Den brittiske domaren Sir Paul Coleridge i Her Majesty’s High Court har lyft en kontroversiell fråga. Han säger ifrån om barnalstrande och samboskap. Juridiskt är det skillnad på samboskap och äktenskap. Det gäller både för barnen och de vuxna. Det gäller både för familjen och för samhället. En familj med gifta föräldrar har en annan status än sambofamiljen. Det visar sig även att den har betydligt bättre uthållighet.
Sir Pauls offentliga uppmaning är enkel och rättfram: Om ni avser att skaffa barn, gift er! Om ni inte tror att ni klarar av äktenskapet, skaffa inga barn! Ni har inga rättigheter som föräldrar, ni har bara skyldigheter! Dessa skyldigheter gäller oavsett ni är gifta, sambor eller skilda. Men de är enklast leva upp till om ni är gifta. Han bygger sitt uttalande på tydlig statistik. Den senaste officiella siffran visar att i England och Wales föddes 47,5% av alla barn 2012 av ogifta mödrar. En ökning från 25% 1988. Inte sedan offentlig statistik började föras 1801 har så många barn fötts utanför formaliserade äktenskap.
Under samma tid har problemen i skolan och samhället ökat. Saken handlar sålunda inte om moraliteter, utan om realiteter. Verkligheten ser förmodligen likartad ut i Sverige.
Året 1801 väcker intressanta funderingar i förhållande till andra ämnen jag brukar ta upp, nämligen äganderätten. I äldre samhällen accepterades barn utom äktenskapet i den jordlösa klassen, inte med välvilja, men som en del i deras underordning. Inom den jordägande klassen, oavsett vi talar om självägande småbönder eller godsägande adel, var utomäktenskapliga barn oacceptabelt. Sådana barn och sådana förhållanden utgjorde nämligen ett allvarligt hot mot ägandets samlade bestående. Man kan ställa sig frågan om barnalstring utan äktenskaplig förpliktelse varit en bidragande orsak till underklassens jordlöshet och fattigdom.
Man kan argumentera att äktenskapet är en borgerlig uppfining och institution. Jag instämmer och applåderar detta. Eftersom kopplingen till ägandet, hushållningen med och fördelningen av familjens samlade resurser är så starkt förknippad med denna institution så är det en bra uppfinning. Ytterst skyddar den även samhället.
De som argumenterar för äktenskapets avskaffande och samhällets försörjning av faderlösa barn argumenterar ytterst även för samhällets fördärvande av sina resurser och i slutänden samhällets upplösning. Alla barn är lika mycket värda, men alla förhållanden och relationer är det inte. Äktenskapet och de inomäktenskapliga släktbanden är mer värda.
RSS – inlägg
Kan det vara något för den sedeleldande Gudrun Schyman?
Hon är ju på krigsstigen mot det för henne så förhatliga borgerliga samhället och alla dess ideal och praktiska erfarenheter.
Hon tillhör väl också den där gruppen som inte hållit fast vid äktenskapslöftena. Med andra ord, en svag länk i samhällsbygget.
Allt ska naturligtvis inte fördras och uthärdas bara för att det sker inom äktenskapet. Men faktum kvarstår, att stabila äktenskap ger en stabil grund för samhället. De äktenskap som brister har därför, logiskt sett, i något avseende ingåtts på felaktiga premisser.
– För nöjes skull: Äktenskap!
– Vid närmare eftertanke: skilsmässa!
(Sumerisk ordspråk, ca 2000 år f.kr.
Det kanske var nedtecknat som ett skämt? Ingen har påstått att äktenskap fullföljs utan påfrestningar.
I vart fall finns det inga sumerer idag och kilskrift är inte vårt internationella skriftspråk.
Familjen är som samhällskroppens celler. Det finns olika individuella karaktäristika, funktioner, roller, arbetsuppgifter, inom varje cell. Men när cellerna brister en masse och cellerna slutar fungera, då dör kroppen.
Med tanke på att ca 50% av dagens äktenskap slutar i skilsmässa, så är det väl inte otänkbart att det citerade ordspråket skrevs på allvar? Om inte annat känns ordspråket högst relevant i dagens samhälle.
Sedan kan man ju diskutera vad som ger störst frihet i ett förhållande, äktenskap eller icke äktenskap. Det är ju ändå frihetsportalen som vi skriver på 🙂
Sant. Men frihet förutsätter att vi är fria att frivilligt ingå avtal och att vi därefter kan lita på att de löften som då avgetts upprätthålls. Det är väl ett sådant avtal äktenskapet är? Åtminstone jag har inte avsett tvångsäktenskap i resonemanget ovan.
Tvångsäktenskap. d.v.s. att tvingas IN i äktenskap, är ju givetvis åt h-vete och ligger utanför min diskussion. Inte heller är jag för att tvingas VARA KVAR i ett livslångt äktenskap till varje pris mot sin vilja, detta oavsett om äktenskapet en gång ingicks med lust och vilja eller av tvång och/eller ”heder”. Ett sådant äktenskap kan ju också betecknas som ett tvångsäktenskap. Kärleksförhållanden kan ju bara bestå om de ingående parterna har sin frihet kvar.
Som en anekdot kan jag berätta att när jag för ca 10-12 år sedan var med i singelklubben New Friends, så var de kvinnliga medlemmarna i 50-60 års åldern. Dessa kvinnor hade redan skaffat man och barn. När barnen sedan började flyga ut, så höll inte längre förhållandet och kvinnorna letade nya män.
Som sagt de äktenskap som spricker kanske ingås på oriktiga eller ofullständiga premisser?
Sådana ska naturligtvis inte tvingas stanna ihop, bara för sakens skull!
Äktenskap kan väl också spricka för att man helt enkelt utvecklas och växer ifrån varandra. Vad som verkade vara rätt för två unga människor för kanske 5-25 år sedan (d.v.s. bröllop ”tills döden skiljer er åt”), behöver ju inte alls vara rätt idag (skilsmässa). Det är väl just det som det sumeriska ordspråket avser med orden ”närmare eftertanke”.
Som jag försökt förklara, destruktiva förhållanden ska inte vidmakthållas mot bättre vetande.
Men skilsmässa har ett pris. Både i emotionell trygghet och ekonomisk uthållighet. Därmed bidrar de till destabilisering av samhället.
Rimligen innebär det också, trots befrielsen från en destruktiv relation, en minskning i personlig lycka.
Trygghet och frihet går sällan hand i hand. Vill man ha en stor personlig frihet, så kan man inte vara trygghetsnarkoman. Är man däremot en trygghetsnarkoman, så får man istället offra sin personliga frihet. Svårare än så är det inte. Sedan kan man ju diskutera vem som blir mest lycklig.
Som alltid gäller det att noga tänka igen konsekvenserna av sitt handlande, såväl vid giftemål som vid skilsmässa. Gillar man inte konsekvenserna av sina val, så välj då annorlunda.
Alltid en avvägning. En numera avliden bekant brukade säga att han varit gift en dag. Det kostade 300.000 kr, men det var det värt!
Han sa aldrig mer om saken utan lämnade det fritt för tolkning.
Hur kom det sig att äktenskapet bara varade en dag? Gifte han sig på brudens dödsbädd eller?