Rubriken är ett citat från Robert Stavin, en amerikansk ekonomiprofessor vid Harvard, som var en ”koordinerande huvudförfattare” (ett slags chef för ett kapitel i IPCCS rapport). Han avslöjade i fredags att han tvingades lyda politikerna i IPCC. Vid ett ett avslutande sammanträde för två vekor sedan, där sammanfattningen för beslutfattare (summary for policymakers) skulle avgöras var 40 – 50 personer samlade. Två var forskare, Stavin och en till, resten var politiker. Politikerna krävde att ingen text fick vara så utförlig att den gav någon konkret vetenskaplig information, texten skulle lämna öppet för vilka politiska belsut som helst som gynnade den politiska makten.
Tre fjärdedelar (75%) av den ursprungliga texten på över 2000 sidor fick strykas, för att den inte gillades av politikerna. Dessa politiker var enligt Stavin representanter för alla de stora spelarna i klimathotarbranschen. Det vill säga USA, EU, Kina, Tyskland, Frankrike, England, Brasilien, Sverige, Danmark, med flera. Vad de var ute efter var helt klart ett fribrev att göra precis som de vill med skatter och lagstiftning, med hänvisning till klimathotet.
För sex veckor sedan krävde professor Richard Tol, Sussex, att hans namn skulle strykas från rapporten. Han ansåg att inget av det som hävdas i den har stöd i hans forskning och att han därför inte med sitt namn kan lämna bifall till de åsikter som framförs av IPCC.
Den välkända klimatforskaren Judit Curry, professor och chef vid Georgia Tech klimatforskningsinstitution, sa att Tol och Stavins redogörelser visar på ”uppenbar politisk förorening” i klimatforskningen.
RSS – inlägg
ÄNTLIGEN, ett sanningens ord om IPCC:s vetenskaplighet och trovärdighet. Kommer nu till sist vår PK-press och våra politiska partier att reagera? Blir det äntligen slut på de s k klimatforskarnas förtiganden och maktlojala vinklingar?
Kommer Klas Eklund att revidera sin bok om klimatet och Lennart Bengtsson att klargöra var han egentligen står, i stället för att som nu sitta på två stolar samtidigt – med ett ja till klimatpolitiken i yttranden tillsammans med kamraterna i Kungl Vetenskapsakademin men ett mjukt och inte helt tydligt nej tack i inlägget nyligen på bloggen Antropocen?
Och vad med Nils Lundgrens märkliga låtsas-fatwa? Han underkänner den naturvetenskapliga hotbilden (utan att själv vara expert i just den frågan), men avstår från att dra de logiska slutsatserna av sin kritik. Vad hände med den förr så nyttiga heliga-ko-jägaren? Lät hans sig fångas och tämjas i de politiska burarna, precis som IPCC-forskarna?
Kanske läge att skicka e-post till alla första-namn på eu-valsedlarna och med hänvisning till Tol och Stavin fråga vad de tänker göra i EU-parlamentet för att stoppa klimatvansinnet?
Försöka duger, men tror du verkligen att dessa personer har några egna uppfattningar i ämnet? De klamrar sig nog vid partiprogrammen. Viktigare, i mina ögon, att Nils Lundgren och Lennart Bengtsson bekänner färg.
Den senares tigande på Antropocen, trots upprepade uppmaningar från åsiktsfränder som undrar, är verkligen beklämmande. Liksom Stockholmsinitiativets tigande om koldioxidskatten. Min misstanke stärks, att SI:s styrelse i högre grad är kärnkraftskramare än klimatskeptiker. Därav tystnaden om CO2-skatten, den som med miljardbelopp subventionerar atomkraftsägarna och håller drömmarna om generation IV vid liv. Denna skatt förutan släcks det hoppet.
Lika angeläget att får besked från Svenskt Näringsliv, vindkraftsdårskapens osannolika möjliggörare. Våra uppburna storbolagsdirektörer struntar i landets bästa och tycks bara tänka på att sko sig för egen del. Vilken trist illustration till den djupa svenska krisen är det inte att Urban Bäckström, den f d riksbankschefen, sviker de marknadsekonomiska ideal han och kollegorna så hymlande hyllar i sina högtidstal?
Om man insett att världen drivs av olja – i princip – och att efter oljan ingenting, så måste man ha en politisk agenda för att klara denna enorma omställning.
Klimathotet kan vara ett politiskt gångbart argument…
För att göra diverse politiska åtgärder.
Att uttåget ur oljesamhällets blir smärtsamt kan vi nog räkna med…
Hur smärtsamt får vi se…
Hur många kommer vi vara här lokalt om hundrafemtio år?
Idag har Sverige- Finland runt femton miljoner invånare.
Före stormaktens fall fanns här 1,5 miljoner människor.
Blir uttåget ur oljesamhället ”bara” en reträtt tillbaka till 1700-talet så blir det ändå en stor förändring….
Ja, skulle oljan ta slut och i synnerhet om det skulle hända tvärt, kommer hela världen att förändras. För oss här i Sverige är den utlovade klimatförbättring, som förbränning av olja sägs åstadkomma, utomordentligt viktigt att den inträffar. Tyvärr kommer den inte att göra det.
Däremot är jag som marknadsentusiast övertygad om att om vi bara tillåter marknaden att fritt utveckla sina produkter och sälja där efterfrågan finns, så kommer vi med teknologisk utveckling och nya affärsidéer att lösa problemet. Det är när människans uppfinningsrikedom förbjuds och regleras som problemen blir ohanterliga.
Tja, det är två faktorer du nämner…
Kol kommer att användas så länge det finns.
Alltså kommer koldioxidhalten i luften att öka oavsett….
Marknadsekonomi, enligt nordiskt mönster, en samling regler centralt beslutade (WTO – Timbro – varianten) är naturligtvis ingen riktig marknadsekonomi. Det är bara en variant av planekonomi….
Riktig marknadsekonomi bygger på kartell och kalashnikov…
Som det alltid gjort.
Vi är i Sverige alltför präglade av vår historia och kultur.
En bakgrund där en överklass varit militärer och ett samhälle med bara bönder…
Det blev då för hundrafemtio år sedan en industrialisering som byggde på den svenska bonde- och militära traditionen…
Idag är det över, men bondekulturen som levde vidare i arbetakulturen har från och med 1995 konfronterats ordentligt med kontinental samhällskultur. Vilket inte skett sedan Gustav Wasa!
Jag kan i stort instämma med din beskrivning av svensk historia. Men din beskrivning av marknadsekonomi är jag inte ense med. Att Timbros önskemål är lite i otakt är väl en sak, men att riktig marknadsekonomi skulle vara kombinationen av kartell och kalashnikov stämmer inte alls med de ekonomiska filosofierna och teorierna. Där är det snarare kalashnikov mot karteller som gäller, så att friheten att handla som man vill upprätthålls.
Thomas,
”Kartell och kalashnikov” då krävs det att kollektivt ägande i form av aktiebolag är tillåtet i ett sådant system.
Själv ser jag det som en självklarhet att det enbart kan finnas enskilda personer som kan avkrävas ansvar för sitt handlande.
Juridisk person, aktiebolag med andra ord, har jag svårt att tro skulle vara tillåtet i en fri marknad.
Anders..
”Tillåtet” är ordet…
Om ”någon” bestämmer vad som är en ”fri” marknad så är det väl en planekonomi?!
Kartell är väl det som gjorde vikingar ”på resa” så framgångsrika för drygt tusen år sedan…
Man jobbade ihop sig…
Och utan att vara beväpnade så var utflykterna körda..
Av vilken anledning skulle tiderna vara annorlunda idag?
Du har fel om att världen drivs av olja och än mer fel när du påstår att ett uttåg ur oljesamhället betyder en reträtt till 1700-talet. Det är lika okunnigt som när Palme talade om ett Sverige utan kärnkraft skulle innebära en återgång till backstugornas tid.
Ditt senare påstående om att marknadsekonomi = ”Kartell och Kalashnikov” tar ändå priset. Var får du sånt ifrån? Däremot korrekt att Sverige – och EU – i hög grad domineras av planekonomiskt tänkande, men vad har det med karteller och handeldvapen att skaffa?
Och att Sverige först ”från 1995 konfronterats ordentligt med kontinental samhällskultur” är också en högst diskutabel formulering. Vad tror du vi sysslade med under den lyckosamma liberala eran före 2014?
Men obetänksamt också, Mats, att ge ett enda litet lillfinger till tankefelet att oljan ”tar slut”.
Mitt ”om” i svaret till Thomas ska tolkas som att jag inte tror på att oljan tar slut. Men jag förstår din invändning mot att ge utrymme för dystopi.
Tiden före 1914 är ju intressant…
En lyckosam tid…
Jaha, mina förfäder emigrerade till USA. Här hemma kunde de inte överleva…. Morfarsfar…
Min farfar blev utaukionerad som sexåring till en bonde och började jobba då…
Han blev visserligen stor och stark med jättehänder som det blir när man börjar jobba tidigt…
Alltihop på artonhundratalet.
En del jag pratat med hade många förfäder som blev kriminella för att överleva…
Det beror kanske på vad man har för familjehistoria hur man ser på det…
Före 1914 – givetvis!
Har man jobbat inom lantbruket så drabbas man lätt av dystopier…
Är det en sjukdom eller en posttraumatisk reaktion?
När jag var dräng i USA för länge sedan så matades man med reklam i tv om ”this land runs of oil” eller nåt sånt…
Om man tror att oljan är basen i vår nuvarande kultur så är ju inte det så konstigt…
Att man skulle behöva omvärdera något betyder väl inte att det är en dystopi.
Det är väl snarare tvärtom.
Att man inser att framtiden blir aldrig som man tror…
Även om man tror på en dystopi.
Hmm…
Jag läser slarvigt ibland…
Oljan kommer knappast att ta slut, problemet, som jag förstår det, är att vi kommer att får revidera om vårt ekonomiska system från grunden.
Vi kan knappast fortsätta att ta ”pengar från framtiden” lån med andra ord i all oändlighet, för att finansiera vår nutid.
Det är där oljan blir en form av katalysator eftersom den inte kommer att räcka till att driva en högre tillväxt än vad räntan på lånen är.
Thomas: Jag förstår dina frågetecken, baserade av din (och många andras) släkthistoria. Det är förvisso sant, att ”den lyckliga eran” var en tid med hårda villkor för väldigt många. Men det var under denna liberala storhetstid som Sverige industrialiserades och tog steget in i den globala ekonomin. Tack vare de frihandelsreformer Gripenstedt genomförde. Den andra positiva faktorn var de stabila finansiella villkor som guldmyntfoten skapade.
Krigs- och krisperioden 1914-1945 var en tragisk parentes, men sen dess har svenska regeringar, både till höger och vänster, ägnat sig åt att försämra ”frihetstidens” positiva företagsklimat. Vilket fått konsekvenser, bl a förlusten av flera av våra bästa företag – som ASEA, Pharmacia och nu senast Astra och Scania.
Anders: Att oljan långsiktigt blir dyrare betyder ingalunda att vi måste ”revidera vårt ekonomiska system i grunden”. Du missar kausaliteten: det är inte oljan som driver ekonomin, det är de ekonomiska framstegen – tekniska genombrott och ökad produktivitet – som driver fram en ökad efterfrågan på olja och andra råvaror.
Du har givetvis rätt i att vi inte kan bygga skuldberg i ”all oändlighet”, men drar en felaktig slutsats. För när skuldkvoten sänks, som den måste, förr eller senare, så sänks även BNP:s ökningstakt och efterfrågan på olja. Det är inte oljan som är systemets katalysator, den rollen tillkommer i dag världens två mäktigaste män: centralbankcheferna i USA och EU.
Varken enskilda eller stater kan betala av på sina skulder utan att minska sin konsumtion och/eller sina investeringar. Det finns inga gratisluncher, som den politiska nomenklaturan försöker tuta i oss.
Som bonde sedan 1982 så känns det som att jag har stått för andras gratisluncher…
Mina barn har reagerat så…
Faen skall bli bonde.
Jag har betalat gården fem-sex gånger i ränta under åren, utan att kunna amortera en krona då nettot i verksamheten varit på min svältgräns….
Däremot har produktpriserna stått still.
Mina jämnåriga och jag har närmast ingen pension då Sverige inte plockade hem den CAP-varianten…
Så vi fortsätter att driva jordbruk – på vårt sätt.
Det enda samhället kan göra, på en fri marknad, är att se på…
Nu gör EU en gigantisk manöver för att rädda unionen…
Man säljer ut det som egentligen var basen och början till EU, jordbruket och den lokala livsmedelsproduktionen, via flera bilaterala avtal..
Marknadsekonomi?
Knappast.
Möjligen en Timbrovariant.
I en marknadsekonomi höjs det allmänna välståndet genom att en större produktion sänker priserna, under förutsättning att penningmängden är stabil. Fattiga människor kan därmed köpa mer varor och tjänster för sina inkomster.
Detta är skälet till att vi inte behöver arbeta som drängar och pigor inom jordbruket. Samt är skälet till att vi idag inte behöver auktionera ut föräldralösa barn på auktion. Vi producerar idag ett betydligt högre välstånd och råd till att avstå ifrån konsumtion för att hjälpa andra. (Mängden pengar kan däremot aldrig skapa välståndet för människor i allmänhet i en ekonomi. Människor är däremot beroende av pengarnas köpkraft.)
Men för att detta ska fungera måste vi utnyttja de stordriftsfördelar som finns i produktionen av varor. Inom jordbruket finns det stordriftsfördelar som leder till att priserna sjunker när produktionen ökar. Detta drabbar småjordbrukare eftersom investeringarna endast kan bli lönsamma om jordbruken blir färre och allt större. Inom en snar framtid har vi kanske endast 2-3 jordbruksföretag i landet.
Om vi ska ha kvar en välståndssektor i landet måste denna utveckling ske inom alla branscher. Skola och sjukvård betalas inte av skattepengarna, utan av skattepengarnas köpkraft. Exempelvis behöver sjukvården resurser som mediciner och sjukvårdsutrustning.
Dessa resurser måste vi själva producera inom landet eller importera ifrån andra länder. Vi kan endast importera dessa resurser om vi bygger upp en stor exportindustri som ger oss exportintäkter.
Om vi exempelvis ser på Kuba är sjukvården där gratis för alla fattiga människor. Men sjukvården där har knappt några mediciner eller sjukvårdsutrustning. Detta beror på att Kuba inte producerar dessa resurser och inte har någon exportindustri. Landet kan därmed inte importera några resurser.
Och där har du anledningen till att jag i februari skrev Kräv vinst i välfärden!
https://www.frihetsportalen.se/2014/02/krav-vinst-i-valfarden/
Hmm…
Låter som sossepolitik från trettiotalet.
Ett land, ett folk och en förening…
Skämt åsido…
Låter väldigt dogmatiskt.
Fast jag har ju anpassat mig efter det…
2-3 jordbruk kvar … vilken huvudlös överskattning av stordriftens fördelar.
Om jordbrukspolitikens fördärvlighet är vi helt överens. Men grundfelet ligger i EU:s planekonomiska dårskaper. Plus att vår egen riksdag via klimatskatter och andra pålagor försämrar lönsamheten för svenska jordbrukare. Lösningen är att lämna EU, avskaffa koldioxidskatten och införa ett konkurrensneutralt tullskydd (så länge priserna på världsmarknaden dumpas av EU:s och andra länders subventionspolitik)
Pingback: EU-valet, del 1 | Frihetsportalen