ej av SLU.

• Organiserad kommersiell verksamhet och allemansrätten samt vem som har samordningsansvaret för kommersiell verksamhet som bedrivs på annans mark
• Ersättning till markägare för nyttjande av marken
• Hemfridszon (det avstånd som behövs för ”privatlivets helgd”)
• Ny lagstiftning i brottsbalken om de allemansrättsliga brotten
• Vad är en ”skada” eller ”risk för skada”?
• Lagefterlevnad. Det vi pratat om mest på mötena ryms inte inom allemansrätten utan är vid sidan om. Vi har snuddat vid frågor om lagefterlevnad av den befintliga rätten, men inte pratat tillräckligt.
• Bieffekter av allemansrätten. Man tar sig rättigheter och hänvisar till allemansrätten utan att man kommit överens med markägaren.
• Förutsättningar i storstadsnära områdena eller andra områden med tidvis högt tryck.
• Allemansrättens tyngd i avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen.
• Allemansrätten som en drivkraft för regional utveckling. Vi har inte talat nog om allemansrätten och möjligheterna den ger.
• Allemansrätten och hästverksamhet. Det finns uppenbara fall där man baserar verksamhet på annans mark. Vore bra att titta specifikt på det problemet.

Finns det då någon fråga alla är överens om?
Jo, den om lagefterlevnad. Det är en nyckel. Att få till stånd en situation där brott får följder för den som begått det.
sid 26

NVV verkar inte ha deltagit i dialogen på det sätt som SLU beskrivit att dialogen ska gå till. Man har undvikit att svara konkret, undvikit att ge sig in i debatt om kärnfrågorna, för att slippa stå till svars för sina egna ställningstaganden. NVV anser sig sitta på facit och alla som inte tycker som dem har fel.

Följande är helt och hållet mina kommentarer, men jag skriver de inte i kursiv fetstil. För det verkar så skrikit i längre text. Jag är mindre kritisk mot SLU än vad jag är mot NVV. Det verkar som om SLU här har trampat på en mina, utlagd av NVV. De har inte förstått sprängkraften i den fråga de lett dialogmöten om. Det framgår också av deras utvärdering, även om jag inte redovisat just detta lika tydligt.

Jag vill också resa ett stort frågetecken för om det verkligen är NVV som ska hålla i frågor om allemansrätt och äganderätt. Det måste vara en felsyn att tro att detta handlar om naturen. Det handlar ju dels om medborgarnas förhållande sins emellan och till staten. Naturen är ur rättsprincipiell synvinkel av underordnad betydelse här.

Vidare är det få inom allmänheten och förmodligen även bland politikerna som inser att allemansrätten bara är toppen av ett isberg av inskränkningar i äganderätten. Allmänheten ser vid sitt besök i naturen inte de krav som skogsvårdslagen, miljöbalken, bestämmelser om våtmarker, strandskydd, kulturminnen, biotopskydd, tvärvillkor med mera som ställs på markägaren och som utan tvekan är inskränkningar i ägarens rätt att bestämma och förfoga över sin egendom. Därför blir allemansrätten den symbolfråga som får representera alla de andra övergreppen på ägandet.

Det finns en tendens att okunnigheten gör naturen på andras mark till intrinsikalismens kyrka och Naturvårdsverket till dess prästerskap.

Related Posts via Taxonomies

• Absolut intrinsikalism
• Allemansrätten, dialogprocess
• Hur kan man se det?
• Om lagars hierarki och giltighet
• Kugghjulsverkstaden
• Strandskyddet är hotet
• Det omänskliga landet
• Polismans befogenhet
• Agenda 21 är slaveri
• Lenin, fascisten