Att köpa en folkrörelse

LRF är ett slags folkrörelse, även om där finns ett starkt fackligt-företagsmässigt inslag. Där finns också gamla och fortfarande relativt stabila kopplingar till centerpartiet, som väl också räknar sig som ett folkrörelseparti. Båda dessa talar sig varma för vindkraft. Varför det?

Centerpartiet skaffade sig en yrvaken skepsis mot kärnkraft i början av 70-talet. En stark drivkraft var oron för radiaksmitta som skulle göra odlingsmarken oanvändbar till födoproduktion i generationer. Med Tjernobyls stoftmoln över Sverige cementerades kärnkraftsmotståndet.

Samtidigt verkade 70-talets oljekriser från ett annat håll. Man kände oro för beroende av importerad olja för att kunna bedriva det mekaniserade jordbruk som då nyligen hade börjat dominera. Kom ihåg att så sent som 1965 var det sista året som mer virke kördes fram till väg med häst än med traktor. Krig i Sverige oroade inte så mycket, men vid en blockad skulle vi få ont om olja till traktorerna och hästarna var borta. Vår livsmedelsförsörjning skulle vara allvarligt hotad.

Centern och LRF försökte på många sätt finna en väg att konvertera biologiskt material till användbart fordonsbränsle. Ekvationen gav alltid negativt resultat. När så klimathotet seglade upp och vindkraftverk började uppföras i länder som Danmark och Holland, utan egen vattenkraft, då hakade C och LRF på.

Vad de inte insåg, hoppas jag, var de konsekvenser detta skulle föra med sig för fastighetsägare på landsbygden. Miljörörelsen var vid denna tid starkt skeptisk till vindkraftverk. Man ansåg att det förfulade och skadade landskapet. Att det dessutom kunde innebära faror för vissa arter, exempelvis fåglar och fladdermöss, varnade man också för.

Men nu klev starka företagsintressen in på scenen. Dels var det naturligtvis vindkraftindustrin, de som tillverkade själva aggregaten som såg vinstpotentialen. Deras underleverantörer av material insåg att det går åt mycket stål, glasfiber, koppar, betong med mera i förhållande till producerad mängd energi. Där fanns alltså stöd att få för att påverka politikerna. Elbolagen insåg att vindenergi går att sälja som ren energi när alla deras andra produktionsmetoder ifrågasattes av en eller annan anledning. Entreprenadbranschen insåg att det skulle skapa mycket arbete med anläggning av vägar och elnät, förutom själva resningen av torn och turbiner.

Ingen av dessa tyckte att det var deras uppgift att påpeka att kejsaren var naken. Trots att de alla kunde räkna ut att så var fallet, och förmodligen också gjorde det. Men förtjänsten var för god för att släppa ifrån sig. Förtjänsten ja, den kommer sig inte av att elproduktion via vindkraftverk är lönsamt i sig. Nej, lönsamheten kommer av subventioner, politikernas slussande av skattemedel från löntagarna till industri och lobby.

En grupp som man tvunget måste ha med på tåget är markägarna. Eftersom både C och LRF redan var på jakt efter alternativ energi var de lättköpta. Arrenden för vindkraftverk översteg vida hektarpriset för vanliga jordbruskarrenden. För att ”visa vägen” blev många centralt placerade förtroendevalda tidiga med att ”upplåta” mark till vindkraft. För detta blev de rikligt belönade av industri och skattebetalare. Den vid den här tiden klimatskräckslagna miljörörelsen inte bara gav sitt godkännande, de hejade på!

Myndigheter fick order uppifrån, från politiker av alla kulörer, att underlätta vindkraftsetablering. Miljö- och bygglagar förbigicks vid handläggningen. Även domstolsprövningar av myndigheternas handläggning fallerade regelmässigt. Ingenstans i dessa instanser fanns personer med tillräcklig naturvetenskaplig och teknisk kompetens för att granska och ifrågasätta den galna cirkusen. De kunde bara administrera ifyllda formulär och när de verkade vara korrekt ifyllda var godkännandet redan klart.

På landsbygden vaknade opinioner mot de störningar vindkraften förde med sig, förfulade landskap, buller, fladdrande ljus, döda fåglar, sjunkande fastighetspriser, osämja mellan grannar. Väsentliga delar av den gröna rörelsen, naturskyddsorganisationer av olika slag, har länge haft som mål att överta markägarnas rådighet över marken. Med vindkraften har de på många vis lyckats bättre än med alla andra metoder, biotopskydd, kulturvärden och våtmarker inräknade.

Markägarna, med LRF som sina företrädare, har inte förstått vad det är de upplåtit sin egendom till. Tvärtom, LRF har varit och är fortfarande en av de starkaste pådrivarna för mer vindkraft. De erbjuder ”affärspaket” med subventionerad ”rådgivning” om etablering av vindkraft. Subventionerna kommer naturligtvis via vindkraftens industriella intressen och ytterst från politikerna som hämtat pengarna i skattebetalarnas fickor. LRF har svikit uppdraget från sina medlemmar.

Några enkla saker skulle sätta omedelbart stopp för detta bedrägeri:

Alla energislag ska bära sina egna kostnader utan subventioner.

All handläggning av tillstånd ska skötas av kompetent personal.

Avveckla klimathotet. Koldioxid är livets gas. En lätt ökad tillgänglighet utgör inte på något sätt ett hot mot oss eller vår planet.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Att köpa en folkrörelse

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    De flesta livsmedelsproducenter är dessvärre för kuvade för att han mening när det gäller LRF’s undfallenhet gentemot socialisterna. Själv blev jag i ungdomens dagar lite ängslig när vi fick hembesök av organisationen med påståendet att vi parasiterade på LRF om vi inte accepterade, för som det hette ”vi sköter ju prisförhandlingar åt Dig”. Verkligen generöst?
    Det finns många exempel där LRF definitivt är kvarnsten om halsen på lantbrukarna.
    Undrar om LRF t.ex. kan rädda Mälardalsbönderna från drunkningsdöden nu när SNF har infiltrerat ”projektet ny sluss i Stockholm” med översvämningar hela Mälaren runt?

    • mats skriver:

      Ja, det finns alla sorters kreatur i vår herres hage. Klimatmyten om att Östersjön/Saltsjön kommer att översvämma Mälaren tillhör en av de allra dummaste. Märkligt nog faller även en del högt utbildade personer för dumheterna. Men de kanske spelar med för att nå andra mål.
      http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nya-slussen-kan-leda-till-oversvamning_4062165.svd

      Om man dämmer upp Mälaren får vi ju en hel massa nya strandängar och dessa måste naturligtvis få träsktalibanerna på SNF som beskyddare. Rättmätig ägare, vad är det för trams när all världens donquijoter måste dra ut i fält för att rädda världen?!

    • Janne skriver:

      Med den nya slusslösningen i Stockholm så kan mer vatten spillas genom Stockholms Ström. Jag förstår inte att en ökad kapacitet att släppa ut vatten från Mälaren ökar översvämningsrisken.

      • mats skriver:

        Nu har du inte läst på. Det är inte bara en ökad avtappningsmöjlighet man vill bygga, det är den lilla delen. Den stora delen är att höja dämningsnivån för att skydda Mälaren från intrång från havet.
        När (egentligen ett monumentalt OM!) havet stiger så går det inte att tappa av från Mälaren. Det krävs ju fallhöjd för det. Då skulle man vara tvungen att pumpa upp vatten till havet för att hålla Mälarens nivå.
        För att slippa det vill man höja Mälaren, trots vår vetskap om landhöjningen och att allt pekar på att en eventuell havshöjning blir ytterst marginell.

Kommentarer inaktiverade.