Är vi lika fantasilöst högmodiga som Inkafolket när en liten styrka conquistadorer anlände? De såg inte deras vapenmakt, insåg inte att de var många fler som väntade på chansen och anade inte att de var så skoningslösa mot vad de betraktade som främlingar. Inkas stoltserade med sitt guld, varpå spanjorerna anställde ett blodbad och förde guldet med sig hem.
För den som vill läsa mer om hur det offentliga Europa blundar för verkligheten rekommenderas boken While Europe Slept, av amerikanen Bruce Bawer som bott i Holland och Norge sedan 1997. Boken innehåller en till synes oändlig uppräkning av kulturella och juridiska övertramp begångna i Europa av muslimska invandrare mot de människor som tagit emot dem och gett dem skydd mot förtryck i sina hemländer. Det mesta av detta har förtigits eller förringats av såväl PK politiker som PK press. En del av det jag skrivit här har jag inspirerats till eller lånat som exempel från hans bok. Den finns dock inte översatt till svenska.
I muslimsk begreppsvärld är muslimer mer värda än andra. Det är därför inget moraliskt fel att beljuga icke-muslimer. Som Bawer visat genom otaliga exempel sprider icke-stridande muslimer bosatta i västvärlden propagandalögnen att de är utsatta för förföljelse här hos oss. Sanningen är att det nästan uteslutande är muslimer som attackerar icke-muslimer i Europa.
Muslimska självmordsbombare riktar in sig på civila mål och offer. Som strategi väljer de att inte konfrontera militär makt.
Muslimska terrorister har riktat in sig på ”fientliga mål” som är offentliga (representerar motståndaren) men i grunden är civila, exempelvis ambassader.
Muslimska regimer har utvecklat kemiska vapen, trots internationella konventioner som förbjuder dem. Vid flera tillfällen har regimerna användt sådana stridsmedel mot såväl andra stater som mot sin egen befolkning.
Flera muslimska stater söker utveckla atomvapen. Med facit från hur de använder andra vapen, kommer de inte att tveka att använda kärnvapen i såväl utpressningssyfte som konkret krigshandling.
Alla dessa exempel jag givit är sådant som brukar räknas som metoder för asymmetrisk krigföring. Muslimer, såväl militanta jihadister, islamister och vanliga troende muslimer har använt dessa metoder och försvarar dem i kampen för islam mot resten av världen. Det är alltså ingen tillfällighet, det är en medveten strategi för att bedriva ett lågintensivt krig tills man uppnått en sådan position att man kan gå över till en högintensiv krigföring mot samhällen med andra normer och värderingar än de muslimska.
Västvärldens medborgare har inte insett att man är utsatt för en asymmetrisk krigföring. Militärer, strateger och ett fåtal politiker känner till det. Man nämnde det ibland för 10-20 år sedan, men sedan dess har jag inte hört det nämnas i vanliga media. Det är som om vanligt folk har svårt att ta det till sig, eller möjligen att dåligt utbildade journalister har svårt att känna igen det. Globaliseringen går inte att stoppa. Vår teknik gör det möjligt att resa och på alla sätt kommunicera gränslöst. Då finns inte längre utrymme för nationell religiös särart (eller homogenitet) som diskriminerar andra. Men på motsvarande sätt finns det inte plats för varken missionerande eller religiös imperialism. Det har inte muslimerna insett eller accpeterat, varken prästerskapet eller menigheten. Vi måste med avvägda lämpor få dem att inse det. I det arbetet kan vi inte backa en millimeter från sekularismen. Därtill måste vi fortsätta utveckla våra egna friheter för individerna.
Min slutsats är att multikulti med religiös ojämlikhet inte fungerar. Det enda sättet att säkerställa den nödvändiga jämlikheten (likhet inför lagen) är att hävda en sekulär offentlighet. Med hävda menas att juridiskt och politiskt hålla fast vid konfessionslöshet i alla offentliga ceremonier och all offentlig maktutövning. Att definiera religionsfrihet som ett privat förbund mellan den troende och föremålet för hennes tro. Att civilsamhället inte biträder påståenden om hädelse vid skämt, satir eller kritik av religion. Att inse att den som kräver särställning för sin religion endast bekräftar nödvändigheten av en sekulär offentlighet. Om allt detta uppfylls, då kanske vi kan leva med multikulti.
Det behövs mycket få faktauppgifter om islam, för att förstå hur annorlunda dess ideologi är. Det förklaras enkelt och lättfattligt här:
https://app.box.com/s/qcw4pblodeer59zrveyu/1/1092489450/12179457434/1
Printa ut och låt dina bekanta få del av vetandet. Varje svensk behöver läsa det.
Det räcker nog inte med enbart kortfattad fakta. Det behövs även en berättelse och en vision om vad man vill ha istället, eller åtminstone vilket mål man siktar på.
”Det enda sättet att säkerställa den nödvändiga jämlikheten (likhet inför lagen) är att hävda en sekulär offentlighet.”
Förstår den logiska kärnan i ditt resonemang, men tycker att du denna gång drar för långtgående slutsatser och faktiskt har fel i sak. Inte tusan behöver vi förbjuda skolavslutningar i våra kyrkor för att värna likheten inför lagen! Det räcker gott och väl med ett rättsväsende som ser till att lagarna efterlevs. Samt därutöver gärna beslutande folkomröstningar och en författningsdomstol som förhindrar riksdagen att stifta lagar i strid mot folkviljan och mot författningens bokstav och anda.
Sant att sekulära förrättningar i kyrkliga lokaler kan anses vara oförenligt med en strikt tolkning av religionsfriheten, men i praktiken brukar de religiösa inslagen vara begränsade och mest bestå av ganska oförargliga, men stämningsfulla, sommar- eller julpsalmer. Principer är viktiga, men bör tillämpas med förnuft och en rimlig respekt för traditioner och brett förankrade uppfattningar.
Det är säkert olika hur ”religiösa” skolavslutningarna är. Men det räcker med att sjunga en psalm, vilken som helst, så har man lovprisat kreationismen före utvecklingsläran, vidskepelsen före förnuftet.
Nu handlade ju föregående artiklar inte om kristendomen, som vi har någorlunda koll på och kan diskutera öppet utan krav på dödsstraff för hädelse. De handlade om islams oförenlighet med det öppna demokratiska samhället.
Du undviker, Mats, att bemöta min kommentar om ”enda sättet att säkerställa likhet inför lagen”. Varför inte medge att du för ovanlighetens skull valde en olycklig formulering? För självklart kan likhet inför lagen åstadkommas utan att vi förbjuder psalmer på skolavslutningar. Visst, varje psalm kan sägas lovprisa kreationismen, men för de flesta föräldrar är stämningen och traditionen viktigare än det religiösa budskapet.
Och, som du säger, kristendomen har man ”någorlunda koll på”. Så vi är givetvis ense om att fördöma fatwor och krav på dödsstraff för hädelse. Det senare hotet borde givetvis vara lika förbjudet som alla andra ”olaga hot” som finns beskrivna i lagboken. Problemet är ju att riksdag och regering väljer att blunda inför sådana extrema yttranden, men med desto större engagemang och ett närmast komiskt hyckleri brännmärker relativt oskyldiga ordval, som en saklig beskrivning av personers hudfärg.
Din plädering, i just detta sammanhang, för en strikt sekulär offentlighet har också en annan avigsida. Den kan, utan att detta varit din avsikt, uppfattas som en kapitulation inför de krafter och företeelser som du samtidigt fördömer: den aggressiva islamismen och multikulturnormen i PK-pressens tolkning.
Ska jag förstå din invändning om att”säkerställa likhet inför lagen”, som att det kan man även göra i en diktatur? Jo, det är ju sant. Men jag trodde inte att någon kunde tolka mig som att jag pläderar för diktatur. Inte heller förstår jag mig på dem (inte du Åke) som tolkar kraven på en fast sekulär och frihetlig samhällsordning (lagstiftning) som krav på diktatur, eller önskan om diskriminering.
Då är vi vid ditt påstående om ”kapitulation”. Jag tror att jag behöver en tydligare förklaring innan jag förstår hur min önskan om ett frihetligt sekulärt samhälle kan ses som stöd för aggressiv islamism eller multikultinorm enligt PK.
Varför prata om diktaturer? Jag kommenterade situationen i Sverige. Och här – för att nu förtydliga – kan man avgjort säkerställa likhet inför lagen utan att ”hävda en sekulär offentlighet”. Eniga?
Vad ”kapitulationen” beträffar inser jag givetvis att din sekulära princip går att försvara i alla lägen, på ett generellt plan. Men problemet är att du framför dina slutsatser i direkt anslutning till en serie artiklar om den s k multikulturen och hotet från den radikala islamismen. Och då kan detta TOLKAS som en eftergift – ”utan att detta varit din avsikt”, som jag så tydligt betonade.
Och har jag självfallet aldrig ens antytt att du därmed STÖDER dessa mörka krafter. Man kan kapitulera utan att stödja, som alla ockuperade länder känner till.
Jag övertolkade dig tydligen ang. diktaturer. Jag är en del på amerikanska sajter och diskuterar ibland traditioner och religion. Där finns fanatiker som betraktar allt som inte är devot kristen kreationism som en önskan om kommunistisk diktatur.
Förstår jag dig rätt om jag tolkar dig som att du med kapitulation menar att striktare sekulär hållning även mot kristendomen kan ses som en eftergift för islam?
Ja, jo, islamistiska predikanter skulle ju kunna hävda det. Men det skulle inte vara sant.
Jag kan acceptera skolavslutning i kyrkan, om det inte är obligatorisk närvaro. Men då faller väl en del av poängen med en stor ”samling” som avslutning.
Jag har även varit med om skolavslutningar där vi endast haft en samling i klassrummet med vår klassföreståndare. Det var väl så trevligt som de stora samlingarna i aulan.
Skulle tro att det är 35 år eller så, sedan jag var medlem i kyrkan.
Jo, visst var diktaturkopplingen en övertolkning. Bra av du nu avskriver den.
Och nej, jag anser inte att en striktare hållning mot kristendomen är en eftergift inför islam, däremot tyckte jag att det kunde UPPFATTAS som en kapitulation att i DETTA SAMMANHANG framföra kravet på en ”sekulär offentlighet”.
Min primära invändning gällde något helt annat, nämligen ditt påstående att likhet inför lagen kräver en sådan sekulär offentlighet. Detta är osant, som du rimligen inser, men det förändrar inga slutsatser i de övriga resonemangen i dina fem inlägg om multikulturen och den aggressiva islamismen; en värdefull genomgång av en känslig och tabubelagd materia.
“European officials have a clear route out of this nightmare. They have armies. They have police. They have prisons. They’re in a position to deport planeloads of people everyday. They could start rescuing Europe tomorrow.”
Bruce Bawer
Ja, vad ska man säga…
Har du något ställe att peka på där han säger det? Jag känner inte igen det från boken jag läst. Men han har ju skrivit väldigt många böcker och mitt minne kanske inte är heltäckande.
Det låter som en dålig plan att låta saker gå så långt att man måste lösa dem med våld. Det är kanske det Bawers kritik går ut på?
Jag har inte läst böckerna men däremot en hel del artiklar som han har skrivit, bl a den han fick publicerat i Wall Street Journal (ja, jag vet, såna som han får aldrig uttala sig i MSM) efter massakern i Norge och den där han påstod att mord var dubbelt så vanligt i Sverige jämfört med USA.
Exact var detta citat kommer ifrån vet jag inte. Jag plockade det härifrån:
http://sanseverything.wordpress.com/2011/08/10/the-strange-career-of-bruce-bawer/
Skribenten som tidigare hade uppskattat Bawer konstaterar att det inte går längre. Tonen är mer sörjande än dömande så jag misstänker inte precis att det var illvilligt uppdiktat.
Bawer fick ägna sig åt en hel del frenetiskt ass-covering efter Breivik och det var kanske inte så konstigt.
En fråga som man kan ställa är att om man anser att man bor i ockuperat land och att landets elit består av ett gäng quislingar som medvetet säljer ut landet till fanatiska horder som kan jämställas med nazister varför ska man då inte ge quislingarna vad de förtjänar. Man kommer ju ihåg hur det gick för Vidkun.
Merry Christmas!
Boken jag läst är från 2004 med efterord från 2005 vid nytrycket. Så där finns självklart inget om Breivik.
Är det inte symptomatiskt att skjuta på budbäraren när denne säger att det finns trots allt någon poäng i det som sägs av en person vars gärningar vi fördömer. Eller annorlunda uttryckt, från det franska skräckväldets dagar. Förräderi är bara en fråga om tidpunkt. Hittar inte det exakta eller upphovsman just nu.
Man kan även uttrycka det som att vad som uppfattas som sanning, moral eller fakta, kan också i hög grad avgöras av tajming. Att presentera det vid rätt tidpunkt, när det mottas positivt. Det är ännu inte opportunt att säga något positivt alls om Breivik. Men även han kommer naturligtvis med tiden att omprövas.
Edit: 18:56 Med tiden kommer Breiviks motiv att omprövas, även om hans gärning kommer att kritiseras och avskys mycket länge.
Jag skjuter på budskapet:)
Vi har Gyllene Gryning som härjar i Grekland medan Jobbik bjuder på stöveltramp på Budapests gator. Vlaams Belang är inte heller guds bästa barn precis.. Listan kan göras lång. Dessa grupper utgör faktiskt ett reellt hot mot den relativa friheten vi har i Europa. Här och nu, inte i någon apokalyptisk framtid.
Om vi tittar på lite mindre hårresande exempel kan vi ta Spanien. Där ska Partido Popular (ett högst respektabel parti med starka kopplingar till katolska kyrkan) rulla tillbaka abortlagstiftningen samtidigt som man vill införa förbud mot ”olagliga demonstrationer, demonstrationer mot politiker” (!!) och lite annat smått och gott. Med möjlighet att utdöma böter. Max €30000 för mindre allvarliga ”brott” och max €600000 för sådant som eventuellt kan göra så att makthavarna känner sig riktigt allvarligt kränkta.
Samtidigt spioneras det för fullt och makten avlyssnar allt och alla. Överallt.
Och jag ska oroa mig för muslimerna!? Det är här våra åsikter går isär. Jag tror inte på kontrajihadisternas hotbild om den muslimska Eurabia konspirationen.
Jag är ateist men det är inte de religiöst troende här i världen som gör mig orolig.
Jag håller med så långt att jag också tycker att det är sunt att vara skeptisk till sin egen tro. Det gör det mycket lättare att tänka inse att man har fel och tänka om.
Maktens arrogans, elitens sätt att utnyttja moderna media och modern teknik är också mycket skrämmande. Vi riskerar alltid att själva bli nyttiga idioter gentemot vårt eget bästa och eget intresse.