Danne Nordling har en intressant uppgörelse med postmodernismen på sin blog.
Personligen har jag alltid varit misstänksam mot postmodernismen. Hur kan man påstå att man representerar eller utvecklar något som är så nytt att det inte längre är del av det moderna? Mycket riktigt är feminismen en del av postmodernismen.
Enkelt uttryckt är modernismen det som kom med den vetenskapliga revoultionen, renässansen, upplysningen, de moderna filosofierna om statsskick, industrialismen etc. Modernismen kan sägas ha pågått från 1600-talet fram till första eller andra världskriget, beroende på vem man frågar.
Vad Nordling i korthet säger är att postmodernisterna är lögnare. De ljuger om verkligheten, vilket gör det lätt att kontrollera för den som gör sig besväret. Tyvärr är det inte många som orkar det. De flesta köper den sminkade grisen och tror att de äktat den vackraste flickan i sju socknar med omnejd. Detta gäller inte bara allmänheten utan sorgligt nog även media, politiker, företag och akademia.
En av postmodernismens mest hyllade figurer är Michel Foucault, som sagt saker som; ”Förnuftet är galenskapens grundläggande språk.” Det gäller inte att ha rätt utan att vara rätt, att vara intressant. Hellre snygg än bra, som andra sagt. För att göra sig ”intressant” och kamoflera sin brist på substans vill postmodernisten ”dekonstruera” verkligheten, vetenskapen eller något annat som står i deras väg.
Nordling som varit på lansering av översättningen av en bok av Stephen Hicks, lyfter även fram Immanuel Kant. Denne Kant, som var djupt troende ogillade moderinsmens framspringande i hans egen tid. Han försökte bevisa att Gud ändå står över allt. Framför allt att Gud är nödvändig för det som kallas för moral. Postmodernisterna kan sägas vara postkantianer. De är troende människor som inte längre har någon annan gud än sin egen fåfänga.
Vi ateistiska modernister hävdar i motsats till detta, att förlusten av Gud tvingar oss att upprätta och upprätthålla en förnuftsbaserad moral som en jämförelse med en välskriven konstitution och håller över tid i umgänget med våra medmänniskor.
RSS – inlägg
Välfunnet och kul skrivet, särskilt formuleringen om ”människor som inte har någon annan gud än sin egen fåfänga”. Du är en hejare på sådana träffande oneliners. Man påminns om all den pretentiösa smörja som upphöjs till högsta mänskliga klokskap. Jag kommer osökt att tänka på Fredrik Reinfeldt och hans uttalande om att hemmafruar med småbarn inte utför något arbete och därför saboterar hans heliga arbetslinje. Eller hans bedyranden om att inte förstå vad ordet marknadshyra betyder.
Snacka om att dekonstruera verkligheten! Så släng dig i väggen, Foucault, här finns dina postmodernistiska övermän.
Som Darwinist måste jag nog påstå att människan behöver en Gud.
Det lilla fåtal som klarar sig utan hamnar lätt i dyrkan av Mammon.
Det ger därmed nämnda grupp en känsla av övermod och förakt för andra….
De som inte klarar att inse sina egna begränsningar trampar på för att slippa ligga längst ner i massan…
Därmed är fascismen ett faktum.
Åke och Thomas,
Om vi nu ska göra detta till religionsfilosofisk fråga. I den mån det finns en gud har nog denne reserverat en särskild plats i helvetet för postmodernister.
En gudstroende darwinist är väl på sätt och vis sin egen antites?
Jag personligen känner inte att jag behöver en gud för att hålla mig balanserad inom en anständig ram. Jag tror det är min frihetslängtan ihop med ett någorlunda objektivt rättspatos som gör att jag inte vill ta mig friheter på andras bekostnad. Pengarna kommer liksom inte med i bilden. Jag har aldrig sett pengar som något mål i sig, bara ett medel för det basala i livet. Lyckan åstadkoms eller förvärvas på annat sätt. Här skiljer jag mig alltså från Buchanan och hans syn på människan. Han verkar tro att alla människor lider av pengagalenskap och att våra gärningar därför kan förutses utifrån denna insikt. Jag ser det mera som att det är de människor som trampar på andra som lider av denna pengagalenskap, ensamt eller i kombination med ”libido dominante” kärleken till makt (över andra).
Jag kom tidigt att betrakta det gudomliga som något invärtes, internaliserat i varje god människa, inte något externt väsen mer eller mindre fysiskt gripbart. Det gudomliga i oss inträffar när det goda dominerar över det onda. Detta är en förklaring som många teologiskt utbildade bejakar, men många av dem också hävdar att deras församling inte är redo för som tankefigur.
Jag inser att mitt hopp om personlig frihet i denna värld kan vara ett utslag av fåfänga. Men jag nekar till att det skulle vara postmodernism.
Att man som Darwinist måste vara ateist är ju inte givet.
Man kan vara logisk.
Att acceptera något man inte vet om det finns – en Gud, kan vara logiskt.
Det vore värre att inte acceptera det och om man då har fel och upptäcker det så kan det ge konsekvenser….
Om man accepterar och har fel så har det ju ingen betydelse!
Jag skulle tro att det har varit ganska många i historien som tänkt så.
Även teologer.
Tycker det låter mer som helgardering än logik.
Det här svaret var väl inte riktat till mig? Gud pratade jag inte om och hen intresserar mig inte nämnvärt. Däremot verkligheten och våra postmoderna moderata politiker, som gör mer konkret skada än någon filosof kan formulera. Undrar f ö om du inte överskattar Foucault betydelse, för andra än yrkesfilosofer. Och du har tydligen själv tröttnat på hans föreläsningar.
Men ge oss gärna en länk till din egen artikel som Bjurling citerar, det var verkligen en magnifik tirad.
Det verkar som om B-J plockat ihop citat från olika forum jag varit och munhuggits på. Han skriver TCS, så jag gissar på theclimatescam/klimatupplysningen.
Men jag vet inte själv hur man hittar detta.
Äh. vaddå ”när det goda dominerar över det onda”? Jag tycker ni beter er som kärringar på skvallermöte, med postmodernisterna som dagens häxa. Alldeles oavsett gudstro eller inte har väl alla människor vissa värden, värderingar, som de betraktar som goda, eftersträvansvärda, som är sanna utifrån deras världsbild.
Jag skulle vilja citera ett stycke av Mats Jangdal, från TCS:
”Du har tydligen svalt hela floskelbiblioteket med biologisk mångfald, ekologiskt fotavtryck, peak oil, AGW, försiktighetsprincip, vi lånar jorden av våra barn, planetens framtid är avhängig sopsortering och val av ekologiskt närproducerat rättvisemärkt dasspapper, mm. (…)Jag är trött på att bli lurad av självutnämnda experter och marknadsförare av invasiva, kollektiviserande, infantiliserande skam- och skuldbeläggande totalitära ideologier. (…) Det är du och många andra som måste börja tänka själva. Annars är det ni som kommer att vara de nyttiga idioter som förslavar de fria medborgarna med er goda vilja. Du kan ta (…) en tänkarweekend om den goda viljans skadliga inflytande.”
Jag tycker det är lysande formulerat och vad jag uppfattat av Foucault måste det vara i hans anda. Att avslöja ”skam- och skuldbeläggande totalitära ideologier” var väl hans specialitet? Rätta mig om jag har fel.
Dessutom vill jag påpeka att det är hemskt svårt att skicka kommentarer om knappen ”skicka kommentarer” försvinner någonstans utom räckhåll när man skrivit ett tag.
Nu blev det spännande!
Minns inte att jag skrivit så, men det låter inte olikt!
Den goda viljan vet att jag här på Frihetsportalen beskrivit som emellanåt problematisk, rent av kontraproduktiv. Det står jag fast vid.
Skam- och skuldbeläggande är ju vanliga verktyg i härskararsenalen. Foucault stack onekligen hål på en del sådana blåsor. Samtidigt kunde han själv vara pompös och slänga fram nya saker att känna skam för. Han var ganska produktiv och jag har bara läst en liten del. Men det jag har läst har inte väckt någon lust att läsa mer.
Tyckte du att mina funderingar om guden inom oss blev lite för självgod?
Jag fattig syndig människa, avlad i synd….
http://larspsyll.wordpress.com/2013/06/28/de-rattfardiga/
https://www.youtube.com/watch?v=pBQbbyT_NGM
Om ”skicka kommentar”-knappen försvinner, hjälper det inte att scrolla då? Måste fråga min support vad det kan bero på.
Nej. Tiraden kom från posten ”Bekvämt med samma lösning på alla problem”.
http://www.klimatupplysningen.se/2011/03/07/bekvamt-med-samma-losning-pa-alla-problem/#comment205222
Och, jo, det funkar att skrolla, ser jag nu. Och om man ser vad som håller på att hända. Men om man har haft blicken på texten så blir man ju lite ställd när man plötsligt upptäcker att allt annat, inklusive namnformulär, är försvunnet.
Var inte den där sångaren lite lik Noddy Holder i Slade?
Pingback: Politiska löftens baksida | Frihetsportalen