Det diskuteras i olika tidningar om vår dåliga självförsörjningsgrad (mat-jordbruksprodukter). Varför det kan man undra? Vi har ingen policy om självförsörjning, ingen sådan finns beslutad i EU. Så varför skulle någon i Sverige anstränga sig för att åstadkomma eller ens avsiktligt satsa på att bidra till någon nivå av självförsörjning?
De debattörer som jag sett hittills verkar inte ha förstått vilka realiteterna är. Det man insett är att lagren i svenska hamnar, lagerhus, butiker och hushåll räcker ungefär en halv vecka, vid en total isolering. Detta har i sig ganska lite att göra med storleken på svensk livsmedelsproduktion. Förenklat eller tillspetsat kan man säga att även jordbruket världen över idag anpassat sig till industrins måtto JIT (just in time). Det är spannmål och rotfrukter, som är någorlunda lätt att lagra, som finns i lager. Grönsaker, frukt, kött och mejeriprodukter produceras allt mer JIT för en internationell marknad. Detta leder till ökad specialisering och rationalisering. På många sätt detsamma som effektivisering. Detta är vad marknaden efterfrågar och produktionen formas därefter.
Vad skulle då krävas för ändringar i politik, mål och policys om vi skulle ordna en självförsörjning med garanti i Sverige? I vilken ände ska man börja? Det finns nämligen många vanföreställningar som präglar debatten.
En är att man måste ta klimathänsyn. Det finns inget klimathot och därför kan alla resonemang om klimathänsyn läggas åt sidan. Det skulle rätta till en del märkligheter i såväl politik och praktik. All vår jordbruksproduktion är oljeberoende. Så ett enkelt sätt att stärka självförsörjningen är att bejaka detta och avstå från all reglering som syftar till att minska oljeanvändningen. På det viset blir vår produktion mer konkurrenskraftig och vi kan reservera det som faktiskt produceras för inhemskt behov vid en avspärrningssituation.
Dessutom måste vi se till att undersöka vår egen berggrund med avseende på förekomst av olja och gas, samt upprätta inköpsrutiner med alla som säljer. Samt att inte i onödan reta upp dem som till äventyrs har motiv och kapacitet att isolera oss från omvärlden.
Propagandan och pekpinnarna som söker styra över till ekologisk produktion måste också bort. Var och en måste få producera på de villkor som de anser bäst på den egna gården.
Då är vi också inne på andra saker som de nationella miljömålen och skogens jämställda produktions- och miljömål. Alla dessa påfund utgör kontraproduktiva ingrepp i äganderätten.
Det kan inte nog tydligt påpekas att på gårdsnivå måste man överlåta besluten till dem som ska utföra jobbet och dessutom bli personligt ansvarig för de ekonomiska konsekvenserna. Vad och hur sedan den enskilde ägaren/brukaren väljer att producera är dennes egensak.
Vill rikets invånare och våra politiker ha en inhemsk produktion som räcker till även i en avspärrningssituation, då får man helt enkelt efterfråga och betala för den produktionen till dem som är villiga att producera. Om inte, finns det garanterat mer lönsam produktion eller användning av marken, och då är den kanske inte så lätt omställbar till matproduktion om det plötsligt skulle behövas.
I klartext, att inte tillåta markägaren bruka sin mark som denne finner lönsamt, intressant eller på annat sätt motiverat är ett klart ingrepp i äganderätten. Att tvinga markägaren att producera till underpris bara för att en bekväm urban befolkning inte vill betala den faktiska kostnaden, det är slaveri eller livegenskap och i alla händelser inte förenligt med rättsstatens grundprinciper.
I sammanfattning. Det är frihet och värnandet om äganderätten som är nyckeln till allt. Omvänt så är reglering upphovet till all suboptimering. En frihetlig, decentraliserad, behovsstyrd, egen-genererad utveckling motarbetas dock kraftfullt av EU.
Den som vill läsa lite vad som sagts i saken på senare tid (fel, tokigt eller rent av vettigt) kan läsa Land, SvD, ATL, ATL och Jordbruksaktuellt.
Även i denna debatt har SvD censurrerat mina inlägg. Övriga har helt stängt kommentarsfälten.
Instämmer
Det är nästan en övermänsklig uppgift att försöka förklara för svenska medborgare att politikerna genom flera generationer utnyttjat och utplundrat landsbygdsbefolkningen för sina syften att köpa röster och till gengäld lovat säljarna livsmedel som skall produceras och levereras näst intill ”gratis”. Numera sker ransonering av våra livsmedel genom att politiska kommittéer bestämmer vad som får levereras och vad vi får stoppa i oss.
Ni lade väl märke till dårfinkarna på Livsmedelsverket nu senast när de bannlyste den klimatosmarta ostproduktionen? Ät inte så mycket ost Svenne – tänk på att metan är mycket värre än koldioxid!
Pingback: Vid försörjningskris får du klara dig själv-så illa är det! « ASPO Sverige