När Olle Svenning i direktsänd valvaka på SVT hävdar att Sverige klarade sig undan nazismen före och under kriget, men drabbats nu, med SDs framgångar, ljuger han så han storknar och han vet om det. Sverige klarade sig inte undan nazismen. De hette då liksom nu socialdemokraterna. Deras folkhem motsvarar nästan på pricken heimat, undersåtefieringen och ”förbättringen” av folkstammen finns där också, liksom centralplaneringen och funktionssocialismen. Sossarna kunde dessutom driva en marginellt förändrad politik långt efter kriget. (Nej, i Sverige fanns inga nazister, vi bara tittade på)
Svenska folket gav i valet ett rakt besked. Vi är trötta på sjuklövern, i synnerhet MP. Jo jag lyfter fram deras förlust av ett mandat som ett viktigare besked än Ms förlust av 23 eller S vinst av ett eller Vs vinst av två.
Varför? Jo, för att både MP och SD utsett varandra till sina främsta motståndare och MP drog det kortaste strået.
SDs framgång är inte oväntad. Det har kommit fram, även i riksmedia, att de nyanserat invandringspolitiken. I partijämförelser där partierna själva fått svara på frågor i lantbrukspress och jaktpress, har det framgått att SD är det enda partiet för landsbygdens folk. De andra partierna har tydligt visat sitt uppifrånperspektiv på landsbygden.
En central person i detta har varit Josef Fransson, ofta är det han som svarat på frågorna. Tillsammans med hans tydliga kamp i klimatfrågan i kammaren har han redovisat en helt annan verklighetsförankring. När personkryssen redovisas om en månad eller så, ska det bli intressant att se utfallet för Fransson. Om min analys stämmer bör han få överväldigande många. Om inte, har jag inte riktigt förstått detta.
Till detta kommer att SD fått bra utfall i städerna. När flyktingar och immigranter placeras i områden som inte vill ha dem, när de uppför sig som om de vore på ett kollo utan normer, jo jag vet att det bara är en liten andel, men de märks, och de andra partierna påstår att det inte är några problem. Då vinner SD.
Att fortsätta klistra rasism på SD kommer endast att vara kontraproduktivt. Väljarna är faktiskt inte så dumma att de går på det. Sjuklövern och Fi måste börja visa lite mer sans och ödmjukhet inför sin egen önskan att bli förtroendevald. Men jag har små förhoppningar.
Är det inte Olle Svenning som har en syster som heter Margareta som terroriserar medborgarna från ett länsstyrelsekontor i Skåne?
Det bästa som kan hända i Sverige och svenskarna är att det dröjer fyra år tills att Löfven & Cie fått snickrat ihop ett regeringsförslag och att landet under tiden leds av en minimal expeditionsministär. Under tiden vore det konstruktiv om SD kunde åstadkomma ett gigantisk bål synligt över hela Sverige som kunde rensa i det monstruösa socialistiska regelverk man hädiskt kallar svensk ”lag”. Det är viktigt att vi får avkriminalisera den svenska befolkningen och att medborgarna tvingas att taga eget ansvar för sitt och andras liv och respekterar andras egendom!
Tanken att medborgaren är en tjuv från vaggan till graven som socialisten vill gör oss till är grotesk och det har den alltid varit.
Ett stort tack till Dig Mats som envist och säkert avslöjar allt det hemska vi blir utsatta för!
Önskar det finns fler med samma mod?
Jo, han är väl passande nog ”storebror”!
Störst förlorare är ju svenska media.
Då Anna Hedenmo i valprogrammet senaste veckan före valet än en gång tar upp ”järnrörs-skandalen”, inser hon inte att hon därmed avslöjar sin oanständiga särbehandling av SD. Något som gör att ”fjällen faller från ögonen” på vanligt folk, som då inser att media förtalar SD. Med öppnade ögon väljer många av dem att gå över till SD. Hon tar inte upp fyllebråk inom andra partier.
När Public Service sista dagarna före valet agerar både brottsligt och oanständigt genom att de avslöjar Åkessons spelande, inser vanligt folk att media ägnar sig åt kampanjande mot ett av partierna i Riksdagen. Precis det som Public Service är till för att INTE göra. Flera fjäll faller från fler ögon.
Detta har fått stort genomslag på små orter, där man känner varandra och pratar med varandra. Där har man insett att media agerar oanständigt. När någon enstaka har nåtts av insikt, sprids den till grannar och bekanta. Där har SD fått 30 % på många håll. Storstadsborna är mer hänvisade till information genom media. Där har insikten inte nått så många. Men kommer att göra det.
Nu hånar pressen partiet för att det inte släpper in journalister till sina möten. Ett typiskt exempel på att ”se grandet i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget”. Medias demonisering av SD och ursäktande av terroriseringen av dess anhängare har gjort att ”vanligt folk” inte vågar visa att de håller på SD. Sådant har blivit riskabelt för den egna personen.
Nu har media satt sig i den sitsen, att vad de än gör, växer SD. Fortsätter de med demoniseringen, öppnas fler ögon, vilket ger fler anhängare. Börjar de bli anständiga och tala sanning om partiet, nås fler av insikt om sjuklöverns oansvariga politik, och SD får fler anhängare.
SD beskylls för ”totalitära böjelser”, något som säkert finns i de flesta partier, i synnerhet på vänstersidan. Här har Public Service agerat som STASI med intrång i Åkessons personliga integritetet. Expressen har hängt ut privatpersoner, som under anonymitet gjort radikala yttranden på nätet. Men inte de kommunister som hyllar Nord-Korea. Media i allmänhet har spelat med.
Olle Svennings historieförfalskning är ett annat exempel.
DETTA är den verkliga fascismen i Sverige. Media inser inte att de agerar tvärt emot demokratins mest fundamentala grund: Anständighet.
DET gör mig mycket betänksam.
If I was a Swedish citizen, I would vote for SD because I know that any time the establishment is unanimously against something, it must be good for me.
Klarsyn hos vår grannar. Citat från Snaphanen:
”Svensk politik er ikke rationel, det er en neurotisk sindstilstand. Hvis udfrysnings- og afstrafingstaktikken ikke virker, udfrys og afstraf lidt mere. Den tror, den er avantgarde i Europa, i virkeligheden er den narcissistisk og provinsiel. I virkeligheden er folket fornuftigere end eliten.”
Det omdömet får den ”humanitära stormakten”. Narcissisterna vill bli erkända som godare än alla andra och gör det med dina och mina pengar.
Jag har nu kollat antalet personröster på Josef Fransson, och han får nedslående få. Överlägset mest får inte oväntat Jimmie Åkesson. Sedan kommer en massa för mig okända personer och Fransson, som stod på elfte plats på listan, hamnar ofta på en plats mellan 10 och 25 utifrån personrösterna.
Det är alltså inte särskilt många som röstat på SD för att lyfta fram Franssons kamp mot klimatalarmismen. Helt klart gjorde jag en felbedömning av intresset för SD av klimatskäl.
Detta är en tråkig nyhet. Att få stopp på den politiska konsensus som råder om klimathotet är den viktigaste frågan att lösa för att kunna gå vidare med andra viktiga politiska frågor. Sverige kommer som vanligt att vara den sista sovjetstaten.
Mats, med sin elfte plats på listan kommer säkert Josef Fransson in i riksdagen ändå och får alltså en chans att visa vad han går för.
Betydligt allvarligare är förstås att Alliansregeringen och Svenskt Näringsliv mot bättre vetande sanktionerar en politik som innebär att hundratals miljarder kastas i en bottenlös brunn, till ingen som helst nytta. ”Satsningarna” påverkar inte klimatet på minsta sätt. Stefan Fölster gjorde i sin roll som SN:s chefsekonom ett tappert försök att sprida kunskap om de elementära tankefelen bakom klimatdoktrinen, men Urban Bäckström och hans styrelse valde att vända dövörat till. Direktörerna föredrog att spela snyltarnas genanta roll, genom att prioritera egenintresset hos de företag, t ex SSAB, som tjänat stora pengar på det helgalna systemet med utsläppsrätter.
Den borgerliga makteliten säljer ut både sin ideologi och sin heder genom att uppträda som tappra försvarare av den gröna maffians falska profeter. Att bilden av Sverige som den sista Sovjetstaten cementeras vore inte fullt lika skandalöst om ansvaret vilade på den rödgröna vänstern. Nu har det i stället blivit borgerlighetens och storföretagens hälsning till de fattigpensionärer och framtida generationer som tvingas betala notan.
Sign Errbe gör en träffande iakttagelse om den maktlojala pressens ”moment 22”: Hur man än agerar stärks SD:s ställning. Men återigen: det är mindre anmärkningsvärt att Expressen ljuger än att Fredrik Reinfeldt gör det. Nu dessbättre för gott – därmed inte sagt att vi vågar ha några förväntningar på att hans ersättare skall visa sig vara en samvetsgrann visselblåsare. Och det lär nog inte dröja länge innan Stefan Löfvens rykte som en pragmatisk och i grunden hederlig förhandlare får sig en rejäl knäck. Makt korrumperar, det är ingen nyhet.
Självklart kommer Fransson att få en stol i riksdagen. Vad jag kunde se är det bara Åkesson som kommer in på kryss.
Du har också helt rätt i att svenska storföretag, med Svenskt Näringsliv som spindeln i nätet spelar med i denna svarta fars och tjänar storkovan på det. Vanligt folk, demokratin rättsstaten och en massa andra grundpelare i samhället är de stora förlorarna.
Att Alliansen, Reinfeldt är ingalunda ensam, har gjort oss detta är en stor skam!
Så frågan kvarstår: Hur länge skall denna svarta fars kunna fortgå? Var finns den rakryggade intelligentia som rycker ut till sanningens och medborgarnas försvar, när Staten och Kapitalet i sin oheliga allians bestjäl skattebetalarna? Ingenstans, dessvärre. Inte ens i våra mest frihetliga tidskrifter som Axess eller NEO, skamligt nog.
Statens nya roll som forskningens och förvaltningens direkta styresmän har resulterat i en effektiv självcensur, som i bortemot två decennier hållit växthusmytologin och vindkraftsgalenskapen vid liv. Men frågan är om inte ett trendomslag står för dörren, när Australien nu initierat ett uppror mot klimatnojan, som rimligen kommer att sprida sig – dock troligen allra sist nå fram till ett i bildlig bemärkelse insnöat Stockholm.
En dagsaktuell parallell är Carl Bildts och Mats Odells ljugande om Estonias förlisning, som nu i dagarna pågått i exakt 20 år. Med stöd av en överåklagare som vägrat inleda en förundersökning med den lika fräcka som närmast skrattretande motiveringen att det rått delade meníngar om haveriets orsaker. När t o m rättsväsendet springer politiska ärenden är anarkin ett sorgligt faktum.