En vecka kvar till valet och valmaterialet från alla partier har kommit. När jag tittar på sverigedemokraternas material står det inte ett ljud om klimatet. Förutom invandringspolitiken finns det an fråga där SD skiljer sig från de övriga partierna i Riksdagen. Det är Josef Franssons närmast heroiska kamp för sans i klimatfrågan.
Men jag har aldrig hört Åkesson med en stavelse uttala något stöd för Franssons ageranden. Varför det? Törs han inte? Litar han inte på att skeptikerna till klimathotet kan ge fler röster än vad motståndet mot invandringen kan?
Sverigedemokraterna går fram med en riksdagslista för hela landet. Där återfinns Josef Fransson, en högskoleingenjör från Skövde, på elfte plats! På flera andra namn, både före och efter Franssons, står det riksdagsledamot. Håller den enda nyktra rösten i Riksdagen vad gäller klimatfrågan på att få silkessnöret? Varför är inte Fransson partiledare för SD, är den fråga jag vill ha svar på.
Om inte Franssons insats i kammaren lyfts fram av partikamraterna, vilken anledning har vi då att rösta på SD? Vi som är borgerliga, klassiskt liberala väljare förordande en liten stat och skeptiker, varför ska vi rösta på SD? SD är ett parti som i allt utom invandringsfrågan och Franssons klimatagerande är ett socialdemokratiskt parti. Hjälper det att kryssa för Fransson? Om inte, vad har man då vunnit med att rösta på dem?
I deras valmanifest nämns inte klimatfrågan. Den omnämns endast implicit som en miljö och energifråga. De skriver: Ett Sverige fritt från oljeberoendet med en stabil elförsörjning och rimliga energipriser till gagn för både företagen, välfärden och medborgarnas privatekonomi. Det är allt. Den officiella linjen går alltså med på vanföreställningen att tillgången på petroleumbränslen är ett problem för samhället.
Kryssa Fransson, eller rösta på något helt annat parti (som inte kommer in i Riksdagen), alternativt bara strunta i hela saken, det är de alternativ som erbjuds intelligenta väljare som genomskådat klimathotet.
Rubrikens fråga tycks ju ha fog för sig. Men det behöver inte handla om feghet, utan mer om ett taktiskt rävspel. Det är osäkert om Åkesson och hans närmast förtrogna förstår Franssons kritik. Likväl kan man mycket väl utnyttja denne ende klimatkritiker som lockbete för de många som genomskådat klimatskojeriet. Men vilka garantier har vi då för att F. i riksdagen kommer tillåtas att driva denna fråga – SD lär ju vara lika diktatoriskt styrt som det nymoderata bunkergänget. Är F en så stark personlighet att han i en sådan konflikt väljer att bli s k vilde? Om inte kan våra stödröster vara bortkastade.
Din spekulation om att sanningssägaren skulle vara på väg att få silkessnöret förstår jag dock inte, han står ju som nummer 11 på valsedeln och betydligt fler mandat än så kommer SD att få. Och visst skulle vi gärna se en partiordförande som klimatskeptiker, men räkna inte med folkhemsvänstern inom SD blir först ut. Däremot kanske Liberala Partiet i sista minuten lägger beslag på denna position, som du skrev häromdan har man utlovat ett besked. Det skulle inte hinna ge så många extra röster om en vecka, men vore ändå ett viktigt genombrott i en fråga som blivit ett lika stort tabu som en gång NATO eller idag asylpolitiken.
Som skogsägare kan jag i alla fall konstatera att Sverigedemokraterna har den mest skogsägarvänliga politiken bland riksdagspartierna. De vill inte ge mer pengar till skogsstyrelsen för mer kontroll av att skogsvårdslagen följs. De vill heller inte ha mer naturreservat. Den enda plumpen är att Sverigedemokraterna vill skärpa fornminneslagen.