Teori är inte verklighet. Här har man gjort en studie i Köpenhamn som visar på goda hälsoeffekter på befolkningen från stadens program med cykelpooler. Man konstaterar att invånarna i Amsterdam och Köpenhamn cyklar mest i Europa (undrar varför?). Studien har räknat ut att om alla européer skulle cykla i samma utsträckning skulle massor med liv sparas som resultat från bättre hälsa och färre kollisioner med bilar samt en bättre luft i städerna.
De två senare effekterna är teoretiska beräkningar baserade mycket grumliga antaganden. Hur vet man att fler cyklister på gatorna inte skulle resultera i fler kollisioner med bilar? I bland annat Stockholm har man konstaterat att den dåliga luften främst beror på mineralpartiklar från den sand som används till halkbekämpning vintertid, inte från bilarnas avgaser. Är det troligt att det behövs mer eller mindre halkbekämpning med en större andel tvåhjuliga fordon istället för fyrhjuliga fordon i vintertrafiken?
Amsterdam och Köpenhamn är de europeiska städer med bäst topografi lämpad för cykling. I stort sett inga andra städer av någon storlek kommer i närheten. Hur vettigt är det att basera sina beräkningar på extremfallen och tro att resultaten går att applicera på normalfallen?
Kanske dags för Österrike att kräva störtlopp som nationalsport för alla EU-länder. Endast träning på hemmaplan (det ska ju vara lika för alla!). Norge och Schweiz får inte vara med för de är inte medlemmar i unionen.
” ……..skulle massor med liv sparas…………”
Lite knepigt det där. Dör gör vi väl alla, det är resultatet av livets mindre glada sida. Fler kan leva oskadade, längre och kanske t.o.m. hinna få cancer. Det håller jag med om, men dör det gör vi.
Det är damm som rivs upp av dubbdäcken som är boven i städerna, sanda gör man bara på gångbanorna.
Myten om dubbdäcken är avvisad av de mätningar som gjorts. Det är inte asfaltpartiklar som virvlar runt, det är mineralpartiklar. Och de är lika vanliga på dubbfria gator.
Såvitt jag vet förekommer det att man sandar även på körbanorna.
Att det cyklas mer i Amsterdam och Köpenhamn beror möjligtvis på att cyklingen numera behandlas seriöst i stadsplaneringen. Det sker ju knappast i t.ex. Stockholm http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/moderat-cykelpolitik-del-1.htm där endast ca 0,8 mil av totalt ca 80 mil cykelväg uppfyller trafikverkets lågt satta krav http://www.dn.se/sthlm/manga-skadas-pa-daliga-cykelbanor/ Skulle tro att procentsatsen godkända cykelbanor är ungefär lika låg i de flesta städer i Sverige.
Till moderna MTB finns det i alla fall vettiga dubbdäck, t,ex. http://www.suomityres.com/ext294.html och http://www.suomityres.com/h300.html
Mitt i prick, som vanligt Mats.
De som lever i visionernas värld glömmer lätt problemen med övergången, som i det här fallet handlar om att blanda cyklister och bilister eller cyklister och gångtrafikanter.
Stora städer i Europa har aldrig byggts för masscyklism. Vi gick snabbt från hästdragna ekipage till motordrivna och det uppkom inget incitament för separerade cykelstråk. I mindre samhällen där cykeln var det allmänna transportmedlet mellan jobb och hem byggdes de fram till 1950-talet då bilen började ta över. Cykelvägarna blev promenadstråk för hundägare och dagmammor och plankorsningar med biltrafik sågs som ett litet problem.
När cyklismen växer blir detta ett stort problem, eftersom den får köras fram både på väg- och gångbanor fritt efter förarens val.
Lagstiftningen är luddig, den handlar t.ex. om icke motoriserade fordon och jag undrar var den senaste flugan, elcykeln, hör hemma.
Min pappa blev ett offer för sin egen övergång till cykel 1982. Han räknade med att en bil skulle lämna företräde när han åkte på huvudled, men hade fel, och dog av skadorna.
Och han är långt ifrån ensam enligt WHO:
http://www.who.int/violence_injury_prevention/road_safety_status/key_data/kd_2.pdf
Beklagar din fars öde, Gunnar. Intressant statistik. I Syodstasien är mer än 85% av de trafikdödade oskyddade trafikanter, i Europa lite drygt 40%.
Större delen av Europa har besvärligt vinterväglag i kombination med mörker, vilket talar för att vi bör resa som skyddade trafikanter, i bil eller kollektivtrafik av god kvalitet. Cykel är ett bra alternativ endast i undantagsfall, när förutsättningarna är goda.
Regelbunden motion skaffas lämpligen på annat sätt.
Tvärtom vill jag hävda att vardagscykling är alldeles utmärkt motion, vinter som sommar – särskilt om det blir vettiga cykelvägar istället för dagens ”1%-mål”.
Och vad WHO:s undersökning beträffar, så bör den väl viktas med andelen bilister i respektive region, för att bli mer rättvis.
Visst är det utmärkt motion. Men är det lämpligt, ur såväl egen som allmän, trafiksäkerhetssynpunkt?
Ja, det tycker jag nog – särskilt om det blir cykelvänliga trafiklösningar! Eller tycker dy att vi ska fortsätta satsa på att diskriminera cyklisterna i trafiken med bl.a. endast 1 % godkända cykelbanor?
Som du ser i Gunnars svar tidigare, så är våra städer normalt inte byggda för omfattande cykling.
Jag vill lägga till att människan inte är byggd för cykling i blandad trafik. De flesta av oss är lämpade för den sortens aktivitet endast under cirka 15 år (20-35 år ålder). Så det är inget för envar.
Tja, människan är byggd för att vandra runt på den afrikanska stäppen, om vi ska vara noggranna.
Städerna går ju att anpassa till cykling om viljan finns. Men med endast 1 % godkända cykelbanor i dagsläget så finns nog inte viljan.
Vad lämplighet beträffar, så är de flesta betydligt mer lämpade att cykla än att köra bil. Hur ska man annars förklara att det krävs körkort för att köra bil men inte för att cykla?
Nu ska det i alla fall satsas på cykelkunskap bland vägbyggare och projektörer. http://www.dn.se/sthlm/cykelkunskap-ska-stoppa-idiotbyggen/
Det tycker jag låter vettigt. Men det får inte slå över till att bli ensidigt planerande för cykling.
Med tanke på hur det sett ut hittills i planeringen, så har det i princip varit 95% planering för bilismen och 4% för promenerande och max 1% för cyklisterna. Så det är väl inte helt orimligt att bilisterna får lite mindre av kakan?