Surt om koraller

Såg du Vetenskapens Värld måndag 11/11? Forskaren Katarina Fabricius, som fick mest utrymme i TV-programmet, är en av tre i ett forskarlag som undersöker naturligt sura havsmiljöer. Så här låter en sammanfattning Craig Idso gör av deras forskning, där en S.H.C. Noonan är huvudförfattare, inte Fabricius. Min översättning.

Havsförsurning har en negativ effekt på korallrev. Men väldigt lite är känt om hur havsförsurning påverkar den korall – alg symbios som reven i slutänden är beroende av. Hittills har det varit okänt om koraller kan anpassa sig till ökade CO2-halter genom ett symbiosbyte till den vanligt förekommande Symbiodinium algen som är tåligare mot CO2 vid långvarig exponering för CO2 i fält, dvs i havet.

Noonan et al har använt en dopad gradient-gel (DGGE) för att via en invärtes överförd åtskiljare 2 (ITS2) för ribosom-DNA undersöka de vanligaste varianterna av Symbiodinium förknippade med sclerectinian korall utsatt för högre partialtryck av CO2 in situ på grund av växtplats, som varit densamma hela deras liv.

Experimentet genomfördes via en naturligt avtagande gradient av försurning genom att förlägga försök vid korallrev där CO2 från jordens inre läcker ut och lokalt försurar havet (pCO2 ≈ 500-900 ppm, pHtot 7,8-7,9) till närliggande kontrollytor (pCO2 ≈390 ppm, pHtot ≈8,0-8,05) utanför Paupa Nya Guinnea. En extrem punkt där pCO2 > 1000 ppm undersöktes också.

De tre australiska forskarna rapporterar att inom fem av de sex arterna av korall som studerats har 85-95% av alla prover visat på samma typ av Symbiodinium vid alla de undersökta lokalerna. De udda prover som inte visar detta har visat på arter som inte uppvisar något mönster knutet till CO2-exponering. De sex korallarterna visade dock lokalspecifika skillnader av Symbiodiniumtyper, men dessa var inte kopplade till CO2-exponering. De konstaterade även att den Symbiodiniumtyp som fanns i korallen vid det mest extrema CO2-läckaget även var vanligt förekommande i de mindre extrema områdena liksom i kontrollområdena.

Noonan et als undersökning visar att de sex arter av korall de studerat, och de olika typerna av Symbiodinium de påträffat, alla var kapabla att inte bara överleva, utan även fungera väl inom hela det spektrum av CO2-påverkade pH-värden till vilka de varit utsatt genom hela sin livscykel.

 

Hur tycker ni det stämmer med vad Vetenskapens Värld redovisar? Eller för den delen flera av de alarmistiska uttalanden Fabricius gör framför kameran? Hela programmet är milt uttryckt tendentiöst och för dels fram rena felaktigheter och utesluter andra förklaringar och teorier som kan ge en helt annan bild av tillståndet i havet och trolig utveckling för detsamma. Programmet är på intet sätt balanserat på det sätt som avtalet med staten förutsätter. Redaktionen har heller inte grävt tillräckligt djupt i källmaterial för att utröna om de påståenden som förs fram i det av ett utländskt bolag producerade materialet verkligen stämmer med vad den aktuella forskningen lagt i dagen.

I TV-programmet säger Fabricius att hela havet kommer att vara lika försurat om 50-100 år som på den plats där CO2 släpps ut direkt från jordens inre, där koncentrationen är över 1000 ppm. I bild ser man hur det bubblar och gas kommer direkt ur havsbottnen. Men ingenstans i programmet förklaras att människans utsläpp utgör endast 3% av de totala utsläppen varje år. Hur ska dessa 3% hinna ikapp och försura ett buffrat system av världshavens storlek på det viset, på bara 50-100 år?

This entry was posted in Klimatbluffen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.