Liberalismens framtid

En liberal vill inte ha makt över andra. En liberal eftersträvar endast makt över sig själv och sitt eget. Det är endast liberalen som tänker så, alla andra strävar efter makt över andra. Så när liberalen lyckas med sin politik lämnar han ett maktvakuum, som genast fylls av någon annans makt.

Därför håller liberalismen på att försvinna från den politiska scenen. Socialliberalismen är redan en inseparabel del av socialismen. Men det finns också en principiell liberalism som strävar åt det andra hållet. Den håller på att dela upp konservatismen i två läger, liberalkonservatismen och den reaktionära konservatismen. Den senare backar medan den förstnämnda håller på att bli den moderna borgerligheten.

Vi är inte fullt ut där ännu. Men det finns rörelser som medvetet eller som bieffekt håller på att vaska fram den moderna liberalkonservatismen. Hit räknar jag tea-partyrörelsen, österrikeskolan, libertarianismen, förespråkare för nattväktarstaten och några partier som söker förena liten stat och självständiga, myndiga och dygdiga medborgare med gamla beprövade normer.

Att vänstern, vilket i Sverige betyder alla etablerade partier, kallar detta fenomen för extremhöger visar bara hur rädda de är för det. Ett nytt politiskt paradigm som låter medborgaren behålla sin frihet och sin värdighet, det lämnar väldigt lite utrymme för kollektivistiskt översitteri.

Om jag får lämna några rekommendationer för hur ett liberalkonservativt samhälle bör utformas skulle det vara följande.

En konstitutionell republik. Den får inte vara en representativ demokrati i betydelsen majoritetsdiktatur.

En sekulär konstitution med grundläggande medborgerliga friheter och negativa rättigheter som inte får ändras, läggas till eller dras ifrån.

En författningsdomstol som även på medborgarinitiativ kan granska och underkänna sekundär lag om den strider mot konstitutionen.

Ett valutasystem som inte bygger på fiat. Här har jag ingen bra idé om hur den skulle se ut, men det är tillåtet att önska. I en värld av fiatvalutor kommer naturligtvis en valuta som binder sig vid något slags fast värde (oavsett det är intrinsikalt eller externt definierat) att bli utsatt för stort yttre tryck.

Ett banksystem som inte tillåter fractional reserve banking.

En äganderätt som baseras på grundregeln att fast egendom, mark, ska ägas av fysiska personer.

Ett absolut stopp för vilka frågor politikerna får besluta om. I amerikansk debatt har man ett ord för när staten överträder sina befogenheter, ”overreaching”. Maktmissbruk, överträdelse av befogenhet, övertolkning av uppdraget, är ord som beskriver vad det handlar om. Jag hittar tyvärr inte rätt ord på svenska.

Detta räcker naturligtvis inte, men det vore en god start. Sedan gäller det som vanligt att inte låta goda föresatser förfalla, slarvas bort eller korrumperas av krafter som verkar i annan riktning.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Liberalismens framtid

  1. Åke Sundström skriver:

    En utmärkt grundskiss till en liberal renässans, ett återuppväckande av de borgerliga värderingar som tidigare omfattades av i varje fall tre av våra fyra Allianspartier. Westerbergs folkparti var en udda, vänstervriden gökunge i nästet (fast han startade som högerhulk). Men I dag är det hans socialistiska ande som dominerar scenen, denna gång med självaste moderatledaren i huvudrollen som liberalismens och konservatismens dödgrävare. Ett ideologiskt svek av osannolika proportioner – med den borgerliga pressens nära nog enstämmiga bistånd. Och med Anders Borg, regeringens mest överskattade medlem, som exekutör – okunnig planbyråkrat i Keynes efterföljd eller enbart lojal, det kommer framtida memoarer att klargöra.

    • mats skriver:

      Keynes, var inte han ekonomen som ansåg kapitalism vara en samhällssjukdom? Kanske inte uttryckt så, men i min sammanfattning. Han har beskyllts för att vara beundrare av sovjetsystemet. När jag gick i skolan, 60-, och 70-tal, var han den enda ekonom vi behövde känna till.
      Ack, så lurade alla svenskar blivit.

  2. Thomas Gunnarson skriver:

    Det verkar vara en utopi du beskriver..
    När socialismen presenterades av Marx så var det en utopi för de flesta.
    När folk började agera i den riktningen blev det praktisk politik med psykopater i spetsen – som alltid.
    Varför skulle inte psykopater utnyttja dina drömmar också?

    • mats skriver:

      Mitt förslag ligger ju ganska nära de utopier som både amerikaner och fransmän förverkligat. Åtminstone den amerikanska bestod ju i mer än hundra år innan man började försämra den. Och nästan 200 år innan avstegen från de goda intentionerna började märkas i vardagen.

      Ett problem med en mycket rigorös och strikt tolkad konstitution är hur man löser anpassningen till utveckling och framåtskridande, utan att lämna dörren öppen för psykopaternas manipulationer.

Kommentarer är stängda.