Att fälla en förtryckare

Jag skrev i fredags om Putin och krimkrisen. Jag snuddade då vid metoder att kväsa en totalitär regim. Lärdomen från Sovjetunionens fall är att det var tre samverkande faktorer som ledde till slutet. Den första var vår sida av muren, att vi inte tillät sovjetimperiet att växa och annektera nya områden som de kunde leva på och föröda för att hålla sin egen verksamhet på fötter ett tag till. Den andra är den folkliga motpropagandan. Den svarta humor som aldrig var åtalbar, men alltid så träffande och sårande för tilltron till systemet. Den tredje är när tillgångarna var förbrukade enligt faktor 1 och tilltron var förbrukad enligt faktor 2 så till den grad att de som levde på och styrde systemet inte längre själva trodde på det. Då rasade allt på nära nog nolltid. Kvar blev den farligaste nyttiga idiot kommunismen skapat, Vladimir Putin.

Vi har i Sverige idag ett system som är uppbyggt till stora delar som sovjetstaten, med några mindre justeringar. Det har skett under lång tid och med viss efersläpning mot den sovjetiska. Vad vi har är den stora och i egna ögon ofelbara staten. Staten tar oombedd på sig allt större ”ansvar” för medborgarna, deras egendom, liv och hälsa. Jo, man hänvisar till intressen, så kallade allmänintressen, men oftast är det ”intressen” staten skapat själv via sock puppets.

Med mycket propaganda och desinformation är det uppenbarligen relativt enkelt att skapa en mängd nyttiga idioter och den valboskap som krävs för att inneha makten. Till sitt förfogande har staten bland annat rättsväsendet och våldsmonopolet. Tidigare hade man även radio- och TV-monopol samt utbildningsmonopol och vårdmonopol. Mindre betydelsefulla är spelmonopolet och alkoholmonopolet. De visar dock på statens ambitioner och bild av sig själv som den enda sanna godheten.

Till följd av den snart hundraåriga åter-undersåtefieringen av den befriade myndiga medborgaren har vi inget innehåll kvar i äganderätten, ingen valfrihet i friheten, ingen egenmakt, inga oåterkalleliga rättigheter, ingen tillväxt, ingen yrkesheder, inga filosofer, inga hjältar.

Hur gör man i det läget för att återvinna frihet och rätt? Man måste fälla staten! På samma sätt som i Sovjetunionen måste makten svältas ut från sina boningar. På samma sätt måste filosofer, satiriker och vanligt folk förenas i en oantastlig kritik som är så förödande att makten till slut själv inser att spelet är förlorat. Till vår hjälp har vi internet.

Med ”oantastlig kritik” menar jag att rättsväsendet inte kan användas mot oss, för makten inser att konsekvenserna skulle bli absurda. I det läget blir även våldsmonopolet obrukbart. Informationsmonopolen är redan borta. Med internets hjälp ligger vägen öppen, den nödvändiga destabiliseringen kan börja.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 svar på Att fälla en förtryckare

  1. Berit skriver:

    Du har så rätt när du säger: “Hur gör man i det läget för att återvinna frihet och rätt? Man måste fälla staten!”
    Men viljan måste finnas!!!

    Jag såg hur attityden i Sverige, om att man ”kan få något för ingenting”, ”jag har rätt till… alla andra tar för sig, så varför inte jag”, ändrade den svenska kulturen ”från självständig och stolt, till beroende och avundsjuk”. De svenskar jag växte upp med finns det inte många av längre. Välfärdsstaten skapar en individ som inte har ansvar för sitt eget liv utan är en självisk, omogen, oansvarig och beroende barnunge.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Hade det funnits fler kunniga analytiker av Din kaliber hade vi inte behövt uppleva sönderfallet. Avgörande är om vi säljer våra själar för en livsåskådning vi tror på eller till en hop subversiva element man kallar ”politiker” som missbrukar sin ”makt”!

  3. mats skriver:

    Tack Berit och Samuel!
    En sak slog mig när jag var ute och jobbade en stund (jo, helt frivilligt trots grav förkylning, men jag jobbar ju på min egen arbetsplats, min egen gård).
    Sovjet var en enpartistat med genomkorrumperat parti. Sverige är en parlamentarisk demokrati med åtta partier i parlamentet. När ett av de genomkorrumperade partierna som kallar sig statsbärande faller, finns det alltid ett annat parti i parlamentet som antingen: A) är lika genomkorrumperat; eller B) är villigt att bli lika genomkorrumperat, för att nå makten.
    Slutsatsen är alltså att det kan vara svårare att fälla den totalitära flerpartistaten än att fälla den totalitära enpartistaten. Den tankefigur som dyker upp i huvudet är den vanligt brukade om fascismen. Den om knippet som är starkare än det enskilda strået eller kvisten. Den bild som fått ge namn åt fascismen. Är det vår ”demokratiska” flerpartistat?
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Fasces

  4. Åke Sundström skriver:

    Väl beskrivet, återigen. Men du utelämnar en av de orsaker till Sovjetunionens kollaps som många ansett avgörande: att Ronald Reagan med stjärnornas krig lockade in ”ondskans imperium” i en rustningsspiral, som den mycket svagare ryska ekonomin inte orkade med.

    En betydligt svårare uppgift blir att ”återvinna frihet och rätt” på hemmaplan, i en västvärld som i så hög grad avlägsnat sig från sina egna fundament: marknadsekonomi och rättsstat. Internet är ett nytt och värdefullt instrument i kampen mot destruktiva statsapparater, det är sant, men att ”informationsmonopolet redan brutits” är tyvärr en sanning med modifikation. Och med målet att ”fälla staten”, avser du förstås snarare att minska statens övermakt gentemot medborgarna och avpollettera de inre fiender som under det senaste halvseklet ägnat sig åt att undergräva friheten och demokratin.

    På svensk nivå har det leninistiska tänkande framför allt märkts i energi- och klimatfrågor, men också i bl a bostadspolitiken. Hur ofattbart är det inte att Urban Bäckström och hans direktörskollegor i Svenskt Näringsliv hör till den planekonomiska och även på andra sätt djupt dåraktiga klimatpolitikens främste tillskyndare? Eller att DN:s chefredaktör Peter Wolodarski visat sig vara en bokbålsanhängare? Att stänga DN:s debattsidor för s k klimatskeptiker är onekligen en åtgärd i Storebrors och Hitlers anda. Det förment liberala folkpartiets syndaregister inkluderar Bertil Ohlins motarbetande av en fri hyresmarknad (med dagens bostadsköer och orättvisor som ännu bestående minne) och den faiblesse för en barntillsyn i statlig regi som vänsterfalangen tvingat major Björklund att svälja.

    Det kollektiv som gjort allra mest skada är dock västvärldens centralbankschefer. USA:s Ben Bernanke och hans kollegor har med hjälp av ett ansvarslöst sedeltryckande levererat den kortsynta Döbelnsmedicin som gjort det lättare för maktens män att köra sina länder i botten och lägga skuldbergen i barnbarnens knän.

    Vår egen riksbank deltar i bygget av denna välståndsbubbla, den som nu är på god väg att punkteras. De s k duvorna med finansprofessorn Lars O Svensson i spetsen intar en extrem hållning och förordar än mer negativa realräntor än den majoritet som felaktigt beskrivs som hökar. Ansvaret vilar dock lika tungt på alla andra ekonomiprofessorer som aktivt eller passivt (genom sin tystnad) stöder denna förödande politik.

    • mats skriver:

      Jo, visst påskyndade Reagans ”kapprustning” fallet. Frågan är om det gjorde det främst som ökad ekonomisk belastning, eller om det gjorde det enligt punkt 1, det fanns ingen mer att resurserna ifrån i och med att vi stängt expansionen för Sovjet. Man ska inte heller underskatta den psykologiska belastning detta medförde på det ledande skiktet. Kanske väl så mycket värt som den ekonomiska/militära/teknologiska utmaningen.

      Med fälla staten menar jag inte att utplåna staten som begrepp, trots att det är det EU är på god väg att göra. Vad jag menar är att dels ägna sig åt verksamheter där staten inte har insyn, inte styr. Dels att opponera sig mot staten när den bryter mot sina egna regler. Alltså bokstavligt talat se till att staten fälls av sina egna verktyg, domstolarna.

      Urban Bäckström avgår om någon månad, om det nu gör någon skillnad. Wolodarski är väl jude? Varför skulle inte de vara kapabla till bokbål lika väl som Hitler och nazisterna?

      Centralbankerna hyser vi en gemensam skepsis mot. Ekonomer och meteorologer verkar ha det gemensamt att de i efterhand upprättar en prognos och utbrister, vad var det jag sa!

      • Åke Sundström skriver:

        Som framgick av min replik insåg jag givetvis vad du menade med den något missvisande formuleringen ”fälla staten”. Nu uttrycker du dig tydligare. Problem solved.

        Varför inte bokbål i DN-regi? Jo, därför att Bonniers borde inse sambandet mellan Wolodarskis censur och Hitlers jakt på oliktänkande. Nazisternas brinnande böcker slutade i folkmord och världskrig. DN:s leder ”bara” till en söndertrasad demokrati, men det är illa nog. Herbert Tingsten, den kompromisslöse demokraten, sitter säkert där på sin molntapp och hytter med pekfingret mot sin vanartige efterträdare. Skäms. din spoling, ryar han säkert, bakom cigarröken.

        SvD är inte så mycket bättre, därför förtjänar även den tidningens ägare (norska Schibsted) och chefredaktör hård kritik (liksom andra överdrivet maktlojala tidningar och etermedia). Dock har den f d klimatreportern skeppats över till Ny Teknik, vilket möjligen signalerar ett omtänkande.
        Och SvD har inte, som Peter Wolodarski, ägnat sig åt att förolämpa alla s k klimatkritiker.

        Ditt sista stycke var svårbegripligt; ”prognoser i efterhand” har jag aldrig hört talas om. Men strunt detsamma, det räcker gott att vi är eniga om att gissla Ben Bernanke, hans så länge hyllade företrädare Greenspan och kollegorna i Japan och inom ECB. Med en sidospark också mot vår egen riksbank, med sikte i synnerhet på den f d ledamoten och ränteduvan Lars O Svensson.

  5. Pingback: Fascismen i Sveriges Riksdag | Frihetsportalen

Kommentarer är stängda.