Det pågår en intressant förändring i svensk debatt. Nya oberoende ”borgerliga”debattörer finner kanaler ut på nätet och ibland även in på tidningarnas sidor. Dessa debattörer är pålästa i politisk fiolosfi och historia. Det intressanta är att de är obundna av partihänsyn. Inte heller återfinns de hos Timbro eller Svenskt Näringsliv.
De vrider och vänder på den politiska kuttingen med principiella perspektiv, söker etiskt, principiellt, långsiktigt hållbara svar. Påfallande ofta vågar även vanliga svenskar, i övrigt utan politiskt engagemang debattera på olika fora och sammanhang.
Socialisterna har fortfarande massan, volymen, men det har inte kvaliteten. Den har dessa borgerliga debattörer lyft till en för Sverige ny nivå. Den nya borgerliga gräsrotsrörelsen, om man får kalla den så är väl påläst kontinentala och anglosaxiska rättstraditioner. Något som socialisterna inte är, förmenade detta som de är av sina ledare.
Postmodernismen, postmarxismen, feminismen, dekonstruktivismen, är tankefigurer som utmanas och får motstånd via klassisk liberalism, libertarianism, kapitalism, konservatism, tankar om frihet samt statens och demokratins räckvidd.
En av dessa debattörer är Marika Formgren, en journalist som ledsnat på att i sitt yrke rapa upp socialistiska dogmer. Nu sadlar hon om till ingenjör, men hon skriver fortfarande. Läs gärna denna krönika av henne. Läsning finns också på Frihetligt.se. Här är också ett par länkar till fora där debattörerna tagit inspiration från Frihetsportalen, här, här och här.
RSS – inlägg
Utmärkt krönika av Marika Formgren, nu får du äntligen lite konkurrens, Mats, av en både skrivkunnig, modig och påläst skribent. Det har varit väldigt dåligt med den varan en längre tid. Som du helt riktigt noterar är det inte längre Timbro och Svenskt Näringsliv som går i spetsen för kritiken mot det socialistiska etablissemanget (som numera inkluderar samtliga s k borgerliga partier). Så nu tvingas vi t ex höra den f d nyliberalen Johan Norberg försvara Sveriges klimatpolitik. Beklagligt också att de i och för sig nyttiga ”högertidskrifterna” Neo och Axess varit så försiktiga eller helt tysta i de mest centrala och kontroversiella frågorna – som migration, klimatpolitik, EU och dess planekonomiska dårskaper, demokratins kris och rättstatens sönderfall. När Neo började samarbeta med storskojaren Maria Wetterstrand passerades en gräns, i varje fall i mina ögon.
Jag tar gärna den konkurrensen! Socialismen och desinformationens apostlar behöver många granskare.