Jag talade med en bekant efter eu-valet och jag uttryckte en förhoppning om att det resultatet inte skulle avspegla sig i riksdagsvalet i höst. Framför allt vill jag att klimatfrågan avförs från den politiska dagordningen. L är min bekant, M är jag och detta är mitte minne av hur diskussionen gick, inget ordagrant återgivande.
L – Men varför just den frågan, det finns ju så många andra frågor som är viktiga?
M- För att den stör och styr i så många andra frågor. Exempelvis fordonsbeskattning, val av bränslen, subventioner till kollektivtrafik och vindsnurror, ger alibi till alla som säger att de agerar grönt men inte gör det, osv.
L – Men det är ju miljöfrågor också. Som det är nu föröder vi ju naturen.
M – Nej, det är vi som utvecklar naturen, som förverkligar dess potential.
L – Menar du att människan inte är en del av naturen?
M – Jo, jag menar att vi absolut är en del av naturen. Men vi kan inte som enda art i hela denna natur ta på oss uppdraget eller ansvaret att bevara naturen vid status quo. Det har vi ju lärt av Darwin att naturen är i ständig förändring.
L – Ja, men det är ju naturen själv, inte vår teknik.
M – Vår teknik, eller teknologi, är lika mycket en del av naturen som andra naturliga förteelser, som kamoflage, gift, taggar, flygförmåga etc. Vi kan inte på något enda sätt gå emot naturlagarna och få vår teknologi att fungera. Vi kan inte fly från de naturgivna förutsättningarna, vi kan bara jobba med dem.
L – Du, tänker så. Det är ett annat sätt att se på saken, på människan och naturen.
M – Precis! Det handlar om paradigm. Jag är för ett öppet paradigm där vi ser det som vår rätt och vår skyldighet att jobba med de förutsättningar naturen ger oss. Motsatsen, ett paradigm som vid varje möjlighet vi upptäcker vill sätta stopp för våra förehavanden, blir väldigt snabbt en människofientlig dogm.
L – Men om det är så, varför går det då så bra för MP?
M – För att en majoritet av svenska journalister är MP, det har en forskningsrapport klart visat. Dessutom brukar journalisterna medge att det nog förhåller sig så.
L – Men om MP har fel om klimatet, måste ju de andra ha något att vinna på att utmana dem?
M – Ja, i teorin. Men eftersom väljarna tycker att ett parti som värnar miljön verkar bra, röstar de på MP utan att sätta sig in i sakförhållandena. Om de andra partierna därför väljer att också prata miljö, bekräftar att de att MP har en poäng. Då tycker väljarna att det verkar enklast att rösta på MP, för då får de miljöpolitik, tror de. Men skulle ett parti opponera sig mot MPs version av miljöpolitiken verkar det som om de inte tar miljöfrågorna på allvar. Dessutom agerar media som inkvisitorer, de både anklagar och dömer de partier som inte bekräftar MP-miljö-dogmen.
L – Det verkar svårt det där.
M – Jo, men inte omöjligt, tiden verkar för att folk till slut genomskådar dumheterna. Ju längre MP säljer skydd mot flygande rosa elefanter och hävdar att det faktum att ingen någonsin sett en flygande rosa elefant är bevis för att de har rätt och deras politik fungerar, desto mer ökar sannolikheten att de blir avslöjade som bedragare.
L – Ibland kan man undra.
M – Jo, förvisso.
Vi är en del av naturen som allt annat liv på Jorden, vi tar resurser från naturen och förädlar för att ge oss fördelar och leder till utveckling. Om ett myrstackssamhäller röjer upp en väg på marken så att de kan trafikera denna väg i flera filer så ses detta som ett under i naturen. När vi gör samma sak och bygger en bred motorväg med material från naturen för att kunna transportera oss ses detta som miljöförstöring. Det är ju ingen skillnad!
Det gör oss också till offer för vår egen natur.
Är vi bara myror…?
Ja, kanske…
Att vi inte skulle vara en del av naturen innebär att vi är gudar.
Om vi ”bara” är myror så krävs en högre makt.
En Gud.
Om vi är ansvariga för naturens eventuella problem så är vi gudar…
En del är onda och en del är goda…..
Det är bara att välja….
Ditt resonemang får mig att tänka på ett cirkelbevis i form av ett Möbius band…
Tja, jag funderar mer på katarerna..
Om mänskligheten är ansvarig för storskaliga problem så måste någon annan än jag vara den ansvarige…
Jag räknar dig till mänskligheten Thomas.
Jag är nog lyckligt omedveten om vilka storskaliga problem du åsyftar.
Tycker mera det känns som om våra problem är ganska små, men eftersom det är många som vill förvalta frågorna som stora problem så blir den sammantagna effekten diger.
Katarerna var en sista rest av en säregen tro..
En värld skapad av en ond Gud.
Och en grupp troende som följde den gode guden… Katarerna.
Eftersom alla andra var delar av den onde så var de också ansvariga för alla problem..
Alltså så är ”eventuella” miljöproblem skapade av dig, inte av mig!
Logiskt!?
Katarerna var ju extremt asketiska, de flesta var vegetarianer, och förnekade sig själva så mycket som möjligt av världslig konsumtion.
Är du en sådan asket?
Att de ansåg det världsliga skapat av den onde guden och det andliga av den gode guden, känner jag till. Men följde därav att de ansågo alla som tog del av det världsliga som de världsliga problemens upphovsmän? Det borde väl rätteligen vara den onde gudens fel. Vi arma själar är väl inte förmögna att åstadkomma fel i en gudomliga dimension?
Det sista där…
Är det inte så man ser på klimatfrågan…
Oavsett om det är ett problem eller ej.
Den nordiska protestantismen är väl litet åt det katariska hållet…
Det som påverkar vårt vardagliga.
Ditt resonemang är mer katolskt…
Ska genast söka in på prästseminarium, kanske jag kan bli Påve en dag!
Ja, gör det.
Du blir säkert en bra präst.
Särskilt i katolska kyrkan.
Här hemma är du nog inte tillräckligt fördömande….
Det var en dum en, en grek, en ädel riddare, en hönsmamma och en som gick vilse.
M:s sjunde replik sätter fingret på politikens inbyggda problem. För det första för den tankarna till den gamla posten ”Önskningar och verklighet”,…
https://www.frihetsportalen.se/2011/01/onskningar-och-verklighet/
…som påpekar att varje reform har en baksida och varje önskning har ett pris som måste räknas in i kalkylen. För det andra för den tankarna till Jan Tullbergs begrepp överbud, t.ex citatet ”Ett populistiskt parti kan vinna många röster med ett förslag som att alla ska få det 20 % bättre. Partiet får dock problem med en konkurrent som föreslår att alla ska få det 40% bättre”, dvs det politiska systemet inbjuder till en löftesupptrappning där den som lovar mest tar hem spelet, åtminstone om överbudet kan döljas eller är svårgenomskådat. Det finns en grek i oss alla.
För det tredje pekar Tullberg också på begreppet utspädningseffekt där det uppfattas som ädelt eller generöst att tillerkänna alltfler företeelser rättigheter eller likavärde i förhållande till människan: djur, växter, landskap etc. (Lästips – Tullbergs uppsatser ”Är djuren lika mycket värda som vi” och den långa ”Det lika människovärdet”.)
Därifrån pekar ju Tullberg vidare mot den altruistiska moralen som grundorsak eller syndabock, medan Mats, när han talar om samma sak, kanske snarare pekar mot intrinsikalismen, dvs en värdeteori där värdena inte sätts av en värderande individuell människa, ett jag.
Ja, och om inte moralen skulle vara tillämpbar för att exploatera medborgarnas ädla sidor, så kan man ju alltid använda skrämsel eller hottaktiken, för att exploatera trygghetsbehovet. Formulera ett problem; måla fan på väggen i så grälla färger som möjligt, och peka så med hela handen mot ett visst ”nödvändigt” lösningsalternativ. Jätteansvarstagande… liksom.
Och för det femte kan de makthungriga alltid exploatera eller manipulera själva språket, de värdeladdade orden.
I miljö- och klimathotandet löper alltså alla mekanismer samman i en ganska otäck boostereffekt.
Intressant beskrivning av hur altruism, intrinsikalism och trygghetsberoende löper sida vid sida i samma spår, i samma ideologier. Och när det utsätts för en chock (skrämselattack) via väl förberedda värdeladdade kodord, kortsluts för en multipeleffekt som varken sunt förnuft, logik eller fakta kan stoppa innan vansinnesgaloppen tömt sig på energi och därmed nått sitt slut.
Ett sjukt system dömt att implodera, likt Sovjetstaten – fast långsammare.