Det är många som talar om eller hänvisar till New World Order (NWO), en ny världsordning som någon sinister diffus motståndare förmodas vilja införa. Det gäller i synnerhet på bloggar och i kommentarsfält på nätet. Det är alltid någon annan, någon man inte delar åsikter med, som förmodas verka organiserat och i lönndom för denna NWO.
Det kanske är dags att granska vad vi haft för världsordning historiskt och vilken vi kan tänkas vilja ha, samt vilka krafter som verkar i ena eller andra riktningen. Innan revolutionerna i de brittiska kolonierna i Nordamerika och i Frankrike rådde i princip antingen monarkism eller kolonialism (båda ingredienser i den tidens imperialism) över hela världen. Etableringen av republiker ändrade på detta, även om den franska misslyckades omgående och den brittiska imperialismen fortsatte växa i styrka.
Första och slutligen andra världskriget ändade monarkistisk imperialism och kolonialism. USA framstod som den fria världens ledare. Demokratierna, om än bristfälliga, flockades kring ledaren utan att begripa att steget över till konstitutionell republik återstod att ta. Istället började en mildare variant, om man kan säga att en stryporm är mildare än en giftorm, av den totalitära kommunismen, socialism, att sprida sig och befästa ett kraftfullt tag om de intet ont anande demokratierna. Med löften om bekvämlighet och trygghet lockades massan in i fällan.
Nu kanske många protesterar, NWO styrs ju av högerkrafterna i USA, judarna, katolska kyrkan, Illuminati, Frimurarna, muslimerna, Bilderberg, Romklubben eller någon annan grupp. Men USAs låga började flämta redan vid deras inbördeskrig. Skapandet av Federal Reserve bank gjorde inte saken bättre. Inte heller en rad av 1900-talets presidenter, inklusive Hoover, Roosevelt, Truman, Eisenhower, Kennedy och Nixon. Jehovas vittnet Eisenhower tillät Gud att döda konstitutionen. Nixon avskaffade de sista resterna av guldmyntfoten.
Efter framgångarna i världskrigen följde halvmessyrer i Korea och Vietnam. Politikerna började allt mer avvika från vad konstitutionen tillät och krävde. Sneglande på hur de ofullständiga demokratiernas politiker kunde köpa sig röster genom löften om välfärd, började amerikanska politiker låta den federala staten svälla och avvika från den smala vägen.
När sedan muren föll (kanske lite väl enkelt?) slappnade man av i väst och tillät därmed reaktionär religiös dogmatism att stärkas, samtidigt som gamla vänsteraktivister blev gröna vänsteraktivister. Vanligt folk och mainstreampolitiker hängde inte med i förändringen. Många, med olika önskemål, började tala sig varma för ett nytt sätt att umgås i världspolitiken. EU och FN har tagit sig delvis nya roller.
Många i Europa, som är mestadels vänster, tänker sig att NWO styrs från USA. Där ser man å andra sidan NWO styras från Ryssland, Kina, Europa, mellanöstern och FN. Även inom amerikanskt etablissemang går åsikterna starkt isär, vilket kan illustreras med inlägg från Robert Kagan och förre generalen David Petraeus, respektive. En del amerikaner vill lämna världen åt sitt öde, som vore den oförbätterlig. Andra amerikaner drömmer om en världsordning där USA (åter) är världens polis i kraft av sin överlägsna konstitution. Båda sidor har fel. USA måste återupprätta och förbättra sin konstitution. Inte ens världens bästa konstitution står emot tidens föränderlighet.
USA och stater som vill utveckla det konstitutionella styret i en rättsstat bör samarbeta om det. Amerikanerna måste, och då menar jag måste, samarbeta i en fredlig process med dem som vill utveckla konstitutionalismen. Därav följer också att sådana organisationer som FN och EU, samt länder som Ryssland och Kina ska man hålla på armlängds avstånd. Ingen av dem genomsyras av konstitutionalism.
När de konstitutionella staterna samarbetar och deras välstånd och frihet ökar snabbare än i andra stater, kommer trycket på att införa konstitutionalism bli så starkt att det inte går att stå emot. Med en stor mängd självständiga konstitutionella stater behövs inget FN. Det kommer att räcka med bilaterala och multilaterala överenskommelser. Det man till slut inte kommer överens om, består i de kulturella skillnader som råder mellan folken och mellan staterna. Den skillnaden ska man låta vara ifred, inte minst för att den utgör fristad för dem som tänker annorlunda än sina landsmän och därför behöver någon annan plats att leva och verka.
Om det är någon form av NWO jag skulle kunna tänka mig att arbeta politiskt för, så är det en konstitutionalism inkluderande en begränsad stat med stor individuell frihet inom en rättsstat.
Det har alltid funnits människor som önskat en ny världsordning. Därtill kommer de som vill ha tillbaks någon av de gamla ordningarna. Ibland får man känslan att alla resonerar som en gammal bitter-satirisk oneliner. ”Alla bara konspirerar för att införa sin världsordning, det är bara jag som är intresserad av att införa min världsordning.”
Till detta kommer undergångsideologier, gröna ideologier, begreppsförvirring, desinformationen och paradigmdivergens. För att få lite reda i vilka som tycker vad om NWO har jag gjort nedanstående sammanställning. Den är inte komplett eller vetenskaplig, utan högst subjektiv utifrån hur jag uppfattat positionerna. Notera att den beskriver var olika politiska anhängare ser att en oönskad NWO kommer ifrån och vad som är faran i den, inte hur de själva skulle vilja inrätta en NWO.
NWO är väl bara det gamla vanliga vänsterflummet och förtjänar kanske inte det stora utrymme du ägnar åt saken, fast historielektionen är lärorik och korrekt, såvitt jag kan bedöma. Utmärkt att du erinrar om att dagens ekonomiska problem i USA och hela västvärlden har sin upprinnelse i beslutet 1909 att tillskapa Federal Reserve Bank. (Så den enkla lösningen på dagens kriser är att skrota dagens centralbanker, beröva dem all makt utöver rätten att trycka sedlar i samma takt som produktionen ökar.)
Du talar om socialismen som en stryporm medan kommunismen är den farligare giftormen. Men i båda fallen handlar det om dödliga hot och det är knappast mer humant att bli långsamt strypt än snabbt förgiftad. Men nu är giftormen dessbättre döende av egen kraft och även strypormen förlorar terräng – fast inte i Reinfeldts misshandlade blandekonomi; här är det marknadsekonomins påstådda vänner som faller på eget (socialistiskt) grepp, klimatpolitiken framför allt.
Det finns anledning att välkomna ormdöden. Fast också detta mynt har två sidor. Floden av billiga varor från de nya kapitalistiska länderna gläder shopparna, men är ett allvarligt hot mot sysselssättningen i den gamla trötta västvärlden, med Europa som mer åderförkalkat än USA.
Frimurare och Bilderbergare gillar att bli förknippade med dold makt, men de styr inte världens öden. Det ligger däremot i de verkliga makthavarnas intresse att hitta syndabockar att peka finger åt i stället för att stå upp för sina egna misstag. (Här är Bildt ett positivt undantag: ”ett misslyckande ska kallas ett misslyckande”, sa han hösten 92 efter kronans superdevalvering.)
Kulissbyggande är en gammal välkänd gren, med anor från den ryske generalen Potemkin.