När äganderätt betyder att staten bestämmer över din egendom, då är det inte längre frihet. När äganderätt betyder att andra medborgare och i synnerhet intresseföreningar av andra medborgare tillåts styra myndigheternas syn på din egendom, så är det inget bra exempel på fungerande demokrati. Det finns ett ord för detta sakernas tillstånd, demokratur.
När den statliga radio- och tv-koncernen har en egen uppbördsmyndighet, för att garantera sitt oberoende från påtryckningar, men använder den särställning detta ger till att vara rikets främsta propagandaröst, då är inte det ett uttryck för folkets yttrandefrihet.
När myndigheter skriver sina egna handböcker för hur lagarna ska tolkas och tillämpas, och detta går på tvärs mot vad lagstiftaren uttryckligen avsett, men domstolarna dömer som myndigheten bestämt och lagstiftaren blundar för spektaklet, då är det inte längre ett rättssamhälle. Rätt gissat! Det heter demokratur.
När allt fler vardagsregler och livsnormer beläggs med omvänd bevisbörda gentemot staten, när möjligheterna att överklaga ett domslut allt oftare är beroende av prövningstillstånd, då bor du inte längre i ett rättsäkert samhälle.
När facket bestämmer vem som ska få arbeta och på vilka villkor, då är det inte längre en fri arbetsmarknad. När politikerna samtidigt förstår mindre än både rikets främsta rådgivare och folkmajoriteten, men ändå förklarar att dessa har fel eller är köpta av ”big oil” eller ”big tobacco”, då ger inte längre de ”fria”valen ett godkänt resultat.
När forskningsuppdrag sammankopplas med en politisk önskan om forskningsresultat och dessa båda grupper levererar ömsesidiga tjänster, då har man kortslutit den demokratiska processen och lämnat såväl väljare som verklighetsförankring utanför.
När politiker och myndigheter börjar ha åsikter och förslag till lagstiftning om vad du får äta och hur mycket du får väga, för folkhälsans bästa, då har samhälligt kommit långt från principen om att all makt utgår från folket. Då är undersåtefieringen nära fullbordan.
När allt detta sker, om så bara en av dessa saker men i synnerhet när allt sker samtidigt, då lever du inte längre i en demokrati. Då lever du i en demokratur, i bästa fall. Om detta sker medan media och politiker fortsätter att påstå att det är en demokrati, då är det något fundamentalt fel på media, politikerna, demokratin, rättsväsendet och författningen – på samtliga punkter samtidigt.
RSS – inlägg
Läs Dick Erixons träffsäkra krönika idag som berör detta fast ur en annan synvinkel:
http://erixon.com/blogg/2013/11/borgerliga-perspektivet-saknas/A
Det avgörande är förstås medias systematiska vilseledning. Ett felinformerat folk kan inte utöva en sund demokrati. De vet helt enkelt inte vilka alternativen är, när de röstar.
Mina skattepengar skall naturligtvis inte användas för propaganda som går helt emot mina övertygelser. Därför skall allt offentligt stöd avvecklas, som nu går till kulturtidskrifter, NGO med en politisk agenda som WWF, SNF, Greenpeace, Fältbiologerna, etc.
När ”Allt är politik” och politikerna tror att de skall sköta allt, har följden blivit att nationens minst kompetenta, överåriga ungdomsförbundare, som blivit karriärpolitiker, sitter och beslutar över huvudet på förståndigt, kunnigt folk. Det spelar ingen roll vilka partier som styr, sjukvården blir inte vettigt skött förrän de stora sjukhusen får chefer med auktoritet att sköta verksamheten. Och att de som inte når bra resultat, snabbt avsätts. Det är konkurrens om vinsterna som håller privata verksamheter effektiva. Det behövs överallt i vården..
Instämmer helt i din analys och kompletterar med nedanstående saga från 1989 med senare egna kommentarer som visar att sagans upplösning börjar komma otäckt nära vår verklighet idag. Det kändes som ett tecken i tiden när Reinfeldt och Lövdén båda var klädda i lila slips på sista partiledardebatten. Gå gärna in på Tanja Bergkvists Blogg och ta del av genusvansinnet på våra lärosäten. Bloggadress finns efter sagan nedan.
SAGOLANDET DEMOKREATURIEN.
I detta land rådde egentligen diktatur, fast man kallade det demokrati. Grundläggande principer i medborgarnas inbillade rättigheter var, att man hade valfrihet, samtidigt som alla skulle ha lika av allt. Detta yttrade sig främst i, att man vart tredje år hade
val till stormyglet. Alla partier var i huvudsak lika. Toppskikten i partierna utsåg sig själva som representanter för partiet vid så kallade nomineringar.
Kreaturen, ja så kallades medborgarna faktiskt, ansågs inte kunna skilja partierna åt på annat sätt än att partierna fick var sin färg. Sedan fördes heta valdebatter om vilken färg som var vackrast. För att få ett högt valdeltagande, så att myten om demokratin kunde upprätthållas, gjorde man täta opinionsundersökningar, varefter informationen till kreaturen anpassades på så sätt att man fick två jämnstarka färgblock. Även om ingen av kreaturen egentligen tyckte om sin egen färg, så gick man ändå till renmärkningen, som valet kallades, för att rösta mot något som man uppfattade som ännu fulare.
Kreaturen var indelade i fack, eller flockar som man kallade dem i Demokreaturien. De ”likaste” i varje flock, byktvättarna, utsågs till förmyndare för de andra i politiska frågor och lönefrågor. För att hålla ordning i flockarna höll man mycket styvt på solidariteten. I Demokreaturien hade ordet solidaritet en helt annan betydelse än i våra ordböcker, det betydde närmast ”säg inte vad du tycker utan håll tyst”
Trix
Nomenklaturan i Demokreaturien hade en hel arsenal av trix för att upprätthålla skendemokratin. De olika flockarnas byktvättare använde nästan enbart lobbying som kommunikation med landets överste byktvättare (regeringen). På så sätt kunde byktvättarna alltid påstå att de gjort allt som gått att göra, trots att de egentligen inte hade gjort någonting.
Det ligger ju i sakens natur, att man inte kunde redogöra för klövkreaturen (väljarna), hur fjäsket hade gått till. Det enda beviset klövkreaturen fick, var att storleken på representationskontot hade ökat markant, samt någon liten alibiskrivelse till berört departement. Någon egentlig möjlighet till kontroll, från klövkreaturens sida, av att byktvättarna arbetade enligt demokratiskt fattade beslut fanns således inte.
När byktvättarna någon gång redogjorde för sin verksamhet, talade man oftast i gåtor. De kunde t.ex. ha en stor massmediakampanj, där man kort och gott påstod att flocken hade ”bytt spår”, utan att ens antyda var det gamla och det nya spåret gick. De visste att klövkreaturen inte tordes ställa en så enfaldig fråga, som ”var går spåret”. Hade någon frågat så hade byktvättarna bara tyst tittat på klövkreaturet som om denne varit något som katten släpat in.
Skendemokrati
För att skendemokratin inte skulle upptäckas av kreaturen var man slug nog att se till att alla kreatur som hade förmåga att tänka självständigt, inte fick tid och ro till detta. Man byggde motionsspår och motionshallar, arrangerade den ena tävlingen stolligare än den andra, allt för att hålla kreaturen sysselsatta. Man byggde till och med pompösa badhus, precis som romarna lär ha gjort före romarrikets fall.
Det verkliga genidraget gjorde byktvättarna när de införde dubbelt arbete till alla, eller som man oftast förkortar det ”DATA”. På så sätt måste alla kor (kvinnor) ut och dubbelarbeta. Eftersom korna var slugare än tjurarna (männen), var det ju en uppenbar säkerhetsrisk, att ha dem att gå hemma hos kalvarna (förvärvshindren), där de kunde konspirera i lugn och ro.
Byktvättarna lade så stora skattebördor på kreaturen att korna tvingades lämna kalvarna till kalvis för att kunna försörja familjen. För att ytterligare försvaga familjen infördes skatte- och socialregler som gjorde det lönsamt att skiljas.
Sexuell trohet förlöjligades av byktvättarna. En enorm kurs- och konferensverksamhet ordnades på långt avstånd hemmet, inte sällan i anslutning till en kreatursmarknad med livlig kohandel. På demokraturiska kallades dessa kurser för skackelhoppskurser.
Byktvättarnas strategi lyckades, och skilsmässorna ökade lavinartat. Kreaturens trygghet försvann mer och mer, och kraften att protestera försvann hos de vuxna kreaturen, ”likgiltarna, som ungtjurarna kallade dem. Ungtjurarna som växt upp i de här splittrade familjerna, blev emellertid ett stort problem för byktvättarna i Demokreaturien. De blev så farliga, så att byktvättarna inte kände sig säkra längre.
Värstingarna
Byktvättarna beslöt därför i första steget att de så kallade värstingarna skulle kastreras, eftersom det gav en lugnare individ, som man kallade stut. De kunde därefter inlemmas i produktionen. Detta tyckte även kreaturen, eftersom värstingarna oftast terroriserade dem. Vanliga kreatur hade inget skydd, eftersom ordningsmakten bara var avsedd att skydda byktvättarna och deras institutioner.
Resultatet
Kastreringarna blev mycket lyckade, varför byktvättarna övertygade korna, som var i majoritet, om att alla tjurar borde kastreras så att korna skulle få kofrid. Först skulle dock sperma tas från de bästa exemplaren i tillräcklig mängd, så att korna kunde bli befruktade om de så önskade. Det var en enkel sak att välja ut de bästa spermadonatorerna, eftersom alla behövliga data för urvalet fanns i dataterminalen som kallade ”Emil”, kreaturen var ju registrerade där sedan födseln. Sedan de så kallade kosakskorna hade fått majoritet i stormyglet, och man hittat säkra metoder att, i ett tidigt skede av graviditeten, fastställa fostrets kön, beslöt stormyglet att endast de tjurkalvar som hade de bästa arvsanlagen skulle få födas, för att säkerställa släktet. Beslutet var givetvis tillkommet av strikt ekonomiska skäl, som vid alla andra beslut i Demokreaturien . Ekonomi där betydde inte hushållning som det står i våra ordböcker, utan rovdrift, vilket är viktigt att påpeka.
En del experter lär ha påstått att Demokreaturien har existerat, men att kreaturen skulle ha avlidit av livsleda och jämlikhet, sedan alla individer blivit lila i färgen genom genmanipulationer och så kallad kloning. Vi har väl tur som bor i Sverige i alla fall?
Sten-Arne Persson
Egna kommentarer till sagan om Demokreaturien
Nedanstående saga skrevs hösten 1989, när LRF och regeringen propagerade som värst för det så kallade ”spårbytet”. Våren 2005 i nyhetsrapporteringen får vi höra av rön från USA att det inte är några problem med konsumtion av mjölk och kött från klonade djur. Här i Sverige skall allt ses i ett genusperspektiv. Nu när kosakskorna håller på att bilda ett feministiskt parti medan vår avkomma packas in på ”kalvis” med ekonomiskt tvång”, ser vi ut att närma oss den utplåning som drabbade Demokreaturiens befolkning. Ska vi bara titta på?
Närkes Kil 2005-04-22
Sten-Arne Persson
Idag 6 år senare håller våra skolor och universitet på att invaderas av genuspedagoger och genuscoacher och allt vad de kallar sig. De tycks anse att könet bara är en social konstruktion som inte har något med gener att göra. Till att börja med skall våra universitet genuscertifieras. All vetenskap skall med andra ord silas genom ett genusfilter så att alla akademiker blir jämställda på alla plan. För ytterligare information hänvisas till Tanja Bergkvists utmärkta blogg på området här är länken dit. http://tanjabergkvist.wordpress.com/2011/06/08/glad-nationaldag-och-intervju-pa-jyllandspostens-blogg-mm/
Sagan har publicerats i Skånska Dagbladet 1989-10-02.
I Nerikes Allehanda 1989-10-19 under signaturen SAP, Jag brukar underteckna mina alster med mitt namn, men den här gången blev frestelsen för svår att underteckna med mina initialer SAP = Socialdemokratiska arbetarpartiet för att sätta myror i huvudet på läsarna.
I Örebro-Kuriren publicerades den 1990-04-07 under rubriken ”Den ohygglig förskräckliga sagan om riket Demokreaturien där alla dog lila av livsleda” och 1991-08-02 har den publicerats i Gotlands Allehanda.
Vad jag kan minnas har ingen kommenterat sagan i någon av tidningarna.
Ett speciellt minne har jag dock av sagan.
Jag åkte till Stockholm på skattekurs per tåg en morgon. Jag hade med mig en bunt kopior av publiceringen i NA. När jag i god tid klev på tåget i Örebro var jag alldeles ensam i min vagn, och fick en ljus ide. Jag lade ner en kopia i tidningsfacken på stolarna lite här och där för att se om någon skulle reagera. När vi kom till Hallsberg klev det på ett stort gäng som skulle på kurs. Jag fick för mig att det var LO-folk, men jag är inte säker. I vart fall hade några börjat läsa och plötsligt var det en i gänget som högt och inlevelsefullt började läsa för hela vagnen, och jag riktigt såg hur öronen spetsades omkring mig. Kanske trodde han att sagan var godkänd då den var undertecknad med SAP. Jag röjde inte att det var jag som lagt ut betet. Det var onekligen mer än jag hade hoppats på och ett roligt minne.
2011-06-19
Sten-Arne Persson
Förr kunde man ha mycket intressanta samtal med medresenärerna på tåget, som då kände sig fria att tycka till om lite av varje, då man kände sig fri från PK-folket på hemmaplan. Sist när jag åkte tåg mellan Örebro och Göteborg för drygt ett år sedan fanns det inte en katt att snacka med, då de som inte pratade i mobilen, antingen hade dator eller läsplatta i knät, såvida de inte satt och lyssnade på en talbok. Hur kul är det? Svenska folket håller på att bli främlingar för varandra. Är det konstigt att den psykiska ohälsan galopperar mot nya höjder precis som i Sagolandet Demokreaturien?
2013-11-30 Sten-Arne Persson
En mycket målande och träffande beskrivning, Sten-Arne. Den knyter också fint an till min artikel idag om omsorgsexplosionen.