Slutligen har Karsten och Beckman några förslag på lösning. Filosofin kring den moderna demokratin utvecklades under en tid av kungliga envälden. Byråkratin var liten eftersom den enväldige härskaren inte behövde så många för att hålla reda på räkenskaperna och utöva rättskipningen. Dessutom vore det kontraproduktivt att tillåta en svällande byråkrati som kunde konkurrera med härskaren om makten.
Så upplysningsfilosoferna utgick i de flesta eller samtliga fall från att även demokratin skulle kunna skötas med en liten byråkrati. Några var lite mer uppmärksamma och de förordade en konstitutionell demokrati, med begränsningar för politiker och byråkrati i deras ämbets(makt-)utövning. Även principer för självreglerande maktdelning presenterades. Vi brukar räkna dessa principer till klassisk liberal filosofi.
Dessa motågärder blev inte införda i alla demokratier när de sedan antog allmän rösträtt ungefär hundra år senare. Sverige gjorde exempelvis inte det vid de demokratiförändringar som infördes under 1900-talet. Då var faktiskt 1809 års regeringsform bättre balanserad mellan ständerna och byråkratins tillväxt.
Alternativ till demokrati så som den (de) ser ut idag, finns faktiskt. En variant kan sägas vara nattväktarstaten. En konstitutionell stat med endast försvar av rikets gränser och inrikes rättskipning som uppgift. I denna stat finns ingen drivkraft för en svällande byråkrati, eftersom det är förbjudet. Här finns ingen drivkraft för statligt initierade förändringar, eftersom det också är i princip förbjudet. Alla förändringar sker som marknadsmässiga frivilliga avtal mellan medborgarna. Folk röstar med sina pengar och vilka de upprättar avtal med.
Detta är alltså ett exempel på ett extremt decentraliserat samhälle. Har det decentralistiska centerpartiet någonsin propagerat för dylikt? Nej, de har ju sina egna korporativistiska organsiationer att tänka på, LRF, mejerierna, slakterierna, Lantmännen, skogsägarföreningarna.
Detta decentraliserade samhälle, vi behöver inte nödvändigtvis kalla det nattväktarstat, värnar om äganderätten och överlåter till myndiga vuxna att i frivilligt samförstånd forma de avtal de vill verka efter, samt med vilka de ingår dessa avtal.
Då sjunker till exempel trösklarna för inträde på arbetsmarknaden. Den högsta arbetsmarknadströskel som finns, återfinns i demokratierna. Man måste vinna ett val, för att bli den ende som erhåller det sökta jobbet. I det decentraliserade samhället blir envar sin egen regent. Uttrycket ”mitt hem är min borg”, kan åter få en reell innebörd.
På marknader med svag konkurrens strävar kapitalismen efter monopol. Men det gäller i minst lika hög grad på den politiska marknaden. Där alternativen till politiska beslut är få och minskande ökar statens makt. Makt centraliseras till Stockholm, Bryssel och FN. I ett decentraliserat samhälle skulle det inte ske. Vem skulle bry sig om politiska beslut om man var fri att teckna egna avtal med andra aktörer? Ett sådant decentraliserat samhälle skulle också effektivt motverka kapitalismens monopolistiska tendenser.
Karsten och Beckman ger exempel från Schweiz, som är ett mycket decentraliserat land. Man har exempelvis även i modern tid löst motsättningar mellan folk och språkgrupper genom att låta dem få varsitt eget självstyre, efter folkomröstning naturligtvis. Den schweiziska lösningen är alltså inte mer centralstyre, utan mer decentralisering. Låt dem som trivs tillsammans, verka tillsammans, och låt dem slippa verka med dem de inte trivs med. Ganska självklart, egentligen.
Men vem tror egentligen på decentralisering? Det är numera många, fast de kanske inte tänker på det. Alla som besöker Frihetsportalen använder internet, som är mycket decentraliserat och uppbyggt på frivilliga protokoll. Ändå utvecklas det, och nya bättre funktioner läggs till hela tiden. Wikipedia är vi många som använder och hänvisar till. Det är också en decentraliserad organisation på frivillig basis. Bitcoin är ett annat exempel, där folk via nätet försöker organisera ett finansiellt system på frivillig väg och med höga moraliska ambitioner så tillvida att det inte ska gå att manipulera, som de statliga centralbankerna gör.
Demokratierna har inte förnyat sig på hundra år. De tror att de inte behöver göra det, att demokrati är den slutliga lösningen. För socialister är det måhända sant. Men för frihetsälskande människor nyfikna på framtiden gäller helt andra ideal. Vad kommer demokratierna att göra när tillräckligt många med hjälp av lokala fysiska och internationella virtuella nätverk bara lämnar demokratierna bakom sig?
RSS – inlägg
Fantastiskt inlägg, tack Mats!
Det finns mycket att reflektera över detta som du har skrivit.
En sådan sak som pengars funktion i ett samhälle till exempel.
På ett sätt är ju pengar en slags omröstning där din lön blir ett mått på hur andra värderar din insats för övriga i samhället.
Likaså hur du, på det sätt du spenderar dina pengar, värderar andras betydelse för dig.
Ser man pengars funktion på detta sätt är de de en fantastisk form av demokrati
Du tar också upp exempel på fri programvara, det är bäst att tillägga att den är fri på så sätt att har du skaffat sådan programvara är du fri att bruka den efter behag.
General Public Licens känns lite bakvänd och förvirrande första gången man försöker sätta sig in i meningen bakom den.
På grund av att programvara är en så kallad oändlig resurs, en programvara har i praktiken inga fysiska begränsningar, blir det fel att jämföra den med fysiska saker som har en inbyggd fysisk begränsning.
Vad GPL handlar om är faktiskt att det är en licens där INNEHAVAREN av varan per definition även är ÄGAREN av densamma.
Har du införskaffat varan är du fri att göra vad du vill med den helt enkelt, den är DIN att bruka efter behag, ett försvar av din äganderätt med andra ord.
Citat ur första stycket av bakgrunden till GPL:
”De flesta programvarulicenser är skapade för att ta bort din frihet att ändra och dela med dig av programvaran. GNU General Public License är tvärtom skapad för att garantera din frihet att dela med dig av och förändra fri programvara — för att försäkra att programvaran är fri för alla dess användare. Den här licensen [General Public License] används för de flesta av Free Software Foundations programvaror och för alla andra program vars upphovsmän använder sig av General Public License.”
På grund av att den, som sagt var, är en oändlig resurs går det knappast att jämföra med fysiska saker.
Eller som grundaren av licensen på ett bra sätt försökte förtydliga: fri som i yttrandefrihet inte som fri/gratis öl.
Tack! Äran är dock inte enbart min. Jag har sammanfattat en bok på dryga hundra sidor och lagt till lite egna tolkningar. Läser man boken kan man få nya spännande aha-upplevelser.
Ang. den digitala världen, är det som du säger viktigt att förstå skillnaden mellan denna virtuella verklighet och fysiska värld vi faktiskt lever i. Jag fick en liten aha-upplevelse för drygt 20 år sedan när jag börjat med dator insåg att så snart något är digitalt så kan det kopieras i det oändliga – och alla kopior är original!
Den förändringen av våra relationer till original måste förr eller senare få genomslag i vår fysiska värld.