Nomenklatur i nomenklaturans tjänst

Nomenklatur är det system av namn och beteckningar som brukas för att beskriva ämnen, fenomen, processer etc. inom ett vetenskapligt, politisk eller annat (yrkes-)område. Linné uppfann en nomenklatur för biologin. Ingenjörerna har sin, matematikerna sin osv. Nomenklatura är den grupp människor som utan allmänna och demokratiska val befordrat sig själva till en ledande och beslutande ställning i samhället.

Men tänk om man skulle kunna ta en etablerad nomenklatur utan egentligt politiskt innehåll och genom ett problemformuleringsinitiativ applicera ett tolkningsföreträde? Den som vill etablera en viss politisk doktrin skulle mycket väl kunna (miss)tänkas bruka en sådan metod. Det skulle i så fall stämma väl överens med KGBs metod för destabilisering så som Bezmenov beskrivit den.

Detta är precis vad man gjort på miljöns område. Först har man etablerat doktrinen att avfall är materia på fel plats. Sedan har man gått vidare och bestämt att allt som är ”avfall” är giftigt eller skadligt. Man har därigenom till och med kunnat få acceptans för att kalla grundämnen för avfall, oavsett om de är giftiga/skadliga eller ej.

Detta är en hisnande slutsats, eftersom hela världen, all verklighet, består av grundämnen eller kombinationer av grundämnen. Så i princip är hela universum ett potentiellt hot mot världsalltet. Men denna konsekvens av resonemanget avslöjar man naturligtvis inte. Det skulle ju dra ett löjets skimmer över doktrinen och förstöra dess politiska potential.

Låt oss titta på några ämnen och fundera över hur de betecknas enligt doktrinen. Låt oss börja med livets gas, CO2, den som alla gröna växter och alla blågröna alger behöver för sin fotosyntes och uppbyggnad av biologiskt material. För att kunna flytta fokus från vår välstånds- och civilisationautveckling, så ändrar man i den politiska nomenklaturen beteckningen från livets gas till att det är ett gift och ett globalt hot via växthuseffekten.

Grundämnena N, P, och K, alltså kväve, fosfor och kalium är essentiella för växternas tillväxt och fortplantning. Genom att i nomenklaturen ge dem beteckningen av övergödande ämne och skurkrollen i områden där doktrinen inte vill se biologisk tillväxt (med andra ord inte vill se naturen sköta sig själv), kan man även påverka den politiska opinionens uppfattning om användningen av N, P, och K i exempelvis jordbruket, där det gör enorm nytta för människans försörjning.

Vatten är en avgörande resurs för alla livsvillkor på planeten. Genom att i nomenklaturen ge vatten status av en ändlig resurs kan man i doktrinen ge nomenklaturan makten att bestämma över allt vatten, även det som befiner sig i privat ägo. Vatten är inte en ändlig resurs. Inte ens rent vatten är en ändlig resurs, vilket rymdfärder och många relativt enkla skolexperiment visat. Detta faktum förtigs när doktrinen ska trumfas igenom. Enligt doktrinen ska den ändliga resursen vatten kvarhållas så länge som möjligt där det hamnar. Det får inte dräneras bort och ska helst översvämma all mänsklig verksamhet.

I vattnets cykel på vår planet ingår att det river loss och för med sig partiklar från högre plats till lägre. En del av desa partiklar utgörs av slam av biologiskt ursprung och har därför stort näringsinnehåll. För att ytterligare finfördela slammet och bryta ner det i sina beståndsdelar åtgår syre. Detta gör att i vissa vattenmiljöer blir det för låg syrehalt för att stora organismer som exempelvis fisk ska trivas. Därför klassas sådant slam i nomenklaturen som avfall och alltså som skadligt. Men slam från biologiskt material är en helt naturligt produkt av jordklotets omsättning av grundämnen. Här ljuger alltså åter doktrinen.

En annan typ av slam som vattnet för med sig är av mineraliskt ursprung. Det kommer med andra ord ur berg. Även denna naturliga deposition kan enligt doktrinen klassas som avfall och får inte förekomma. Men i det fall det förekommer så får man inte göra något åt det.

Det där sista lät säkert märkligt, men enligt nomenklaturen i doktrinen så är all natur helig. Det innebär att varje gång du vill flytta ett material så krävs det täkttillstånd. Ska du dessutom använda det till något nyttigt så krävs det bygglov. Om du bara vill flytta det till en annan plats där det inte är ivägen för din verksamhet så är det ett avfall och då krävs deponitillstånd.

Ännu så länge har denna beskrivning endast handlat om naturliga förekomster av ämnen. Skulle vi dessutom blanda in fornminnen, eller höga naturvärden enligt den subjektiva intrinsikala värdeskalan, eller andra medmänniskors (men icke sakägares) positiva rättigheter (tänk: Änok eller Slussen), blir det än svårare att komma till rätta med doktrinens tolkningsföreträde.

Enligt doktrinen ska användningen av energi bekämpas. Men vår civilisations utveckling är och har alltid varit avhängig av att vi kan tillgodogöra oss mer energi än vi kan bidra med via vår muskelkraft. Det är ofta, men inte alltid, fördelaktigt för den enskilda verksamheten att effektivisera sin energianvändning. Det därigenom tillgängliggjorda överskottet på energi gör då bäst nytta om det används i någon annan verksamhet. Att avstå från att utnyttja vunnen energi, eller än värre att tvingas till minskad användning, när energi finns tillhands är ren civilisationsdestruktion. Men det är där doktrinen om det hållbara samhället står och stampar.

Våra politiker har svalt doktrinen med hull och hår utan att begripa ett ”pillevitt” (som en känd professor i kriminologi brukar säga). Den dogmatiska nomenklatur som effektivt fjärmat sig från den vetenskapliga och med falska förtecken erövrat den politiska arenan har genomfört sitt destabiliserande arbete väl. Det är därför näst intill omöjligt för den enskilde medborgaren att rädda varken sin egen självständighet eller sitt samhälles civilisationsutveckling.

Det här inlägget postades i Frihet, Klimatbluffen, Miljö och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Nomenklatur i nomenklaturans tjänst

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Synnerligen bra beskrivning av makthavarnas galenskaper.
    Häromdagen besökte ”The Obama” Fresno i Kalifornidalen, han for dit som ”president” för att kränga valpropaganda och köpa röster. Han gjorde stort nummer av alla miljoner som han skulle spendera på allehanda projekt för att mildra katastrofen för att EPA (träsktalibanerna) lyckats med att inbilla folk att Stilla Oceanen behöver mer vatten och det skall inte livsmedelsproducenterna tro att dom skall vara bättre berättigade till än ansjovisfisken ”smelt” som har minst lika rätt till det vattnet, så det så. De drabbade ca 65.000 i lantbruket påpekade att dom inte var i behov av stulna pengar utan framför allt av vatten.

  2. Åke Sundström skriver:

    Viktigt tema, väl analyserat – men med en alltför pessimistisk slutkläm om den enskilde medborgarens hjälplöshet. Det går att påverka, även om nomenklaturan är stark och enig – det är väl ändå i den övertygelsen/förhoppningen som du driver din nyttiga blogg?

    Partiernas spindoktorer kan lura väljarna både en och två gånger, det är sant. Men inte i evighet. Förr eller senare rasar korthusen och ljugandet exponeras. Feltänkta system imploderar, som Sovjetunionens Marx-lojala planekonomi. Även USA är nära en kritisk gräns, som en följd av extremt kostsamma och inkompetent skötta krig, som inte ens världens rikaste land orkar bära. Romarrikets öde går igen. I motsats till Rom överlever den amerikanska republiken, fast illa skadad och berövad sin hegemoni.

    Här hemma har politikerkåren också ställt till med mycket elände, men hejdat sig före stupet. Arbetarrörelsens pionjärer tog ganska tidigt farväl av Marx och valde en smartare variant: funktionssocialism, styrning via höga skatter, godtyckligt omfördelade av riksdagsmajoriteten. Man ”baxade löntagarfonderna ända hit”, som Feldt skaldade, men förlorade makten, slickade sina sår – och bytte fot. Med radarparet Löfven/Andersson får S två pragmatiska ledare,med pondus att bakom kulisserna sätta dagens yviga LO-politruker på plats. Som de redan gjort när det gäller vinsterna i den s k ”välfärden”.

    Kvar står, som du här beskriver, de senaste decenniernas helt nya idiotier, de tomma tunnornas prat om ”hållbarhet” – som om inte prisbildningen på en fri världsmarknad levererar bästa tänkbara hållbarhet, självklart överlägsen Kyoto-protokoll och statliga elbilssubventioner. Det ofattbara är att våra näringslivsdirektörer så entusiastiskt slutit upp bakom dessa planekonomiska stolligheter och medverkat till en extrem straffbeskattning av ”livets gas”, trots alla felinvesteringar som klimatskatterna helt uppenbart leder till.

    Så din kritik håller, men borde i högre grad riktas mot de förment liberala och kapitalistiska krafter som ställt sig till förfogande som hållbarhetsdoktrinens och klimatnojans möjliggörare. När Urban Bäckström och hans styrelse i Svenskt Näringsliv, mot bättre vetande, hyllar det katastrofala vindkraftsprogrammet (att dom inte begriper bättre kan uteslutas) får en alltmer korrumperad forskarkår carte blanche att sälja sig till högstbjudande – oftast staten och dess många förlängda armar, bl a Naturskyddsföreningen, förr en skara hederliga miljövänner, nu ett miljöhot.

    Att det intellektuella klimatet förgiftas är ett större bekymmer än våra obefintliga nettoutsläpp av koldioxid.

  3. mats skriver:

    Tack Samuel och Åke! Ibland får jag för mig att George Orwell var en romantisk optimist.
    Kanske kunde man vända doktrinen mot träsktalibanerna. Om nu definitionen på avfall är materia på fel plats, då måste vatten som blir stående där det inte hör hemma på grund av otillräcklig dränering också vara ett avfall. Den som har fattat beslutet att markägaren är skyldig att ta emot och upplåta deponi åt detta vatten borde då rimligen vara skadeståndsskyldig gentemot markägaren.

  4. Vem vet något om gränsbestämingeni kamajokk lst i Norrbotten är polisanmäld för olaga intrång och egenmäktigt förfarande. Vem vet något om högsta förvaltningsrätten rörande dom om talerätt för naturvårdorganisationer.

Kommentarer inaktiverade.