Jag fortsätter här att redovisa hur ett etablissemang lurar oss politiskt. Tror du att det är medborgarna som har tjänat mest på informationsteknologin? Att vi snabbt kan hämta och sprida information för att granska makten och göra vår röst hörd? Jo, man vill gärna tro det, men sanningen är nog att redan etablerad makt ligger långt före oss. Hur ska vi kunna finna fakta som stöd för våra uppfattningar när Google har bestämt att de vet vad som är sant och inte?
När de bindande besluten redan är fattade har vi inte ens deltagit i debatten. Frågorna väcks utan vår insyn och medverkan. Färdriktningen stakas ut utan att vi ens är redo för en resa. Jacob Nordangård har varit duktig på att avslöja makthungriga organisationer och deras nätverk. Han har till och med doktorerat i saken, men makten släpper inte fram kännedomen om hans avslöjanden. Graverande för demokratin, eller hur?
Kände du till FN-organet Global Compact? Det är en FN-organisation som vill styra marknaden genom att ge alibi till deltagande företag i ett ISO-liknande certifieringssystem. Hur är det med EU-organet Globe International, eller Avaaz? Nej, naturligtvis är de okända för nästan alla. Men de är dina nya herrar. Det är antidemokratiska organisationer som verkar i det fördolda tills de samlat på sig tillräckligt med makt för att kliva fram i rampljuset och diktera villkoren. De verkar alla vara en del av den riktigt stora kugghjulsverkstaden.
Problemet med NGOs är att dess existens bygger på vanföreställningen att det är många frågor som måste lösas politiskt, kanske alla, och NGOs ger vanligt folk en större chans att påverka. Detta är naturligtvis en ohållbar inställning, när de NGOs som får något inflytande alla är sock puppets. Sanningen är att det är väldigt lite som måste blir föremål för politik. Resten kan faktiskt med varm hand överlåtas till marknaden. Med politik menar jag här majoritetsomröstningar, organisering i intressegrupper etc. Allt, alla handlingar, alla idéer, alla uttryck, har naturligtvis en politisk dimension och är i den meningen politiska. På så vis kan sägas att allt är politik.
Detta innebär dock inte att man/vi är tvingade av någon naturlag att låta allt bestämmas politiskt, via exempelvis omröstning. Det går alldeles utmärkt att lika gärna (eller hellre) låta individerna fatta sina egna beslut på en marknad. Ja, det är också politik, en annan sorts politik. Nu drivs klimathotarpolitiken i hög grad av stora företag som vill diktera marknaden, inte konkurrera på den. Företagen utnyttjar politiker och NGOs legitimering av okunskap för att stärka sina positioner. Detta är inte kapitalism, om någon trodde det. Denna utveckling möjliggörs av socialismens beredvillighet att aktivt avskaffa frihet och marknadsmässig konkurrens. Både stora företag och politiska organisationer vill gärna ha kommandoekonomi, om de tror att de har chans att få bestämma.
Storföretagen, och de behöver inte alls vara amerikanska, politiker av alla sorter, tillsammans med FN och NGOs, håller långsamt på att flytta all makt från de demokratiska församlingarna och bortom grundlagar och konstitutioner. Att de gör det för att vinna makt och pengar är uppenbart. Men vad tror de sig vinna i längden? När deras ”samhällsfördrag” stelnat så till den grad att det kan upprätthållas gentemot all förändring endast med ett upptrappat våldsmonopol?
En förutsättning för att kunna bedra världen på detta sätt är att desinformationen fungerar. En av de mer hyllade och effektivare desinformatörerna är Desmogblog. Tillsammans med IPCC nästan en desinformationens källa. Ofta talar de dessutom för möjligheten att begränsa sina motståndares möjligheter att komma till tals i den allmänna debatten.
Om du tycker att ISIS verkar skrämmande, då borde du bli riktigt mörkrädd av vad dessa aktörer har för sig.
I sin strävan att framstå som godare än alla andra förfaller de Politiskt Korrekta till just de oanständigheter de anklagar rasister för:
Jag förstår ”rasist” som en person, som har fördomar mot en grupp mäniskor han inte känner. Han anser dess medlemmar dumma, oärliga eller avskyvärda av någon annan anledning. Det är därför anständigt att avsky, förtala och mobba dess medlemmar.
Det är precis så som Sveriges journalister och rikspolitiker behandlar folket i och kring SD.
De verkliga rasisterna i Sverige är dessa hycklande journalister och politiker. De är dagens fariséer. Och vandrar träget på vägen mot fascism.
Ja, många tror att de står på vänstersidan mot ett förtryck från högersidan. Men verkligheten är idag sådan att det är en elit, från höger till vänster, som samordnar sig för att uppifrån förtrycka massan. En vertikal maktordning. Det tjänar deras syften att vi vanliga medborgare kivas inbördes om vänster och höger, horisontellt på vår underordnade nivå.
Eliten av överstatliga organisationer som FN, EU, Nato, lierar sig med storföretag i alla branscher och utvalda NGOs (varav många är sock puppets) för att bilda den nya supermakten. Inför allmänheten spelar de en teater som ska få oss att tro att de förhandlar mot varandra och att någon av dem alltid gör det med vårt bästa för ögonen. Den intentionen har dock ingen av dem någonsin.
Tittade in på Desmogblog. Hittade följande ”An extensive database of individuals involved in the global warming denial industry”. Alla personerna som är inblande i ”förnekarindustrin” alltså. Några svenskar hedrades med namn i listan som Wibjörn Karlén. Sakande Peter Stilbs med flera -:), kanske inte så kända i USA. Judith Curry och Christoffer Landsea fanna med. Undrar när de ska ta med Lennart Bengtsson. Mest en lista över forskare som vågar tänka kritiskt. De ansvariga för bloggen skröt i alla fall inte med någon naturvetenskaplig utbildning. Det var en PR-person Jim Hoggan och en gammal frilansjournalist Brendan DeMelle.
Det tragikomiska med sidan är att den högste ansvariga, Hoggan, skryter med att han är en erfaren PR-konsult och att sidans främsta syfte är att avslöja förnekarnas PR-trick!
Hur mycket nyttig idiot kan man vara?
Georg Henrik von Wright, från ett tal på en datakonferens 1972:
”De tidigare faserna i den industriella utvecklingen accentuerade ett motsatsförhållande mellan två samhällsklasser, kroppsarbetare och borgare – kapitalister. Denna utvecklings ideologiska frukt var socialismen. (…) Den s.k. andra industriella revolutionen (dvs automations- och datateknik) skärper ett motsatsförhållande av annan art. Det (som) råder mellan å ena sidan vad som kunde kallas ”den vanliga människan” – likgiltigt om ”borgare” eller ”proletär” – och å andra sidan en elit av teknokratiska experter och politiska beslutsfattare.
Automations- och datatekniken möjliggör en i historien hittills okänd koncentrationen av makten i ett samhälle. (…) Den enskilde känner sig hotad av överpersonliga makter, som är honom främmande, och manipulerad för ändamål, som han varken tillfrågats eller underrättats om. (…) Jag tror det är en sida av det moderna livets dilemma, att den nya fas i industrialiseringsprocessen, som inträtt med automationsteknikens genombrott, ännu saknar ett fullt utvecklat ideologiskt komplement. (…) Vi lever i dag, ville jag säga, i ett motsvarande förmarxistiskt skede för den andra industriella revolutionens del. Det finns gott om fantaster och profeter, men det finns ännu ingen mogen programförklaring för vägen mot ett mänskligare samhälle.”
Ur ”Människor, matematik och maskiner”, som ingår i Humanismen som livshållning.
Tänkvärt av von Wright. Påpassligt uppmärksammat av dig!
Jag håller med honom och jag har medvetet, men hittills omedveten om den formuleringen av von Wright, sökt finna vägar att formulera en hållning som gör individen till herre över sina egna beslut, även i en kollektiv kontext.
Ännu har jag inte lyckats till belåtenhet, men jag har i vart fall identifierat ett antal frågor eller problemområden som måste adresseras.
En sak som automationen gör, är att den anonymiserar besluten. Människorna kan göra sig kända för varandra i en omfattning som vi aldrig tidigare kunnat drömma om. Samtidigt blir besluten som påverkar, de som fattar dem och deras bevekelsegrunder allt mer okända för oss. Det måste väl ändå betraktas som ett demokratiskt dilemma? Hur ska man veta vem man ska rösta på, när man inte vet vem som i slutänden kommer att bestämma, eller vad?
Föredrar din tolkning framför von Wrights. Det handlar om en kris för demokratin, inte om någon logisk eller ofrånkomlig konsekvens av den industriella utvecklingen, som den senare tycks mena.
Spännande att bli jämförd med en sådan gigant som von Wright! När han skrev det där 1972 var han några år yngre än jag är nu, och jag blott en yngling.
En dator var då i huvudsak en logikmaskin och inte ett verktyg för spridning av personligt nonsens. Den utvecklingen kunde varken von Wright eller någon annan föreställa sig.
Ändå tycker jag mig se likheter i hur vi uppfattar att den tekniska utvecklingen manipulerar oss. Automationens logik skapar anonyma teknokrater vars påbud inte kan ifrågasättas, för den funktionen finns inte installerad i varken mjukvara eller hårdvara.
von Wright kallade sig själv en pessimistisk logiker, jag är nog mer en frustrerad logiker. Att det ska vara så svårt att få ordning på världen, det borde ju vara ganska enkelt! Men kaoset, kaoset! Det trotsar logiken, har sin egen logik som inte låter sig fångas av de förenklade modeller vi klarar av att hantera logiskt.
Om han var humanist, enligt egen utsago, så är väl jag också det. Men även Hume-enist, för att uthärda kaoset.