Jag skrev tidigare om hur snett USA hamnat i frågan om federalt markägande i de olika staterna, i synnerhet de västliga. I Sverige är det inte lika konkret illa. Här har i princip all mark historiskt varit privat eller lokalt kollektivt ägd innan staten Sverige bildades. Likväl har svenska staten inom sina gränser i en del fall uppträtt som en kolonialmakt. Av det som idag är Sverige gäller det främst i Norrland, men tidigare även i Finland och Baltikum.
Jag har ställt frågan till Lantmäteriet hur stor andel av marken som ägs av fysisk respektive juridisk person, länsvis redovisat. Det hade de ingen koll på. Frågan har inte kommit upp tidigare. Först fick jag en märklig (obegriplig) redovisning. Nu har jag fått en bättre redovisning. Där framgår tydligt hur ojämnt fördelat det privata ägandet av mark är i Sverige.
Notera att jag redovisar så att säga omvänt här jämfört med i artikeln om USA. Där var det andelen federal mark i förhållande till statens totala areal, oavsett privat eller lokalt offentligt ägande som redovisades. Här är det omvänt, alltså andelen privat ägd areal (land och vatten) i förhållande till länets totala areal. Allt som inte är privat behöver inte vara statligt, det kan även vara kommunalt. Avrundningsfel kan förekomma. Jag fick svaret i kvadratkilometer med fyra decimalers noggrannhet, där de sista decimalerna är osäkra. Detta har jag sedan räknat på och avrundat till heltal. Felet bör dock enligt min bedömning inte vara större än högst en procentenhet.
I Götaland ägs 70% eller mer av all mark privat. I Svealand är det i princip mellan 50 och 70% som är privatägt. Södermanland ligger söder om Mälaren och är i detta sammanhang ett götalandslän. I Norrland är det mindre än hälften som ägs privat. Dalarna är i detta sammanhang, som i så många andra, egentligen ett norrlandslän. Notera att det finns skillnader, främst i Stockholms och Uppsala län, om man räknar på total areal eller landareal. Det är Stockholms skärgård och Roslagen som ger utslag. Även vatten kan vara privatägt, främst insjöar och vattendrag. Ej kustvatten i samma omfattning.
De flesta av oss vet var småindustrier och familjeföretagen blomstrar. Just det, i Götaland, där man kan starta på egen mark utan att be om lov. Eller åtminstone kunde starta utan att be om lov. I stora delar av Svealand och Götaland röstar man borgerligt. Där vänsterrösterna i skogslänen Värmland och Dalarna samt vissa industriorter utgör undantagen. I Norrland röstas i allmänhet socialistiskt. När man inte har rådigheten över det territorium man lever i hamnar man i beroendeställning. Att inte bita den hand som föder en, är ett uttryck som säger en del om situationen.
Något som står allt mer klart i dagens politik är att staten via funktionssocialismen har tömt mycket av det privata ägandet på sitt innehåll. Man har dessutom gjort det i strid med grundlagen, utan att vare sig domstolar eller media reagerat. Tvärtom verkar media avsiktligt ha hållit tyst om förestående inskränkningar i privat äganderätt till dess förändringarna vunnit laga kraft. Andelen privat och offentligt ägande kanske inte kommer att förändras särskilt mycket de närmaste hundra åren. Men som den pågående utvecklingen visar kommer innehållet i och betydelsen av det privata ägandet att ändra karaktär, till det sämre.
Statligt ägande och funktionssocialism urholkar likheten inför lagen. När staten, myndigheterna och deras tjänstemän både uppfattar sig själva och uppfattas av folket som om de står över lagen, då har man skapat en situation redo för revolution eller inbördeskrig. Sverige bör således öka andelen privat ägande i främst Norrland och återupprätta ägarnas rådighet över sin egendom.
Privat mark, inklusive bolagsägd
Jag vet hur man kan göra en sån där snygg karta som den amerikanska myndigheten gjort. Men det tar mycket tid och jag litar på att mina läsare själva kan uttyda tabellen och sätta siffrorna i relation till länen.
Tack Mats, det är många som behöver påminnas om de faktiska förhållandena. Någon statistisk uppgift upplyste oss om att det inte finns mer än ca 63.500 företag som producerar livsmedel i riket, röstmässigt är dessa av noll och intet värde i den svenska socialistiska ”kleptokratin”!
Kleptokrati=Kleptokrati av klepto- och -krati (”stöldstyre”) är en förklarande benämning på en regering som är så korrupt att den har mandat att höja skatterna för folket för att stärka sin egen position. Den person eller den grupp som med auktoritära medel håller makten i en sådan stat kallas kleptokrat.
Det finns ju en tredje ägarkategori – aktiebolag.
Det som tvingade fram ”baggbölerilagen”.
Jag kan inte finna den ägarkategorin i din uppställning?!
Bolag borde inte ingå i ”privat” – gruppen.
Och inte i gruppen ”stat och svenska kyrkan” utan i en egen grupp…
Som borde förbjudas!
Sedan är, precis som du skriver, riktiga kapitalistnationer stora markägare..
USA, Ryssland med flera..
Så där passar ju Sverige in..
Jag minns när Boman en gång sade att varje svensk borde äga en fastighet…
Det var klokt tänkt.
När jag talade med personen på Lantmäteriet fick jag uppfattningen att aktiebolag ingår i gruppen privata ägare, medan kyrkan troligen var registrerad som offentlig ägare. Men de verkar inte alls ha ägnat betydelsen av ägarformerna någon tanke tidigare och inte fört någon egentlig statistik över detta. Jag ska försöka kolla upp detta bättre, men det är inte säkert att jag får något konkret svar.
På något vis känns det som om myndigheterna betraktar all mark som statens och vi som äger mark får egentligen bara låna den. Skatteverket anser ju att alla pengar är deras och vi undersåtar fifflar för att undgå betalningsskyldighet till dem.
Myndiga medborgare? Va? Vem? Vi?
Borde inte SCB sitta på dessa uppgifter?
F.ö. saknar jag uppdelning på statlig och kommunala markägare.
Hur vida privat mark betraktas som privat eller ”vår allas gemensamma egendom” beror väldigt mycket på om det vankas inkomster eller utgifter och&/eller hårt jobb. Vankas det inkomster (t,ex. vid en slutavverkning), så betraktas det lätt som gemensam egendom. Vankas det däremot hårt jobb eller dryga utgifter (t.ex. vid markberedning, plantering. röjning och stormröjnimng), ja då är det plötsligt privat egendom och således markägarens uppgift.
Jag har inte kollat med SCB denna gång. Rent allmänt vill de ha bra betalt för sina tjänster. De har förmodligen åtminstone delar av statistiken, men de kanske inte har satt ihop den på det viset. För ingen har väl frågat specifikt så.
Din observation angående när medmänniskor, organisationer och myndigheter vill vara kompis med markägaren är träffande!