Precis som i Sverige har de försumpade tankarna om naturen och biotoper fått styra alldeles för ohejdat. Man har förbjudit de dikesrensningar och muddringar av vattendrag som man traditionellt utfört i århundraden för att undvika översvämningar. Environment Agency (EA) har månat om våta biotoper i alla lägen.
Markägare av olika slag och inte minst bönder har år för år fått se sina marker stå under vatten i större omfattning eller under längre perioder än tidigare. Inga protester eller vädjanden om att få hålla sin egendom i hävd har bemötts med välvilja. Våtmarkslivets intrinsikala värde har ansetts vara större än det av människan skapade och det som hon försöker vidmakthålla.
Så när den där hundraårsfloden, som alla vet kommer någon gång (men ingen vet hur och ingen vet riktigt när), till slut kommer då blir resultatet förödande. Här finns en ytterst allvarlig läxa att lära för svenska myndigheter. Mark- och miljööverdomstolen har precis gett Stockholms stad rätt att bygga en ny sluss som är tänkt att höja Mälarens vattenstånd vissa tider på året. I synnerhet den höjning som är planerad till våren, när jordbruket behöver upptorkning i markerna för att bönderna ska kunna komma ut på sina åkrar för sådd och gödsling, bekymrar näringen.
I England har man sedan länge särskilda regleringskanaler kring det kungliga Windsor castle för att kunna skydda det. När de blev fulla öppnade man fördämningarna och ökade därmed på de vattenmassor som drabbar vanliga britter. Att prinsarna lägger en dag på att hjälpa militären langa sandsäckar är knappast kompensation nog. Det minsta man kan begära är att den miljö- och naturkonservationistiskt engagerade kronprinsen höjde rösten till hjälp för sitt folk och deras rätt att bibehålla sina ägor i väldränerat skick. Hans inflytande över miljöfrågor är ju omvittnat.
Våtmarksentusiasterna brukar tycka att det inte är moraliskt rätt att markägare dränerar sin mark och ”förorenar” andras mark med sitt vatten och eventuellt en liten mängd slam och växtnäring. Men de inser inte att försummad dränering som leder till översvämning på grannens mark är en underlåtenhetssynd. Dränering och markavvattning är gemensamma intressen som måste beslutas och utföras utifrån erfarenhet och behov av berörda parter, för människans skull. Andra intressen får vika för våra. Det är den civiliserade inställningen.
Hade man anlagt vattensamlingar på lite mer höglänta områden hade det bromsat vattnet i stället.
Framför allt i ett lite mer torrt klimat är det bra, men då är det anläggning av terrasser på berg som gäller.
Att bara mer eller mindre anlägga syrefattiga våtmarker är inte särskilt smart i synnerhet om man tror att metan är en potent växthusgas
http://en.m.wikipedia.org/wiki/Wetland_methane_emissions
Det är bara att antaga att EA (Enviromental Agency) med sina ca 30.000 skattefinansierade njuter av den uppkomna situation att kanske 150.000ha produktionsmark blir skadat och årsproduktion fördröjd och försämrad en hel del djur som måste slaktas på grund av deras direkta påverkan av livsmedelsproduktionen. Vem betalar alla skadorna dessa individer åstadkommit?
Konsekvenserna i samband med ombyggnaden av Slussen finns det säkert anledning att återkomma till.
I september 2011 var jag på en studieresa i Polen i området kring Poznan (tyska Posen) med Hydrotekniska Sällskapet. Själva regionen (Wielkopolska eller Storpolen) är väldigt flackt och flera stora floder och bifloder dränerar regionen.
Året innan hade området drabbats av stora översvämningar. Myndigheterna hade i vanlig ordning vallat in städerna och lämnat åkrarna åt sitt öde. I vad mån bönderna sedan fick kompensation för fördärvade skördar, så fick EU stå för hela den notan.
Den pågående Vattenverksamhetsutredningen http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/190270
kommer att föreslå nya lagar och föreskrifter, som avsevärt kommer att försvåra för att rensa och underhålla vattendrag och diken. Tillståndskrav med möjlighet att villkora utförandet förordas av bl.a. Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Kammarkollegium och påhejas av WWF,
SNF och Sportfiskarna
Så är det. Av någon anledning är många tjänstemän på länsstyrelse/Naturvårdsverk som handlägger vattenfrågor, på sin fritid engagerade i sportfiske, fågelskådning och kräldjur/amfibier i väsentligt högre grad än allmänheten.