Varför hävdar jag att vi idag har åtta socialistiska partier i riksdagen? Vi tittar på den historiska utvecklingen av politiska ideologier. Under upplysningens cirka 150 år fram till franska revolutionen, utvecklade man tankar om naturrätt, universella mänskliga rättigheter, äganderätt, nationalekonomi, marknadsekonomi, statens begränsningar, individens frihet och ansvar. David Hume var kanske den siste upplysningsfilosofen i Europa. I USA levde de idealen kvar efter Amerikanska Frihetskriget med Benjamin Franklin, Thomas Jefferson och James Madison.
Men runt år 1800 började Thomas Malthus tala om att materien, i meningen råvaror och naturtillgångar, finns i ett absolut och begränsat mått. Tillgångarna kan därför ta slut, vilket talar för att världen står inför en katastrof om Jordens befolkning blir för stor.
Samtidigt resonerade Jeremy Bentham om ett begränsat mått på lycka eller välstånd. Han förordade därför en utilitarism där den genomsnittliga lyckan skulle maximeras. Han insåg (eller ansåg) inte att mycket av välståndet skulle gå förlorat i administration om man skulle fördela den med tvång.
Malthus och Bentham banade väg för Karl Marx, men även för tankar om det rättfärdiga i rasism, att de bäst lämpade skulle hjälpas fram för bästa möjliga utveckling av människosläktet.
Parallellt med denna vänsterrörelse utvecklades även liberalismen, där John Stuart Mill intar en särställning med sin avhandling, Om Friheten. Märkligt nog hyllade han Benthams ideal som de finaste och skrev i andra publikationer sådant som uppenbarligen går på tvärs med den frihetliga logiken i Om Friheten. Han räknas därför oftast till socialliberalerna.
Runt sekelskiftet 1900 växte massörelserna socialism, kommunism, fackföreningar, tankar om rasrenhet, statlig styrning av ekonomin etc. I Sverige härskade Hägerström, rättspositivismen och uppsalaskolan. Ett skifte av svenskt ämbetsmannaväsende som visserligen ibland ifrågasatts, men aldrig omvärderats offentligt. Detta kombinerades när nationalsocialismen formulerade sin politik. Merkantilism, marknadsekonomi, kapitalism, naturrätt och ekonomi fick ge vika för kollektivism och korporativism. I USA har den uvecklingen alltid ifrågasatts, men i Sverige har inget riksdagsparti sedan andra världskriget lyckats få grepp om frågan. Gösta Bohman och i viss mån Carl Bidt och Torbjörn Fälldin försökte, men utan att lyckas. Efter Bildt har ingen partiledare ifrågasatt dogmen.
Dagens politiker, dagens journalister och nästan alla av dagens väljare har skolats i ett paradigm som styrs av socialistiska ideal. De flesta är alltså på grund av okunskap oförmögna att tänka annorlunda eller ifrågasätta den rådande ordningen. Klimathotsalarmismen, invandringsförtjusningen, äganderättens underordning och välfärdsparadigmet stämmer mycket väl in i vad Malthus och Bentham predikade. Till och med vurmen för ekologisk odling passar in, trots att den inte kan föda lika stor befolkning som det utvecklade jordbruket. Den ekologiska odlingen stämmer in, helt enkelt för att malthusianer är oförmögna att se och erkänna utveckling. De kan inte inse att innovation och teknologi skapar nya resurser.
De ser inte att möjligheterna är oändliga. Det är inget måste att en fotbollsmatch slutar 0-0 eller 1-1, även en VM-match mellan Tyskland och Brasilien kan sluta 7-1. Det handlar om att skapa möjligheter och ta vara på dem. Varken naturresurser eller lycka finns i absoluta mått som måste fördelas av en central myndighet.
Där står vi idag, med ett Sverige på väg att gå under i sörjan av sin egen självgodhet.
RSS – inlägg
Det är många unga svenskar som skulle må mycket bra om dom bara fick möjligheten att ta till sig innehållet i Din utmärkta sammanfattning men än så länge är förutsättningarna för det inte dom bästa. Indoktrineringen börjar redan vid 1 1/2 års ålder som bekant!
Malthus hade fel, det vet vi med facit i hand, men han framförde trots allt en begriplig och plausibel teori. Och framför allt: han visste säkert inte vad ordet forskarfusk betyder.
Att jämföra hans skrift med dagens allmänna alarmism, växthusnoja och hållbarhetsflum är nog att göra de fuskande epigonerna en alltför stor ära. Deras utsagor saknar oftast teoretisk underbyggnad och empiriska belägg. De är ute i helt andra syften än att förverkliga det gamla mossiga idealet, att söka sanningen.
Nutida katastrofteoeretiker styrs i allmänhet, som du säger, av ett socialistiskt paradigm. Eller som Anders Billing så träffande beskrivit läget: de vältrar sig i ”apokalypsens gosiga mörker”. En filosofi som alla kvällstidningsredaktörer känner till. Och som gjort en storkojare som Al Gore till mångmiljonär. Som ett brev på posten blev han givetvis belönad av norska Nobelkommittén; dynamitkungen måtte ha roterat i sin grav.
Och visst är din nya historielektion, som Samuel noterar, nyttig läsning för båda unga och gamla, nu när även våra liberala och konservativa partier underblåser historielösheten och blundar inför den intellektuella prostitutionen – som inte enbart är av politisk karaktär, utan väl så ofta handlar om vinklade ”rapporter” beställda av välbetalande särintressen. Vad hjälper en utbyggd högskola när så många lärare, även på universitetsnivå, sprider politisk propaganda i stället för att ägna sig åt seriös kunskapsförmedling?. Och hur överlever demokratin i ett sådant samhälle?
Svar: det gör den inte. Den är redan död, inte på papperet, men i realiteten. Den kommer dock att återuppväckas, när en vänsterdoktrindrogad opinion märker hur grundlurad den blivit. Se där, en optimistisk prognos mitt i det högsommarsoliga mörkret.
Rättelse: Den Anders jag refererar till heter Bolling i efternamn, numera bitr debattred på DN. Kanske en av arkitekterna bakom en öppnare attityd och åter aningen mer av verklig debatt, inte bara proklamationer från partibossar, LO-koryféer och generaldirektörer.
Tack Samuel och Åke för att ni läser och förstår det jag skriver!
Det finns mycket att skriva om, många uppslag som väntar på bearbetning. Men så är det denna ljusa, ljumma årstid som underlättar också andra aktiviteter. Hoppas ni har överseende med att jag inte är lika flitig som under den mörka årstiden.
För egen del förvånas jag över att du trots sommarsäsongen hinner skriva så mycket som du gör. Gissar att du tycker att det annalkande valet gör varje inlägg extra betydelsefullt. Jag skall gärna försöka lindra arbetsbördan med några gästinlägg, om du så vill. T ex om riksbankens farliga politik, som nu skruvats ännu ett snäpp mot ren desperation och galenskap.
Skriv gärna något. Vad anser du exempelvis om Klas Eklunds påstående i denna debattartikel att BNP mäter förbrukningen av naturresurser och inte värdet av de förädlade resurserna, plus värdet på tjänster?
http://www.dn.se/debatt/vi-maste-borja-mata-valfard-pa-andra-satt-an-med-bnp/
Hmm..
Det finns väl en liten motsägelse i ditt resonemang.
1. En ökande befolkning är inget problem då mänskligheten fixar detta med nya idéer…
2. Äganderätten gör att ingen annan får lägga sig i mitt revir.
Men med en ökande befolkning så blir ju ditt ”revir”, fastigheten, hotad då fler än du vill ha några kvadratmeter. Kravet blir ju att du skall släppa ifrån dig några kvadratmeter till några andra, ty marken är en begränsad resurs. På något vis kommer du att tvingas till detta…
Alltså så finns det ett problem med en ökande befolkning.
Även om det bara berör ditt markägande, vilket ingen annan bryr sig i…
Eller vad tror du?
Tycker jag inte! Jag har inte ärvt mark, utan köpt. Många andra föds inte till mark, utan växer upp på hyrd mark i exempelvis en stad. Vill de äga mark är det rimligt att de köper den, inte att de tillåts konfiskera den.
Jovisst…
Men de flesta människor nyttjar de principer som gynnar dem själva främst…
Det innebär ju att ägande av mark är ett problem med ökad befolkning.
I praktiken…
Även för dig.
Man kan väl säga att det är därför jag vill att lagen ska gälla och att lagen ger ett tydligt skydd för äganderätten.
Sådan lagstiftning har varit välgörande för alla samhällen genom historien. Det finns ingen anledning att tro att något annat skulle vara till bäst nytta för samhället idag eller i framtiden bara för att det för första gången i historien bor fler människor i städer än på landsbygd.
Det är ju inte så att jag tycker att det är fel…
Men, men…
Thomas, det är tvehågsenheten som är bekymmersam. Därför har det missbrukade uttrycket ”egendomslösa proletariatets” ledare kunnat flytta fram sina positioner på egndomsägarnas bekostnad.
Det finns extremer i bägge riktningarna, Sverige i det ena fallet Zimbabwe i det andra.
Ingen av dem medför ”välstånd”!
Det är en tragedi att det är så förhållandevis få som är villiga att försvara sitt liv och sin egendom, de enda rättigheterna som är värda att försvara!
Tack blir så positivt glad av att det finns några fåtal smarta läsvärda Svenska bloggar med informativa inlägg . De bloggarna formar idag den enda fria median i Sverige!!!