Har noterat att det i vissa magasinsprogram diskuteras ”tweenies” eller ”preteens”, alltså ungdomar som är i åldern innan tonåren, ungefärligen 8 till 12 år gamla. Vuxna oroas över att de lägger sig till med beteenden som tidigare hörde tonåren till. Man påstår också att puberteten infaller allt tidigare. Stämmer det? Jag har inte hört några vetenskapliga belägg för detta, endast hermeneutiska tolkningar.
När ämnet tas upp så är det ur socialt perspektiv för antingen föräldrarna eller barnen. Är det verkligen rätt ände att börja i? Ska man inte först sålla fiktion från fakta? Med fakta konstaterade kan man börja leta orsaker. Först därefter kan man börja resonera kring önskvärt eller icke och eventuella förhållningssätt.
Om puberteten, alltså den biologiska mognaden infaller tidigare, så måste det ha någon orsak. Om jag inte helt förstått tänkbara orsaker fel, så är det endast evolutionära eller miljöbetingade som kan komma ifråga. Vilka de evolutionära skulle vara i en tid när vi lever allt längre och vi går längre i skolan, börjar arbeta senare och skaffar barn senare, det kan jag inte begripa.
Återstår de miljöbetingade. Finns det att socialt tryck, från ny teknik, sociala medier, förebilder inom kändisskap eller något annat som kan påverka detta? Det skulle i så fall närma sig lysenkoism.
Kan det vara ämnen i miljön, sådant vi tillför naturen, kosten, kläderna, boendet? Jag har hört siffran att varje hektar som till äventyrs skulle ges normalgiva rötslam från ett av våra reningsverk (för en veteskörd) skulle tillföra jorden hormoner motsvarande 5000 p-piller. Jag kan inte gå i god för detta, men skulle uppskatta om någon av läsarna vet besked. Det låter i så fall som en god anledning att inte lägga rötslam på maten. Hur dessa hormoner bryts ned på åkern eller tas upp av växter och hur mycket som eventuellt återförs och upptas av människan vid födointag tror jag inte någon vet något säkert om idag.
Samtidigt rasar en debatt på västkusten om det lämpliga i att utsmycka offentliga lokaler med murala grafittimålningar av vaginor. Några tycker det är konst, andra ser det som kvinnors rätt att ta plats i det offentliga rummet. Min ståndpunkt är att om det är ett poltitiskt ställningstagande, ser jag inte poängen med att skattebetalarna ska tvingas betala för att få opinioner skrivna på näsan i de gemensamtägda lokalerna. Om det är konst så kan den konstintresserade köpa det för egna pengar.
Men min undran är också om denna oreflekterade sammanblandning av egna politiska preferenser med det offentliga rummets uttryck, någonstans har samma ursprung som fenomenet tweenies och upprördheten över det?