Idag presenteras Nobels Fredspris. Spekulationerna är många och ingen är självskriven. Jag tycker mig ha märkt ett skifte och en splittring i vad som betraktas som önskvärd utveckling. Det är den splittring som sker mellan förnuftsorienterade människor och auktoritetstroende som hellre håller sig fast vid sina fördomar i religiöst nit.
Man kan exemplifiera det genom att peka på hur begreppet mänskliga rättigheter uppfattas. När det skapades handlade det om negativa rättigheter, om rätten att slippa bli illa behandlad, slippa tvång. Rätten till frihet, försvaret av äganderätten, rätten att uttrycka åsikter, rätten att välja sina ledare, rätten att flytta, rätten att välja yrke, etc.
Men alltmer har fokus flyttats till att handla om positiva rättigheter. Om rätten att få ett bekvämt liv. De positiva rättigheterna handlar alltid om rätten att få något som andra betalar för. Det är rätten till gratis skola, gratis sjukvård, gratis tillgång till andras egendom, lika ekonomisk situation ”välfärd” oavsett förmåga att skapa den, rätten för minoriteter att få bättre villkor än majoriteten, etc.
Detta skifte i uppfattning stöds och marknadsförs av populärkulturen. Istället för att befrämja förnuft framhålls fördomsfullt en tro på att auktoriteter kan och har rätten att lägga människornas liv till rätta. Den norska Nobelpriskommittén har allt för ofta valt att premiera företrädare för den senare kategorin.
Nobelkommittén har väl delvis tittat i rätt riktning med dagens utnämning. Pristagarna är för det mesta förnuftiga. Men jag har kritiserat Malala tidigare för att underförstått acceptera auktoritetstroendet.
https://www.frihetsportalen.se/2013/10/religionskrigets-vinnare/
Satayarthi känner jag endast till för hans arbete för barn. Men han har inte (beretts tillfälle att) talat nämnvärt inför en europeisk allmänhet. Så hur han har det med auktoritetstron vet jag inte.
Det är svårt det där med ”kvinnor”! Varför skall man tvingas ”respektera” kvinnor för kvinnors skull,
t.ex. om dom bränner sedlar inför ögonen på hela svenska folket på bästa tv tid och samtidigt förledas att ringakta den arma kvinnan i Syrakusa som vi påmins om den 13 December varje år.
Där träffar du en nerv Samuel. Motiveringen för årets pris är deras arbete med och för barn. När SVT intervjuade folk på stan frågade de bara om flickor och kvinnors rättigheter. De måste ha svårt med norska språket, eller kan det vara något annat?