Vi är många som på olika sätt sett och beskrivit skogsindustrins ändrade framtid och följderna av detta för skogsägarna. Nu senast hade Skogsvärden, skogssällskapets tidning nr 3/2013 ett temanummer om detta. De räknade upp alla kända problem och frågetecken samt alla kända förhoppningar. Marknaden för sågade trävaror kommer inte att försvinna, men den kommer att få kämpa för sina marknadsandelar och även fortsättningsvis vara konjunkturberoende.
Marknaden för papper har gått igenom isen. Nu sjunker hela branschen. I stället spås en ved-kemisk industri växa fram med de kunskaper man genom åren förvärvat i kemi och fortsatt upptäcker. Detta har varit en sanning i 20 år nu, men väldig lite har lämnat laboratorierna och kommit ut på industrigolven. Det är först då som skogsägaren kan få betalt för något.
Samtidigt växer kraven på tillgänglighet till skogen, upplevelseindustrin vill in på markerna, reservats- och naturskyddsfrågor har blivit vardagsmat. Men skogsägarna förtvivlar för att de förutsätts överlämna allt detta utan ersättning. De till och med åläggs vid hot om vite att tillhandahålla detta. För svenskt vidkommande är det främst strandskyddslagen och allemansrätten som banat väg för denna perverterade syn på enskild egendom.
Vi måste börja se markägande som en komplett affärsidé, inte bara en rätt att sälja avverkad skog. Markägaren måste tillförsäkras rätten att tillgodogöra sig intäkter från sin fastighet oavsett vilket värde det är han tar betalt för. Om inte en kraftig förstärkning av äganderätten, i form av rätten till ersättning vid intrång, rätten att kräva ersättning för nyttjande, rätten att själv bestämma brukningsinriktning och brukningsformer utan krav på likformighet med hur staten sköter sin mark, då kommer vi inom ett par decennier att ha ett nästan värdelöst privat skogsägande. Detta kan då med ett pennstreck konfiskeras och hela Sverige har blivit ett fattigare land och dess invånare mer livegna än på medeltiden.
Att staten inte gör något för att inse detta och motverka det är inte förvånande. Att socialisterna inget gör för att förhindra detta är föga överraskande. Det är ju deras modus operandi. Men varför inte borgerliga partier, debattörer och skribenter uppmärksammar detta är en gåta. Det fåtal markägare som säger ifrån gör ännu så länge ingen skillnad. I en marknadsekonomi måste det ske en utväxling mellan två parter om en vara eller tjänst med viss beskaffenhet mot betalning på överenskommet sätt.
Så går det inte alls till i Sverige idag och snart inte i västvärlden. Överallt flyttar marklösa byråkrater fram sina positioner där de värnar om olika för dem behjärtansvärda ändamål. De kräver att markägarna ska tillhandahålla detta, men betalar inte vad de kostar. Det sker inte på marknadsmässiga villkor. Ingen ställer frågan vad allmänheten är villig att betala för dessa tjänster. Jo det görs med jämna mellanrum opinionsundersökningar som visar på en viss betalningsvilja. Men så länge ingen fysiskt kräver in denna betalning och fysiskt överför dessa pengar till markägarna efter överenskommelse om att det är en tilfredsställande ersättning, så får vi inget verkligt mått på varken betalningsvilja eller prisnivå.
Den vite man som fördrev indianerna i Amerika var inte primärt vit. Han var primärt en centralistisk konspiratör som med sin klass vill fördriva alla utom den härksande beskattande eliten- läs Stockholm.
Skogsbonden i Sverige har blivit indian, snart fördrivs han, börjar kröka, säljer för en spottstyver eller bara sakta tynar bort. Ev. skjutsa runt på stadsbor på häst o vagn.
Äganderätten fick sig en allvarlig knäck när det famösa uttrycket ”allemansrätt” skrevs in i den nya grundlagen. Nästa steg blev politikernas lössläppande av alla rovdjuren runt om i landets skogar och marker. Och bara för att handhava sina ”maktanspråk” utpekade samma politiker en oändlig kader av skattefinansierade, oavsättliga så kallade ”tjänstemän” med privata agendor. Nästa steg blir väl frågan om vi vågar färdas över Hallandsåsen, i Tiveden eller Kolmården utan beväpnad eskort för att värja oss mot andra banditer och rövare. I vårt fall här i Skåne blir Hallandsåstunneln mycket välkommen. Det har varit tyst länge om och från ”trasproleteriatet”, det växer våldsamt i antal?
Mats, Du är en mästare i att avslöja socialistbluffar!
Instämmer…
Frågan är väl om man skall kalla det det socialism bara….
Det kan ju vara vanlig simpel girighet och makthunger…
Girighet under föregivande av ”det allmännas bästa” är väl det vi kallar socialism?
Alla kanske inte ser det så utan som politisk retorik….