Äganderättens totala förfall

Vart är västvärldens demokratier på väg i äganderättsligt hänseende? Ett par exempel. I Eskilstuna har kommunen antagit en ny översiktsplan. Där anges att ett bostadsområde i Folkesta ska exploateras till fromma för handel och logistik. Det blir med andra ord omlastningsterminaler och jättevaruhus/gallerior.

När planen blev känd försvann över natt möjligheten att ens få ett värde på ett marknadspris på någon av 28 villorna i området.

Några få har accepterat ett förlikningsbud från kommunen, men ett tjuotal fastighetsägare har vänt sig till Centrum för rättvisa för att bestrida kommunens handläggning av ärendet. Det innebär bland annat att man anser att kommunen brustit i sina förarbeten och inte visat att det är ett angeläget allmänt intresse att de nya verksamheterna hamnar just i detta område och inte heller att det intresset är starkare än de boendes intresse av att kunna bo kvar och förvalta sin egendom.

Det där med kunna visa på ett angeläget allmänt intresse ingår i såväl grundlag som miljöbalk och EKMR. Det är alltså inget påhitt från fastighetsägarnas sida. Det är ett skydd för äganderätten och en skyldighet för kommunen att redovisa på ett tillfredsställande sätt.

Till detta kan vi lägga den senaste Strandskyddsutredningen som ansåg att äganderätten inte är något hinder för ett utökat strandskydd. Mer om det en anan gång, här nöjer jag mig med  konstaterandet att det är häpnadsväckande att myndigheter inte ser äganderätten som något som ens på minsta vis är något att ta hänsyn till i myndighetsarbetet.

Jag har tidigare skrivit om de konfiskatoriska ingreppen staten gör i England och Danmark i det heliga miljöbevarandets namn.

I USA trodde man ju att äganderätten skulle vara starkare skyddad. De har ju exempelvis ingen gummiparagraf av typen allemansrätt att hänvisa till. Miljödepartementet EPA har dock varit föregångare i att med miljön som förevändning utsläcka äganderätten. Jag har skrivit om det flera gånger.

I Los Angeles har nu ett antal markägare med lite större tomter (typ: torp) fått veta att allt ska bort från marken och de får inte bo kvar. Vi talar här i flera fall om människor som bott på sin mark i decennier, odlat sin egen mat, ordnat sin el via solfångare och vindsnurror. Alltså i största allmänhet skött sig själva och inte stört någon.

I en del fall har inspektörerna funnit det befogat att komma i skydd av kravallpolis, ifall de boende skulle bli upprörda över att bli vräkta från sin egen mark! Någon bättre förklaring än ”klagande grannar” (flera hundra meter bort), ”osnyggt utseende på byggnaderna” och liknande, har inte givits. Med tanke på att dessa fastigheter ligger i utkanten av den svällande storstaden kan man kanske misstänka att det även här finns bakomliggande intressen som vill använda marken för andra ändamål, men inte göra rätt för sig.

Related Posts via Taxonomies

• Om lagars hierarki och giltighet
• Absolut intrinsikalism
• Är Sverige en stat eller ett lydrike?
• Samtal med makten 1
• Interaktiv medborgerlig skrivelse 2
• Äganderätt är en grundläggande mänsklig rättighet
• Naturvårdsverkets agenda om allemansrätten
• Till frågan om lantbruksnämndernas avskaffande
• Lenin, fascisten
• Byråkratins rov