James Buchanan 2

Som jag skrivit tidigare läser jag en bok som väl kan liknas vid en sammanfattning av ett yrkesliv för ekonomipristagaren James Buchanan. Varje kapitel är en pärla och jag lovar återkomma med fler rapporter, men här är ett koncentrat av visdom i nobelpristagarklass som jag inte vill undanhålla er.

I analysen ovan antogs det att valet av skattesystem återspeglar väljarnas intressen samt att politiska aktörer, som försöker gynna sina egna intressen, inte utövar något oberoende inflytande. Alla tolkningsförsök med ett public-choiceperspektiv och med rimliga anspråk på generalitet måste dock till viss del ta dessa aktörer i beaktande. Deras egenintressen kan skilja sig avsevärt från väljarnas intressen, och de redskap väljarna har till sitt förfogande för att utöva inflytande över sina valda representanter kan visa sig vara alltför trubbiga för att sammanföra dessa två olika grupper av intressen. Inom ramen för allmänna begränsningar i form av spärregler kan de som har befogenhet att genomföra politiska åtgärder komma att använda sin makt godtyckligt, både när det gäller beskattning och allt annat.

Politiska aktörer strävar efter att maximera sin materiella behållning inom de juridiska råmärken som finns mot korruption och inom ramen för de tidsbestämda begränsningar och begränsningar rörande politisk överlevnad som existerar genom val och institutioner. Storleken på den materiella behållningen står i positiv relation till storleken på offentliga utgifter samt till hur ofta dessa utgifts- och finansieringsmönster ändras. Budgetar kommer att vara större än de skulle vara i en idealisk och begränsad ”demokratisk” beslutsordning. Reglerna för budgetallokering och fördelning av skatteandelar kommer också att modifieras oftare.

Ord och inga visor! I klartext säger han att makt korrumperar och enligt erfarenhet, absolut makt korrumperar absolut. Han beskriver också hur politikerna rundar de regler som uppställts för att hålla dem i schack. De underbalanserar budgeten, det vill säga de lånar pengar i väljarnas namn. Den resulterande större volymen på de offentliga finanserna gör det möjligt för politikerna att länka av penningströmmar till egna projekt. Ju större budget och ju oftare man ändrar i budgetmönstren, desto svårare är det för medborgaren att genomskåda bedrägeriet. Notera att Buchanan inte begränsar sin kritik till fiskal politik. Han hävdar uttryckligen att politiker är kapabla att bedra väljarna i vilken fråga som helst. Klimatfrågan tillhör definitivt ett område där politiker anser det bekvämt att spela med falska kort.

Detta konstaterande påminner mig om en dikt jag skrev på 80-talet med Olof Palme i åtanke, medan han fortfarande levde.

Ledare

Jag vet hur man gör för att leda en ko
Man styr den med grimskaft, än hit och än dit
Ty detta är psykologi, kon får ej ges tid till att tänka i ro
Ej bygga upp egen vilja och flit
Jag får kon dit jag vill, fast hon själv inte ville

På detta jag tänker ibland när jag hör sossars esprit
Än hit och än dit vandrar sossarnas snille
Rätt som det är så känner jag rycket, som om jag haft
bindel för ögat och nosen uti ett grimskaft
Plötsligt jag inser att en sosse är som gjord för att leda en ko

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till James Buchanan 2

  1. Thomas Gunnarson skriver:

    Rent praktiskt så är ju hög skatt på låga inkomster det mest jävliga….
    Som i Sverige där man beskattar folk redan från 18900kr per år.
    Det gör att folk med låga inkomster måste skicka in medel under existensminimum som skatt.
    (Förr gnällde folk på tiondet med idag är det drygt en tredjedel i direkt skatt, plus alla andra avgifter och punktskatter)
    Det intressanta uppstår då att den som inte kan överleva på sin låga disponibla inkomst måste söka bidrag och därmed är alla under en viss inkomst i praktiken slavar….
    De enda som klarar sig är de som är gynnade av makten…

    (Grundavdraget i Frankrike är 1350€ per månad! vilket gör att folk faktiskt kan styra över sin egen tillvaro – utan att vara bidragstagare/slav)
    Nuvarande svenska regering kör vidare i sossekonceptet, just för att hålla folket i slaveri…
    Det finns alltså ingen skillnad mellan ”vänster och höger” som vi så gärna vill kalla nomenklaturen…

    • Åke Sundström skriver:

      Det var ju det här som Gösta Bohman gisslade med sitt tal om den meningslösa ”rundgången” mellan bidrag och skatter. Men hans borgerliga partikollegor sa nej.

      Givetvis bör bör grundavdraget radikalt höjas till en nivå som motsvarar existensminimum, ca 100 000 kronor per år, ungefär som i Frankrike. När denna socialistiska bromskloss blir ett föredöme har Alliansen förlorat sin själ och har sannerligen anledning att skämmas. Mest av allt folkpartiet, som vid sidan av en allt tystare major Björklund nu verkar ha ytterlighetsvänsterledamoten Birgitta Ohlsson som ideologiskt språkrör. Ett återfall i den halvkommunistiska retorik som präglade f d högerhulken Bengt Westerbergs sista tid vi rodret.

      Låt mig gissa att borgerligheten, mot alla odds, skulle kamma hem segern i höst med ett så elementärt liberalt utspel.

  2. mats skriver:

    Det är ingen omöjlighet att den borgerliga regeringen återkommer efter valet i höst. Men till vilken nytta för borgerliga väljare?

    • Åke Sundström skriver:

      Skattefrihet upp till 100 000 kronor per år vore självklart till nytta. Men risken är förstås Anders Borg då i stället höjer en rad andra skatter och då är mycket litet vunnet. Så barakraftfulla attacker mot det oerhörda slöseriet den offentliga sektorn kan göra reell skillnad.

      Men om man startar med att stoppa elcertifikaten och vindkraftsbyggandet så skulle det kunna gå, fast då måste centerns tänkas bort ur regeringen – och det verkar ju inte helt omöjligt. Att bli av med Lena Ek borde väl t o m självtänkande centerpartister välkomna?

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Hmm…
        Skillnaden mellan ”andra skatter” och lågt grundavdrag är att man mestadels kan undvika ”andra skatter” om det är punktskatter eller olika konsumtionskatter.
        Det skulle också kunna begränsa slöseriet som du påpekar.
        Då sätts en gräns hur mycket spm staten kan få in inskatt från ”the small people”…
        Utan att folk protesterar!
        Ty idag inser inte folk att de är slavar…

        Att peka ut en och annan politiker som borde försvinna ur systemet hjälper inte när grundfelet finns kvar.
        Förslavade medborgare.

        • aakesundstrom skriver:

          Visst, slaveriet består, fast i lägre grad. Och vissa slavdrivare kan vara mer brutala än andra; inget borgerligt parti är värre än Eks när det gäller att kasta hundratals miljarder i sjön till ingen som helst nytta.

  3. Sten-Arne Persson skriver:

    Att politiken går ut på att kollra bort medborgarna råder det väl ingen tvekan om. Men att det skulle vara någon skillnad mellan de olika partiernas förmåga kollra bort valboskapen, som du antyder med din dikt, har jag svårt att se. Snarare är det väl så att de som tillhör riksdagsflocken styrs politiskt korrekt av den ”opartiska” massmediaflocken som i sin tur tar order från ännu högre ort. Kan man hemlighålla grundlagändringarna för folket år 2002 och 2010 tills efter att det andra och avgörande beslutet fattats i riksdagen så lever vi nog landet Demokreaturien.

    Ett bra exempel på att det saknar betydelse vilka partier som sitter i regeringen, är familjepolitiken. Sedan 1970, när sambeskattningen upphörde, har vi haft borgerlig regim under 18 år utan att deras vallöften om vårdlön från 70-talet infriats i någon högre grad. Detta trots att det inte finns en enda opinionsundersökning eller kommunal folkomröstning i frågan som visar på en majoritet för det ekonomiskt diskriminerande dagistvånget. Dessutom gynnas ju verkligen karriärfolket, dit cowboysen och cowgirlsen i riksdagen verkligen hör.

    • mats skriver:

      Det är sant att det verkar gälla alla partier. Men när jag skrev dikten var jag hjärtligt trött (för att använda ett Feldtskt uttryck) på Palme och sossarna.

    • Thomas Gunnarson skriver:

      Ja, man kan läsa att folk inser att en ”tysk” skattepolitik är enda lösningen.
      Alltså sambeskattning och ett vettigt grundavdrag.
      Så vi är inte ensamma om uppfattningen, även om det är flera generationer som råkat illa ut i en myrdalsk familjepolitik.

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Är det inte ganska besynnerligt, i Amerika går det inte en dag utan att man blottlägger hur presidenten missbrukar och kränker ”Konstitutionen”! Vad händer i Sverige med dess ”levande” så kallade grundlag?

    • Åke Sundström skriver:

      Bra fråga, men är det inte ganska naturligt att amerikaner försvarar sin konstitution med större glöd än vi? Där ligger historien om flykten från religiöst förtryck och fattigdom till ”The Land of The Free” nära i tiden.

      Vi svenskar fick visserligen lära oss (i den gamla skolan) att ”Frihet är det bästa ting”, men här vinner man inga val på att prata om konstitutionella fri- och rättigheter; piratpartiet blev t ex ingen stor succé. 1930-talets sossar hyllade den konservativa principen ”gör din plikt, kräv din rätt” och även Mona Sahlin har väl sagt något liknande. Men i dag har alla partier förträngt denna moralistiska grundsyn. Nu betyder frihet snarare rätten att slippa ta ansvar, t ex för sina barns uppfostran (som Sten-Arne berör) och att med näbbar och klor slåss för sin rätt till WAB-dagar och pensionspoäng.

      Fast det sistnämnda blir man ändå blåst på, eftersom Anders Borg (säkert också Magdalena Andersson) anser sig ha full frihet att övervältra notan för dagens överkonsumtion på våra barnbarn och framtida pensionärer (utöver nutida). Så går det lätt när man struntar i samhällsbyggets frihetliga, rättsliga och ekonomiska fundament.

      Sant, just nu lever också USA på lånad tid och med gigantiska skulder, därför att man såg sin frihet hotad av terrorattacken 9/11 2001. Men att gå i krig mot fel fiende, Irak, var förstås en katastrof. Efter 200 år av fred har våra regeringar inga sådana ursäkter att hänvisa till, tvärtom. Ansvarsfullt skött, som Schweiz, hade Sverige i dag, inte haft någon statsskuld alls och inte heller någon massarbetslöshet. Att orda om den saken hör förstås till det allra mest förbjudna i vår svårt sargade demokrati.

  5. Pingback: Politiska löftens baksida | Frihetsportalen

Kommentarer inaktiverade.