Jag skrev igår om Robert Kennedy Jr:s förslag om att kriminalisera ”klimatförnekelse”. Det kan bli värre, David Cameron, konservativ premiärminister i Storbritannien föreslog i sitt tal i FN att de ska kriminalisera tal och tankar som kan tjäna som inspiration för islamisk terrorism. Cameron avser säkert endast ISIS och islamisk terrorism. Det låter kanske bra, men var slutar det?
Visst är den islamiska terrorismen avskyvärd, liksom all terrorism. Men om man kriminaliserar allt som inspirerar terrorister, hur ska vi då kunna fortsätta med våra liv, vår dagliga gärning? Ytterst är det ju det som är normalt för oss som är måltavla för terroristerna, det som aktiverar deras gärningar.
Jo, man kan säga att det finns i sig fredliga kommentarer som kritiserar vårt sätt att leva, vår samhällsordning. Man kan även fina viss sanning i att sådan fredlig kritik ger näring till blodtörstiga terrorister. Men om den fredliga kritiken, berättigad eller ej, förbjuds, hur ska vi då kunna upprätthålla det öppna samhälle vi vill värna?
Camerons avsikter må vara goda, men han öppnar dörren till en utveckling som i värsta fall inte är ett dugg mindre totalitär eller blodig än den ordning ISIS står för. Då är inget vunnet. Jag betonar i värsta fall, det behöver inte nödvändigtvis bli så. Men var finns spärrarna? Hur vet vi att det imorgon inte gäller kritik mot exempelvis klimathotet? Hur vet vi att statens styrning inte kommer att gälla markägares rätt att sköta jord och skog, att jaga? Hur vet vi att inskränkningen i rätten att kommunicera inte kommer att omfatta rätten att resa vart man vill eller tala med vem man vill, att kritisera allt man anser behöver ändras? Det är inte menat så, men lagar på glid är farliga lagar.
Hur skyddar man sig som fredlig debattör från att bli stämplad som terrorist? Hur skyddar rättsstaten och lagen oss som individer från övergrepp från det paranoida samhället?
Jmfr m de pojkarna som skrev och debatterade om jämställd jämställdhet och som blev så illa otrevligt bemötta och hotade att de tystnade. Hotade av feministerna.
De har jag möjligen missat, eller menar du Pär Ström och någon till?
Jämförelsen, är den att jag och andra samhällskritiker riskerar att råka lika illa ut?
Ja, vad blir nästa steg? Förbjuda alla verktyg som även kan användas användas i ont uppsåt? I så fall adjö hammare, såg, yxa, slägga…
Nä, inse att allt kan missbrukas och då gäller det s.a.s. stoppa de som missbrukar och inte totalförbjuda alla de verktyg som KAN missbrukas.