Under andra halvan av 1800-talet växte flera rörelser fram ur vetenskap och filosofi. Rörelser som påverkar oss än i denna dag. Ända från upplysningstiden och framåt hade vi utvecklat ny kunskap på flera områden och låtit dessa kunskaper tjäna oss. Matematiken, naturvetenskapen och humaniora gav oss industrialismen, jordbruksrevolutionen frihetsidealen och marknadsekonomin. Från cirka 1850 kom back-lashen.
Industrialismen gav fackföreningsrörelsen, vars ideologi kläddes i ord av Karl Marx. Insikterna i biologi och arv gav oss utvecklingsläran, vilken resulterade i socialdarwinism och rasism. Rädslan för denna frukt från kunskapens träd gav en religiös väckelse. Ökad indivduell frihet och minskad social kontroll gav exempelvis dryckenskap, vars motkraft blev nykterhetsrörelsen. Alla dessa rörelsers gemensamma nämnare är kollektivism och styrning av människorna uppifrån.
Kring sekelskiftet 1900 hade de börjat utkristallisera politiska ideologier, fascism, nazism och kommunism. De var alla kollektivistiska och förordade toppstyrning, kommandoekonomi etc. I enlighet med socialdarwinismen skulle varje nations folkstam förädlas, inte minst för att folken i både de nya och de något äldre nationalstaterna skulle vinna utvecklingsracet mot de andra folken och staterna. Rasism blev en del av denna utveckling, födelsekontroll och tvångssterilisering av de egna men undermåliga medborgarna en annan.
Nykterhet skulle tvingas på folket för både nationens och individernas bästa. Den amerikanska förbudstiden blev det största blodbadet sedan inbördeskriget 50 år tidigare. Det skapade en misstro mot staten som nationen inte hämtat sig från ännu. Detta skildras väl i TV-serien Boardwalk Empire. Där visas också en annan rörelse, hur den religiösa pietismen blev de konservativas reträttpost.
I hela västvärlden och även stora delar av övriga världen har dessa decennier satt sin prägel på tillvaron in i våra dagar. Kan individuell frihet missbrukas? Självklart! Men kommer den att missbrukas av alla? Knappast. Även frihet brukar regleras med lagar och överenskommelser individerna emellan. Men de kolletivistiska rörelserna nöjde sig med att inskränka individens frihet och göra henne ansvarig inför kollektivets topp, inte gentemot andra individer, den fria medborgarens likar.
Kan kollektiv makt missbrukas? Självklart! Kommer den att missbrukas? Definitivt mer självklart och med svårare konsekvenser för såväl individ som samhälle. Där är vi nu. Kollektivet har i hundra år försökt reparera sina misstag med ännu mer kollektivism, numera i global skala med exempelvis klimathotet. Man har inte ens människans välbefinnande som fokus längre. Antropocen idévärld har ersatts av intrinsikal.
All politik idag är mer eller mindre renodlad socialistisk kollektivism. Den frihetliga liberalismen finns kvar som teori, men har nästan helt utplånats från politiska arenor. Konservatismen har låst in sig i sin kreationistiska världsbild. Varje gång de försöker komma ut och påverka politiken hamnar de fel eftersom deras karta inte stämmer med verkligheten. I praktiken hemfaller de i socialism med borgerliga manér.
Den politiska debatten känns idag mer infantil än den var för femtio år sedan. Kanske för att jag var barn då och de vuxna så gamla, eller för att jag nu är gammal och politikerna så unga. Men mest tror jag att den är infantil för att den är navelskådande och vägrar ta ansvar. Politiken skyfflar ansvaret för politiska beslut vidare till andra instanser, men vägrar konsekvent att låta individerna fatta egna fria beslut med överblick över såväl konsekvenser som ansvar. Infantiliseringen är en konskvens av undersåtefieringen.
Jag skulle kunna fortsätta beskriva detta onda i evighet, men det är inte min avsikt, önskan eller uppdrag. Jag skulle vilja presentera en lösning, en förändring som åtminstone har en liten chans att vinna majoritetens gillande i ett allmänt val. Jag har inte kommit så långt och gör det kanske inte heller. Förmodligen behöver vi vara flera som i samverkan utvecklar idéerna och slipar argumenten, utan att bli en kollektivistisk rörelse.
Låter spännande. Ja, tillsammans är en god idé, som Konsum säger. Tillsammans för individualism, humanism och antropocentrism.
Jag återkommer hela tiden till att samhället lider av en sammanblandning av altruistisk moral och statens uppgifter. Statens uppgifter är eller borde vara att försvara den enskildes rätt att vara precis så oförnuftig eller omoralisk han vill, så länge inga andra människor lider men. Staten ska alltså inte ägna sig åt att påtvinga sina medborgare altruistisk moral. Som när Löfvén säger att han inte kan samarbeta med SD för att ”de inte tror på människors lika värde”. Vad menar han då? Menar han att svenska staten inte ska prioritera svenska medborgare framför utländska medborgare? Jag trodde annars det var själva meningen med staten…
Det politiska problemet i många demokratier idag är väl att politikerna uppfattar att staten har ett intrinsikalt värde som politikerna är satta att försvara till varje pris. Medan konstitutionerna uttryckligen säger och medborgarna anser att statens uppgift är att värna de egna medborgarnas negativa rättigheter.
Här är diskrepansen mellan mål och medel avsevärd och politikernas tondövhet förfärande!
Tyvärr har väl mänsklighetens historia visat att utan nöd och elände sker inga förändringar.
Vem minns inte Cladius resignerade uttryck när Caligula blivit kejsare i Rom, ”låt varbölden brista”.
Hur skall man begära att en generation som är så totalt degenererad genom att socialisterna tvingat oss att bli beroende av kollektivistiskt tankegods och politiska nycker som t.ex. att göra oss ännu mer beroende. Förmodligen kommer dom att tvinga oss till kollektivt självmord. Det är väl de tankarna Reinfeldt leker med när muslimerna vid nästa val uppnår 12,9% eller mer av valmanskåren!
Du står mitt i en enorm förändring.
Det svåra är alltid att se den just då man står mitt i den….
Kanske att just det du eftersträvar är just det som nu uppstår?!
Men inte utan konvulsioner.
Politiken kämpar för att göra sig hörd.
Och hålla kontrollen över folket och utvecklingen…
Den dag då globaliseringen är total så gör vi hellre affärer med grannen..
Trots att vi har kontakter över hela planeten…
Men striden handlar om frihetens möjligheter.
Eller omöjligheter.
Hoppas du har rätt, att vi står mitt i en förändring. Jag ser bara behovet av en rejäl förändring, jag ser inte att den är i vardande.
Själv är jag något mer optimistisk och ser en rejäl förändring i vardande, i snigelfart just nu, men med gott hopp om ett rejält språng ganska snart. T ex vid en punkt där en majoritet av de borgerliga väljarna börjar inse hur lurade de blivit av sina egna partier. Lockade av falska paroller om frihet, konkurrens och företagssamhet har de förmåtts rösta på en i grunden socialistisk politik. De få – ingalunda oviktiga men alltför små – stegen i rätt riktning har dränkts av fler och större steg åt motsatt håll. Med klimatnojan, asylpolitiken, rättsrötan och framtidsimperialismen (skuldbergsbyggandet) som några av de värsta exemplen.
Är det inte denna växande insikt som ligger bakom moderaternas stora väljarförluster till SD, det i dag enda alternativet? Och liknande revolter växer ju fram med stormsteg även i England och Tyskland (UKIP och det nya, tyska anti-EU-partiet, som i nästa val troligen får en vågmästarroll).
Så tåget är nog redan i rullning och blir lika svårt att stoppa som de omtalade mobiliseringstågen i upptakten till första världskriget. Fast denna gång, dessbättre, med en positiv innebörd.
Vad man kan förvånas över den bristande viljan bland fristående borgerliga ideologer att bidra till skapa det goda samhälle som ligger inom räckhåll? Låter de sig passiviseras av att själva tillhöra en etablerad elit som lever gott i det socialistiska paradiset, medan bördorna axlas av Utanförskapets ansiktslösa miljjonarmé och av framtida generationer?
Om individen vill ha frihet att läsa böcker om t.ex. upplysningstiden behöver det finnas ett bibliotek. Vem ska ha ansvar för att det finns ett bibliotek? Kommunen, marknaden, olika kooperativ, olika sociala rörelser, staten etc?
Om individen vill följa upplysningsidealet om bildning behövs kanske ett utbildningssystem. Vem ska ha ansvar för att det finns ett (fungerande) utbildningssystem? Kommuner, staten, EU, företag, olika kooperativa organisationer etc.?
Om individen vill få möjlighet att bli bildad, få möjlighet att få mat, uttrycka sina tankar fritt, resa fritt, leva länge etc. behövs en omgivning som ger denna möjlighet. Mätningar visar att individer i genomsnitt i Sverige lever mycket längre, har högre utbildning, är flera gånger rikare etc. än t.ex. under 1850-talet.
Om upplysningstanken var friare under 1850-talet samtidigt som samhället och människorna idag lever ett liv som på många sätt skiljer sig från hur människor levde under 1850-talet – hur ska vi kunna förklara detta?
Under perioden 2006-2014 hade Sverige fortsatt ekonomisk tillväxt, det vill säga vi blev rikare, arbetslösheten ökade inte. den ekonomiska ojämlikheten ökade något men det har den gjort under 30 år. Ändå förändrades det politiska klimatet. SD gick från 2% år 2006 till 13% år 2014. Hur kan vi förstå denna politiska förändring? Beror det på att medborgarna tycker att SDs politik, med rötter i (ny)nazismen är bra eller beror det på att de tycker att övriga partiers politik är dålig? Eller både och?
Om mänskligheten sammantaget har blivit så oändligt mycket ekonomiskt rikare under de sista hundra åren och samtidigt inte är nöjda med sina liv så kan man fundera på vad det beror på. (Dock oerhörda skillnader mellan världens 7 miljarder individer.)
Ett problem med nöjda människor är att det finns inte incitament för att skapa de nödvändiga innovationerna, de nödvändiga ökade avkastningarna/vinsterna för att den ekonomiska samhällsutvecklingen ska kunna fortsätta. Alltså finns det bl.a. reklam som talar om för oss, var inte nöjd – och människor köper sig vidare genom livet och för att köpa behöver vi arbeta och producera mer.
Nu har även politiken blivit marknadsanpassad, ”kommodifierad”, politiker blir ”varunamn” på ett annat sätt än tidigare. Marknadsmätningar (dvs. opinionsmätningar) görs ständigt för att få information om marknaden (dvs. av partisympartier).
Kanske är det så att den politiska förändringskraft som många eftersträvar finns varken inom vårt nuvarande politiska system eller inom vårt nuvarande ekonomiska system, utom i det något fragmenterade civilsamhället, t.ex. genom bloggar, nätverk, lokala mötesplatser etc.
Många frågor och antaganden. Varför måste det finnas ett bibliotek? Vad är det för fel på bokhandel? Eller bokcirkel?
Svenskarna är rikare idag än 1850. Ja, men vi är också betydligt mer skuldsatta. Hur får du det att gå ihop?
När det gäller SD ser jag tre orsaker. De kritiserar invandringspolitiken, men får skäll för att vara rasister. De har som enda parti i riksdagen tagit en helt annan inställning till klimathotet. De andra partierna mobbar SD och därigenom deras väljare. Det upprör folk.
När lantbrukstidningarna inför valet hade frågor & svar med alla partierna hade SD som enda parti de enda någorlunda rätta svaren för landsbygden. Men det har nog pekat mindre roll.
Den förändringskraft du talar om på nätet instämmer jag i. Med Frihetsportalen försöker jag dra mitt strå till stacken.
Visst är det många antaganden, men det är väl det som möjliggör att vi människor handlar occh agerar. En fråga jag här tycker är central är varför människor agerar som de gör i olika situationer.
Och då har jag ingen annan förklaring än att det måste bero på både människan som individ och på individens omgivning.
Om ditt mål är att öka individers frihet behövs således antaganden om både människan som individ och om individers omgivningar.
Jag framför här några av mina grundantaganden:
a) individers omgivningar har förändrats över historiens förlopp
b) detta har också gjort att människan som individ, t.ex. vad gäller hälsa, livslängd etc, har förändrats över tid
c) historien upprepar sig aldrig på exakt samma sätt bereonde på a och b
d) individer har biologiska och psykologiska mekanismer som villkorar vad som är möjligt och inte möjligt att göra för dem
e) människan har möjlighet att genom vetenskap, t.ex. genmaniupulering, påverka en del av mekanismerna som omnämns i d
f) att e är möjligt kan i sin tur förklaras av att individers omgivning, t.ex. vetenskapssamhället, har förändrats över tid
En annan dimension handlar om värden, vad människor värdesätter i livet och i vilken mån dessa värden har förändrats över tid. T.ex. i vilken mån har människan satt begreppet ”frihet” högst? Här visar det sig att i mätningar av värderingar under senare delen av 1900-talet har Sverige och Skandinaviska länder ofta en topposition av att värdera frihet högt?Stämmer dessa mätningar? Om ja, vad kan i så fall förklara att individer värderar frihet så olika, t.ex. bereonde på vilken stat de lever i?
Vad är dina grundantaganden om människa och samhälle?
På vilka sätt kopplar du dessa grundantaganden till begreppet ”frihet”?
Det enkla svaret (om grundantaganden), är att folk lägger olika betydelser i ordet frihet. Alldeles för många menar bekvämlighet och trygghet betalad av någon annan. Dessa människor röstar för högskattesamhället och rätten för staten att ta värden från vissa för att ge till andra. för mig är detta ett ofritt samhälle, eftersom de som skapar värde blir rånade på det.
För mig är frihet rätten att göra egna val OCH ansvaret att leva med konsekvenserna. För att erhålla denna frihet måste jag delta i bildningskampanjen för att förmå de andra människorna att förstå värdet av denna frihet.
Ditt exempel med svenskars värdering av frihet verkar mer redovisa ett missförstånd om vad frihet är. De tror att frihet är högskattesamhällets ofria bekvämlighet och inbillade trygghet. Det är så vi undervisats av socialismen i mer än ett halvsekel.
Äh, så länge det finns 11-åringar som slukar 10 böcker i veckan behövs det nog bibliotek. Där finns det inga alternativ. Panka studenter etc. Det finns en stor potential i biblioteken till att bli en fyrbåk för demokrati och folkbildning och samhällsdiskussioner.
Biblioteken gör aktiva urval av vad som är lämpligt för medborgarna att läsa. Viss censur är de till och med ålagda. Engagerade föräldrar kan hjälpa sina 11-åringar bättre än biblioteken, tror jag.
Biblioteken är oerhört viktiga oavsett ev. censur. Ett barn som är nyfiken, kreativ, reflekterande och kunskapstörstande kan omöjligt tillfredställas av föräldrars ev. styrning och censur av de böcker som barnen tillåts att läsa, få föräldrar har dessutom råd att införskaffa den mängd böcker som dessa ungar ”slukar” Men bokköp är viktiga, i en bokhylla där samhällskritik befinner sig, så tar den läsande ungen ut de böckerna och läser dem, förr eller senare. Varje individ är unik och har olika behov, föräldrar kan vägleda till viss del, men en hård styrning av läsandet vore ett fatalt intellektuellt övergrepp. Shakespeare, Strindberg, Voltaire, Lagerlöv, Ferlin, Moa , Dickens, beatnick författarna, poeterna, Robert Jordan som exempel är den typ av litteratur som en bokläsande unge med största sannolikhet stöter på i biblioteks hyllorna, olika författare som precis som den läsande ungen tillbringar lång tid i tystnad, många författare skriver för att de anser att de har ngt. att tillföra om hur det är att vara individ och medmänniska i en komplex värld som hela tiden är satt i förändring och där den stora massan genom historien förs bakom ljuset. Barnet får på så sätt en spegel, att kika in i, fylld av olika nyanser, tankar och ideer som hjälper till att forma den egna identiteten, den egna styrkan och kraften i vetskapen om att vara unik, och samtidigt vara en del av ett strävande kollektiv, att det existerar många olika sätt att ta sig an och se på den verklighet som omgärdar varje unik individ, genom historien, en verklighet som både är underbar, kärleksfylld, vacker och belastad av och fylld av konflikter, krig, hat, svek, vemod, sorg och svårmod, inte minst med tanke på det existensiella svårgreppade att vi alla en dag kommer att försvinna in i vad vi rubricerar som döden tom. de omkring oss som vi älskar allra mest. Allt detta tycks ju vara varje människas arvedel som ingen kan undgå och som vi alla tvingas hantera. Att barn läser böcker och i massor är oerhört viktigt för den egna utvecklingen, för tröst, för insikt, för ett igenkännande och för ett bra civiliserat samhälle och jag har svårt att tro att den läsande ungen som vuxen hör till den kategori som är som mest lättstyrd och manipulerad eftersom ett läsande barn lär sig snabbt att det klarar av att vara ensam och att det är ok. att se på världen med egna ögon och reflektera över vad som sker och varför. Att barn i dag stirrar ner i läsplattor, spelar idiotiska spel och ser på indoktrinerande barnpogram ser jag däremot som ett redskap för att fördumma kommande vuxna. I en värld där barnen inte pratar med och träffar sina föräldrar så ofta, ibland beroende på att föräldrarna är ivrigt sysselsätta sig med att föreviga avkomman och prata om den på diverse bloggar etc. så torde nog biblioteken utgöra en livräddningsplanka, inte minst från den hårt styrda censurerade, narcissistiska kulturmaffian, som visserligen är beläst men som fångades in och ”våldtogs” i en malström av förljugenheter, tillsammans med sina räntor, amorteringar, livsstilar innan de hann ombilda sig till ngt. mer praktiskt för att rädda sin moral och etik. I dessa sk. bildade hem , där förljugenheten härskar drabbas barnen hårt, för föräldrarna vet nog i många fall att de är lydiga slavar, och är drabbade av förnekelser. Barn ser ofta på den verklighet som omgärdar dem med klarare ögon än de vuxna och upplever dissonansen från vad som sägs i hemmen och vad de själva uppfattar av omvärlden som ytterst kvävande. Biblioteken är ngt. av det bästa som vi medborgare kan frossa i , dessutom är jag övertygad om att en läsande unge förr eller senare kommer in på denna sorts webbsidor eftersom deras kunskapstörst är oändlig och de får genom sitt läsande ett försprång till ett kritiskt ifrågasättande, som vida övergår deras infångade föräldrars förmåga, för dessa har lurats till att tro att de blir av med heder, ära, karriär och mat på bordet om de säger vad de tänker, vilket delvis är sant….. men det skulle vara betydligt bättre för hela familjen om de tog smällen, än att vara slavar……när dessa ungar börjar sätta sig in vad GMO, Monsanto, Chemtrail, NWO, depop innebär, för de är ute på nätet och söker information, så kan det vara en fördel att luta sig mot bibliotekshyllorna och lugnande konstatera som Strindberg ”det är synd om människorna”
Ett härligt inlägg, zonja! Men ett tips, använd returtangenten då och då. Man tappar ju nästan andan av att läsa en text på full gas.
Till Åke Sundström!
Din beskrivning av samhällsutvecklingen är intressant, men det väcker ett antal frågor – ja främst fyra frågor.
1) Du skriver bla. om en ”etablerad elit som lever gott i det socialistiska paradiset”. Kan du definiera denna elit lite närmare. Vilka egenskaper, resurser etc. menar du kännetecknar denna elit? Finns det en elit eller har vi att göra med flera eliter, t.ex. en ekonomisk elit, en politisk elit, etc. Om det rör sig om flera eliter funderar jag på i vilken mån och på vilket sätt de interagerar med varandra, t.ex. i form av ”vänskapspolitik”. I vänskapspolitik involveras såväl en politisk elit som en ekonomisk elit i ett ömsesidigt förhållande. Är det det sistnämnda ömsesidiga förhållandet du menar eller är det något annat?
2) Du skriver att ”bördorna axlas av utanförskapets ansiktslösa Miljonarme och av framtida generationer”. Vilka grupper av människor menar du här ingår i utanförskapet? En miljonarme´ ger associationer till en potentiell förändringskraft, om de samordnas som en armé. Är det så du tänker?
3) Menar du att en elit exploaterar resten av mänskligheten? Om det är det du menar, på vilket sätt skiljer sig denna analys från en Marxistisk klassanalys?
4) Du skriver att ”det goda samhället är inom räckhåll”. Vad menar du kännetecknar ett gott samhälle? Hur bör vägen/medlet för färändring vara för att utveckla ett gott samhälle?
Det är välkommet med fler debattdeltagare, inte minst ifrågasättande sådana. Men ögna gärna igenom vad jag skriviit under året, allt finns i det välordnade arkivet, där du kan söka på namn eller ämne. Så sent som i augusti skrev jag t ex ett inlägg som handlade just om hur vi kan skapa ett bättre Sverige, med konkreta förslag till ekonomiska och politiska reformer i liberal men också egalitär anda. Där kan du få svar på din fjärde fråga. Så jag nöjer mig här med några korta kommentarer till de övriga tre:
1. Den elit jag syftar på består av våra politiska partier och ett numera genomkorrumperad forskarsamhälle. Huvudproblemet är att de tidigare fria universiteten förlorat sin självständighet och numera styrs av politiskt utsedda makthavare. Graden av pluralism har dramatiskt minskat, medan den intellektuella prostitutionen tagit sig alltmer skrämmande uttryck, i synnerhet i s k känsliga och mer eller mindre tabubelagda ämnen, som klimatfrågan eller migrationen. Den ekonomiska eliten är en passiv aktör, vars intressen likväl – och av goda skäl – ges hög prioritet, även om Reinfeldt, i en taktisk fint, kallade näringslivet för ett ”särintresse”. Förlorarna är de arbetslösa, fattigpensionärerna och – framför allt – våra barnbarn.
2. Nej, jag tillskriver inte utanförskapets människor någon större förändringskraft, eftersom de flesta i denna armé tror på den starka staten – men samtidigt skändligen övergivits av sina vänsterristiska språkrör och dessutom av den Alliansregering som kom till makten med hjälp av löftet att återställa full sysselsättning (precis som efterträdaren!). Att revolutioner (även borgerliga sådana) äter sina barn är ingen nyhet.
3. Svar ja, i den meningen att parasitära eliter finns i flertalet länder, med Schweiz som ett lysande undantag, tack vare en fungerande gräsrotsdemokrati med beslutande folkomröstningar. Även vårt östra Finland fungerar hyggligt – många decennier av kärva ekonomiska villkor har förhindrat excesser av svensk modell. Men detta har förstås ingenting med Marx att skaffa. Gräsrotsmakt var ju inte precis hans cup of tea.
Till Mats!
Du undvek frågan om hur individer och omgivande samhälle är beskaffade. Du utgår från en värdering, frihet, och detta värde ligger sedan som filter för en analys.
Du utgår i denna analys från att det är någon som skapar värde, vilka är de som skapar värde? Utgår du från socialdemokraters och moderaters syn på arbete, dvs. det som skapar värde är lönearbete/företagande? Eller finns det jobb som är av värde, som behöver göras, men som inte ger värde i form av lön eller andra materiella förmåner? Det sistnämnda frågan leder till frågan: Vilka jobb behöver utföras? Hur kan varje individ ta ansvar för vilka jobb som behöver utföras?
Hur tänker du att människor kommer att fungera i det samhälle du vill bygga upp. Du vill åstadkomma en förändring, men vill i denna förändring lägga ansvaret på varje individ att ditt förslag till förändring är varje individs ansvar.
Och du framhåller, med stöd av historien, att varje form av kollektiv rörelse leder (ofta) till ett förtryck av individen.
Bygger inte din analys på de redan frälsta, de som redan har materiell, intellektuell etc. frihet. Det är deras frihet du vill utveckla? Eller tänker du dig att 7 miljarder människor kan utvecklas utifrån din analys, ditt antagande om frihet?
Se även min kommentar till Åke Sundström!
Pär, först av allt. Om du klickar på ordet svara under det inlägg du vill svara på, så dyker det upp en ny svarsruta. Skriv svaret där så läggs svaret till direkt efter det inlägg du svarar på, dessutom med ett indrag som markerar att det är ett svar och inte ett fristående inlägg. Resonemangen blir lättare att följa på det viset.
Jag ser inget behov av att beskriva hur individer eller samhällen är beskaffade. I ett fritt samhälle får individerna vara beskaffade hur de vill. Samhället blir sedan beskaffat därefter.
Jag förstår att du som sociolog har egna och/eller inlärda uppfattningar om vad som är värde och hur det skapas. Jag tänker inte låta detta bli en oändligt slagväxling om värde. Men kan säga följande:
Högskattesamhället tar (konfiskerar) inte bara värden skapade via arbete. Det tar även värden anskaffade värden som kan vara köpta med avkastning från skapade värden. Exempelvis tas värdet av rådighet över egendom som kan ha anskaffats på flera olika sätt (köp, lån, arv, gåva), för olika ändamål som ägaren önskar förverkliga.
Vidare är inte allt lönearbete värdeskapande. Exempelvis är allt klimatarbete i huvudsak kontraproduktivt. Produktion är ett sätt att skapa värde. Handel ett annat. Så jag kanske inte ställer upp på samma definition av värde som moderater och sossar.
Att det finns ideellt arbete som skapar värde är knappast någon hemlighet.
Att fråga efter hur människor är beskaffade eller kommer att fungera i ett frihetligt samhälle låter mycket konstigt. Det låter mekanistiskt. Människor är inte maskiner, alla är unika i något avseende.
Nej, jag siktar inte på de redan frälsta. Jag siktar på de förtryckta som kan bli fria. Ja, jag tror att de flesta kan bli mycket friare än de är idag. Du har väl sett på Youtube när jag sjunger Internationalen och förklarar att jag uppfattar den som en frihetssång undan kollektivet? Angående din undran om marxistisk analys.
Det jag menar med människors beskaffenhet är att vi är utrustade med vissa fysiologiska och psykologiska villkor som är mer lika än olika mellan människor, t.ex. känslor, reflexivitet, förmåga att tänka sig in i andra, en vetskap om att människa en gång ska dö etc etc.
Människan kan inte rå för att hen är människa och denna vetskap menar jag har en betydelse om du vill skapa ett samhälle fritt från förtryck av individer. Att människan är människa innebär också att hen behöver andra människor för att vara människa.
Dvs. jag kan inte vara unik om det inte finns andra människor som är unika.
Men i ekonomiska termer är jag inte unik. Där är människan utbytbar.
Eller finns det en ekonomisk teori som kan omsätta människans unikhet i form av fysiologi, psykologi och sociala relationer i ett ekonomiskt mått?
Att sjunga Internationalen är en symbolhandling som jag just nu inte förstår. För att den ska få förståelse för mig behöver den sättas in i lite mer av hur du tänker.
Att jag som sociolog skulle tänka på ett särskilt sätt förstår jag inte. Jag doktorerade i sociologi när jag var 51 år. Det jag har upplevt och erfarit dessförinnan påverkar hur jag ser på sociologi som vetenskap och både mina erfarenheter och sociologin påverkar hur jag analysera dagens samhälle.
Om vi eller två andra människor ska förstå varandra behövs något mer än en osynlig hand.
Jag försöker förstå hur du ser på individers frihet i relation till andra individers frihet och samtidigt hävda att såväl statsbildningar som en global marknad kan ingå för att förverkliga din vision. Hur?
Återigen menar jag behövs en djupgående analys av dagens samhällen.
Stater har som sagt utvecklats genom att avgränsa ett geografiskt territorium som säger att ”detta är vårt land”. Denna avgränsning skedde under ett antal hundra år genom krig med varandra. Militärer kom här att få en viktig funktion. Hur ser du på militärens roll i dagens och morgondagens Sverige? Hur ser du på olika militära underrättelsetjänster, mer eller mindre av dem?
Kolonialism och imperialism är något som både har med staters utveckling och med kapitalismens utbredning. Kan vi lära oss något av denna ekonomiska och politiska historia? Vad i så fall?
Säkerheten innanför ett territorium har garanteras av polis och ett juridiskt ramverk med domstolar etc. Hur ser du på denna funktion. Behövs den? Om ja, hur ska den organiseras?
Ska vi ha ett begrepp som heter t.ex. ”brott”, ”kriminalitet” etc. behöver vi fundera på hur dessa personer ska behandlas . Straff? Vård? etc. (Om vi hävdar straff får vi en syn på människan och på dennes handling, hävdar vi kriminalvård får vi en annan syn på människan och dennes handling.)
Hur ska finansieringen gå till för ovanstående samhälleliga funktioner?
Som jag ser det, har vi idag mer sammanlagd individuell frihet än vad vi någonsin har haft i historien, samtidigt som vi har mer sammanlagd kontroll av individer än vad vi någonsin haft. Är kontroll en förutsättning för individers frihet?
Nog för idag!
Jag kanske tolkar dig fel, men jag uppfattar att du ställer frågor utifrån ett socialistiskt paradigm. Inom Det frihetliga liberala eller libertarianska paradigmet blir därför dina frågor och eventuella svar i huvudsak irrelevanta.
Om jag skulle ge mig in i den leken skulle jag överlämna problemformuleringsinitiativet och därmed tolkningsföreträdet till dig, till socialismen. Den fällan trampar jag inte i.
Det finns över 1600 artiklar och ett stort antal kommentarer till dessa här på Frihetsportalen. Vill du veta mer om hur jag tänker och har resonerat föreslår jag att du läser åtminstone en bråkdel av detta.
Läs även gärna alla ”Citat om frihet” som finns som egen rubrik. Jag håller inte med om allt som är sagt i det ämnet, men har ändå valt att ta med sådant för att på så sätt redovisa vad folk tänkt om frihet. Där kan du säkert få en del insikter om hur folk som inte är socialister värderar friheten.
Socialisterna brukar som bekant hävda att friheten inte finns, är en utopi eller saga, eller i bästa fall att den finns i ett absolut mått så att en persons frihet med nödvändighet är en annan persons ofrihet. Jag anser att den socialistiska tolkningen är falsk.
När det gäller praktisk politik, som finansiering av gemensamma funktioner i ett frihetligt samhälle, rekommenderar jag vad jag skrivit om Buchanan. Men också länkarna till Mises och Per-.olof Samuelsson, samt till exempel liberala partiet, http://www.liberalapartiet.se.
Jag har dem inte på länklistan eftersom jag är partipolitiskt obunden. Jo, de får också del av min kritik när jag anser det befogat.
Då har du ett problem. Du lägger in en mängd massa saker om mig på mina frågor. Verkligheten finns väl inte i en bok eller?
Är det inte människor av kött och blod vi möter.
Diskrusteori vad är det?
Jag tänkte nämna en sak från verkligheten.
När jag under 1980-talet gick en lärarutbilldning uppfattades jag av mina medstudenter som kristen.
Men ja fick ninte ihop treenigheten och det sa jag. ”Då är du inte en kristen”.
Jag fick tydligen inte fråga om treenigheten för att kunna katagorseras som kristen.
Ändå har folk tyckt att ”han är nog kristen ändå”.
Jag är Pär sa jag. Räcker inte det.
Som jag tydligt skrev så bygger jag min människo- och samhällsanalys på både egna erfarenhter och på sociologi, eftersom mina egna erfarenhter är unika så blir det en unik analys.
Säger du att du är anhängare av det libertianska paradigmet så tror jag på det.
´
Och om det innebär att jag måste agera på ett visst sätt för att du ska förstå mig så undrar jag vart mänskligheten har tagit vägen.
Jag heter Pär.
Det är möjligt att jag missförstått dig Pär, men som du vet är man två om kommunikation. det senaste du skrivit är ännu mer oklart eller förvirrande, försök igen om du vill ha ett seriöst meningsutbyte.
Du publicerade inte min text!?
Lugn i stormen zonja! Eftersom du kommenterade för första gången stoppades den för granskning. Du skickade en lång text som jag ögnade igenom direkt, eftersom jag faktiskt satt vid datorn. Jag godkände din text innan du hann skicka detta. Men eftersom du lade din text som svar till mig i en tidigare avgrening av kommentarerna så hamnade texten där den så att säga hör hemma. Kolla får du se!